Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det. Vikt 3 kg.Både Liten och dens föräldrar börjar förbereda sig inför förlossningen! ;-) Själv läser jag i min bok "Att vänta och föda barn" som jag tycker är väldigt bra. Funderar mycket på förlossningen och hur den kan bli. Vad jag kan påverka. Hur sambon kan hjälpa mig att orka.
Inser att jag också måste skaffa mig en bok, jag vill läsa om de första sex månaderna. Men först måste jag känna mig säker inför förlossningen och öva mycket. På rörelser och andning. Avslappning.
Mamma
Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. Jag går gärna över tiden några dagar. Jag känner att det är för mycket just nu, att vi behöver denna tid som är kvar till BF för att få klart allt, få pratat igenom och tränat. Fått klart rum, köpt videokamera, hunnit varva ner och gå hemma och vänta på vårt barns ankomst.
Sambon är iaf införstådd nu hur mycket det betyder för mig att få ställa iordning ett barnrum före födseln. Så nu gör vi ordentliga röj här hemma, jag hoppas att vi hinner.
Men nu springer jag mycket på toaletten. Tänk så snabbt det ändrades. För en vecka sedan kunde jag fortfarande sova en hel natt. Nu är jag uppe 1-3 gånger per natt och springer hela dagarna. Illamåendet håller i sig, främst vid luncht td, och jag har varit helkass i magen i några dagar, vilket jag tror beror på kokt färskpotatis. Det är inget som brukar stå på vår meny här (svärmor bjöd på det i helgen). Inga kramper längre på morgonen. Känner mig fortfarande ganska mobil och sover bra om nätterna.
Däremot har jag börjat känna mig ganska trött på eftermiddagarna. Precis som jag får blodsockerfall eller något. Kan bli helt knockad och vill bara gå och lägga mig och sova på studs. Så har jag känt sista dagarna. Men jag är vaken ganska sent på kvällarna ändå, tröttheten går över. Däremot är jag fortfarande klubbad på morgonen och har väldigt svårt att komma upp.
Pappa/partner
Många män kan känna sig mindre sedda och betydelsefulla för sin partner mot slutet av graviditeten. Det beror på att kvinnan fokuserar mer på sig själv och livet i sin mage. Hon funderar säkert väldigt mycket på förlossningen och är kanske orolig och lite rädd. Fokuseringen kan jämföras med någon som tränar och förbereder sig mentalt inför ett maraton eller någon annan stor fysisk prestation. Oroa dig inte, hon behöver all tid och allt stöd hon kan få. Fråga om du kan göra något. Föreslå att ni packar en väska med saker ni behöver vid förlossningen som står startklar när det är dags. Fokusera på sånt du kan göra.
Jag hoppa inte att sambon känner sig mindre sedd. Men visst är jag helt fokuserad på förlossningen och pratar mycket om den. Men det måste jag göra och även han. Vi måste börja diskutera hur vi ser på den och hur vi önskar ha den. Och det har vi börjat med nu.
Hos barnmorskan/kontroller
I vecka 37 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan. Han eller hon känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Barnmorskan kollar att du är förberedd och vet vem du ska kontakta när det är dags. Din partner är fortfarande välkommen med på besöken.
Nästa besök är först om en vecka, då med min vikarierande barnmorska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar