torsdag, september 04, 2008

Attityd om amning

Jag ligger faktiskt lågt med att jag fortfarande ammar. Det är inget jag skyltar med, å andra sidan är det inget jag skulle ljuga om, om jag får frågan.

Varför? Jag vet inte. Jag skäms inte för det, men jag orkar inte med alla attityder, fördomar och åsikter. Trött på att försvara mig.

Så idag på fikat så satt vi och pratade om vår insomningsrutin, mina kvinnliga kollegor ville veta hur det hade gått. Jag berättade att han protesterar knappt när jag lägger honom, vaknar aldrig på förnatten och sover i regel till någon gång mellan fem och sju på morgonen. Men naturligtvis blir det bakslag någon gång, då vi hämtar in honom redan vid två tre istället.

Men så var det en som hasplade ur sig att Liten minsann har en GIGANTISK stor napp eftersom Astillbe FORTFARANDE ammar honom.

HERREGUD! Ammar du FORTFARANDE? Du kommer att amma honom till han är TIO ÅR!

Kommentarerna och spydigheterna haglade. Jag blev skitarg men lyckades ändå behålla lugnet. De som har mest åsikter om detta är runt 60 bast. Men jag förstår inte varför man måste nergöra någon så och överdriva. Bara för att jag fortfarande ammar mitt barn som är 13 månader (när rekommendationen är att amma tills de är 12 månader) så innebär väl inte det att jag kommer amma honom om tio år? Löjligt.

Jag svarade med ett leende att nu behövde de inte överdriva. Detta fungerar för oss och jag tänker fortsätta så länge som Liten vill ha det så här.

Jag har inget "skäl" till att fortfarande amma som duger i andras ögon än min och sambons. Men det är vi som räknas. Liten vägrar ta välling, vilket jag ändå önskar att han gjort. Det är mysigt och nervarvande att amma innan läggdags. Och smidigt om han vaknar och är orolig på mogontimmarna (en del ren och skär egoism, jag vill sova och mitt barn behöver sova mer). Dessutom blir han alldeles till sig när det är dags för amning, han rusar mot mig, slänger nappen lång väg och skrattar och slänger sig mot bröstet.

Skulle jag strunta i amningen (för att ALLA andra tycker det) skulle jag få slänga ett barn i säng som förmodligen skulle stå och skrika en bra stund, för att han inte är tillräckligt nervarvad. Å andra sidan vet jag att det är en övergångsperiod till han lär sig det med, men varför skapa problem när vi inte behöver?

Detta fungerar för oss. Så låt det vara...

Missförstå mig rätt. Jag tycker bra om mina kollegor. Men jag delar långt ifrån deras åsikter om mycket.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen det där. Ammade själv min tjej tills hon var dryga 13 månader för att det funkade för oss. Höll också det för mig själv för det mesta... från alla med åsikter. Jobbigast var när BVC-sköterskan utropade "ammar du fortfarande?!" när lillan var 10 månader.

Slutade för att jag själv inte orkade längre (när hon var dryga 13 månader). Det var ett stort beslut som var jobbigt att komma fram till eftersom vi inte hade något alternativ (vägrade både napp och välling). Och när vi slutade blev det tvärt emot vad vi trodde. Hon somnade ganska lätt och sov hela nätter (mellan 19.30 och 8.00)! Dessutom började hon älska välling.

Stå på dig!

/Jessica

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Faktum är att WHO rekommenderar ammning tills barnet är två år.

Barnets immunförsvar är inte fullt utvecklat förrän då (två års ålder) Och även om detta förstås inte är ett problemn i Sverige tycker jag att det är ett välidgt bra argument för att amma vidare långt över året, ifall alla är nöjda och trivs med det.

Det finns även undersökningar som visar på hur bra anknytna barn som ammas länge får.

Och om han skulle amma tills han blev tio, vad gör det?
När han får sin första flick/pojk-vän lär han sluta om inte förr ;-)

Dessutom tycker jag att ni ska sluta med metoder för att få honom att sova. Om ni hittat något som fungerar, varför komplicera tillvaron?
Jag ammade min son till sömns till för inte så länge sedan (han är nu 20 månader) och nu helt plötsligt så fungerar det alldeles utmärkt för honom att somna själv. Vi har ALDRIG någonsin kört någon metod, utan det bara kom naturligt när han var mogen för det. Och så tror jag barn fungerar, det är ingen idé att försöka stressa på utvecklingen bara för att man "ska" göra på ett visst sätt.

Anonym sa...

Amma på gumman, och skit i andra. Du har ju mig, jag lär inte sluta amma i första taget :-) tänk vad friska våra barn ska bli av allt immunförsvar!
Kram och ha en bra dag

Anonym sa...

Äsch, fortsätt att amma så länge ni båda vill det!! De som är i 60-årsåldern fick barn runt 1970 och då ammade man i genomsnitt bara några månader. Vi vet ju idag att de fasta intervall som bestämdes att det skulle gå mellan varje amningstillfälle gjorde att mjölken sinade, eftersom man inte följde barnet. Jag tror de är avundsjuka! Jag ammade i 1,5 år och har en kompis som ammade i fem...
/Annah (nu i Sverige)

Anonym sa...

ammade till vår bebis var 14 mån. var tvungen att sluta pga medicinering(snyft!!) skitjobbigt att sluta ..det fungerade ypperligt med nattrutinerna och amningen. Fortsätt du bara o skit i vad andra tycker!!