Pappa njuter verkligen av att vara hemma med Liten. Han älskar det stillsamma pappalivet, men har snart avverkat hälften av tiden, vilket han hade ångest för redan för en månad sedan. Men han har börjat bygga upp lite aktiviteter nu tillsammans med en annan pappaledig, vilket jag tycker är både kul och bra. Det är stimulans både för honom och Liten.
Och visst saknar jag lunket. Träffarna. Myset. Men jag saknar inte det monotona enformiga livet som blev ibland. Eller stressen för att hinna jobba, städa, ta hand om Liten och allt annat som var på tapeten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar