Hade idag ett längre samtal på engelska, där jag ringde upp. Kände mig först lite ställd över vad jag skulle säga, men fick till slut ihop något. Jag har verkligen kommit ur spår en del under mammaledigheten.
Men så träffade jag en mamma idag som är gift med en engelsman (som jag träffat flera gånger). Jag berättade för henne om samtalet och att jag hade lite brydderier om att ringa upp - hur sa man nu igen?! - och att jag kände mig osäker på att prata engelska. Hon blev förvånad och berömde mig snarare för att jag verkade inte ha några problem att starta en konversation och dessutom pratade bra engelska!
Om hon bara visste vad hennes ord gjorde hos osäkra mig... Gick från lekplatsen med nyfunnen självkänsla och ett varmt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar