Har även knåpat ihop en sammanställd bild. Jag är fortfarande lika förundrad över att det är här är min mage! Att vi efter alla dessa år faktiskt lyckades.
Hur många gånger har man inte stått framför spegeln och försökt föreställa sig hur magen kommer ser ut om man väl en dag lyckas att bli gravid? Hur man måttar och sedan skakar på huvudet - kanske för skaka bort drömmen, ta bort hoppet för att skydda sig mot smärtan. Eller också för att det är så stort och svårbegripligt att det en dag skulle någon vilja bosätta sig där.
Jag tittar ner på min mage och tycker att den är fin och rund. Sedan kommer jag till spegeln (eller tittar på mina bilder) och hjälp! Är det verkligen min mage? Så stor kan den väl ändå inte vara!? ;-) Saken är den att en ser inte så stor ut uppifrån. Men från sidan... Men så jag älskar min mage.
En månad kvar. För mig och min mage.
3 kommentarer:
Hej! Jag hittade din blogg just, har en blogg med samma namn i Finland! Jag är ledsen för att jag har samma namn, visste inte att det fanns en annan Längtan efter ett barn-blogg. Men tusen gånger grattis till bebisen i magen!
http://www.bloggen.fi/langtan/
Kram, Längtan
1 månad kvar!! Jisses.. Tyckte det var nyss ni blev med mage ;-) Härligt att närma sig målsnöret va? Och visst är det mysigt med den växande magen.. Jag har bara svårt att tänka mig att min skall bli större..
Åååh, blir lite nostalgisk... Jag älskade oxå min mage. förstod inte alls vad folk pratade om som hade ledsnat redan i halvtid.
Men det ska bli mycket spännande att se vem det är som gömmer sig där inne.
Skicka en kommentar