Varför ändra på sig tänkte jag när jag stressade för att köpa en eldosa innan yogan? Så jag kom sent igen, och den här gången skulle jag byta om innan.Och faktiskt, stressad som jag var, stensomnade direkt. Vi börjar alltid med en avslappningsövning och jag var långt ifrån ensam om att somna. Jag vaknade med ett ryck av att det var alldeles tyst. Tittade på klockan för jag funderade på hur länge jag var borta. Minst fem minuter måste jag ha sovit. Hörde tunga andningar och snarkningar runt omkring mig. Snacka om storproduktion av lugn-&-ro hormoner!
Sedan var det dags för yogaövningar för sista gången. Övade profylaxandning igen och nöp varandra. Sedan avslappning igen, men då somnade jag inte. Istället låg jag och bara kände mig så jädrans tillfreds. Trots att Liten i vanlig ordning gjorde allt för att sätta käppar i hjulet vid övningarna genom att sparka våldsamt eller trycka ut rumpan!
Efteråt satt vi och pratade lite. Åh så jag saknar att sitta och prata med någon som också är gravid! Jag hade ju min syster och kollega, vi pratade ju nästan varje dag på ett eller annat sätt. Det är inte alls samma nu att skriva lite på bloggar och forum. Att sitta öga mot öga och prata och jämföra och fråga... det var kul. Fast nu var jag den "erfarna" och kunde berätta lite för andra.
I vilket fall ska vi ha en återträff i augusti, alla kommer att ha fått sina bebisar då utom 2-3 st, det ska bli kul att få se och höra hur det har gått för de andra!
3 kommentarer:
Hej! Har inte varit här på länge så det var väldigt roligt att läsa att allt är bra med dig (er). En fråga om gravidyoga. När började du? I vilken vecka? Vi bor 100 meter från ett gym som har det, så jag är lite sugen. Jag har kört mycket pilates förut så jag tror att det skulle passa mig! Stor kram.
Det gör mycket att kunna prata med andra! Jag hade själv ingen. Alla mina kompisar är singlar eller utan barn. Typ. Mådde psykiskt dåligt av det, inte alls samma sak att prata med mannen därhemma liksom. Så jag bloggade. Lästa vad andra sa/tyckte/upplevde. Ett alternativt sätt, men som du säger; inte alls samma som öga mot öga med någon.
erica - oj har missat dina goda nyhet!!! Jättestort grattis, visst känns det helt fantastiskt! Jag började ganska sent, jag upptäckte inte förrän efter vecka 30 att jag faktiskt snart skulle föda barn... Så jag började nog i vecka 32 eller 33. Men i vår grupp hade vi dem som knappt var halvvägs. Hade jag fått bestämma så här i efterhand kanske jag börjat runt vecka 25 om man inte vill gå en längre kurs. Men man (läs jag) är inte fokuserad på förlossningen tidigare och då tycker jag att det skulle vara svårt att ta till sig allt om andning, avslappning etc.
camilla - håller med dig helt och hållet. Med all infertilitets-cirkus - vad hade jag varit utan nätet och alla vänner där genom åren? Man hade ju ingen att prata med annars. Men vilken skillnad det blev när jag hittade T här i samma by och vi kunde träffas, vara ute och gå och man kan prata utan att behöva förklara...
Skicka en kommentar