Juridisk pappa

Så nu har Liten även fått sin pappa juridiskt sett. Idag på morgonen var vi på Familjerätten*. Jag hade gruvat mig lite för det, eftersom jag en gång läste på nätet att tjejen hade varit tvungen att intyga att hon inte legat med andra under den aktuella tidsperioden. Det tyckte jag var oerhört kränkande.

Nu var det ju IVF för vår del så vi fick ta med oss intyget som sambon skrev på när det var dags för insättning i oktober. Vilket ändå känns dumt för "intyget" hade jag ju med mig imorses - dvs sambon. Men vi fick båda skriva på ett papper först att alla uppgifter var korrekta och sedan fick sambon ännu ett papper med faderskapsintyget som bevittnades. Sedan fick jag skriva på att jag godkände att han tog på sig faderskapet. Sedan ännu ett papper om delad vårdnad. Vilken byråkrati, men kanske den behövs i mindre kärvänliga fall.

Vi skojade lite iaf om att vi inte ens vet om jag är modern till barnet! ;-) Ärligt talat vet vi ju inte vad de har tussat ihop på labbet på Sahlgrenska! Men Busen som växer i min mage är ändå vår Buse! Och nu har sambon juridiskt rätt till hälften av honom, vilket bara ändå känns som ett papper som inte betyder något i våra ögon eftersom han varit "hälftenägare" redan från början. Eller ja, de senaste fyra åren. Till alla barn vi aldrig fick.

Men om jag får vara allvarlig ett tag så finns det en anledning till att jag tycker att det är viktigt att få detta klart innan förlossningen. Om det händer mig något (läs jag dör) så skall inte sambon behöva få slåss för att få rätt till sitt barn. Vi läste i julas en artikel i BLT om en kille vars sambo dog under förlossningen. Efter två månader hade han fortfarande inte fått vårdnaden om barnet. Fast nu har jag ju inte tänkt att dö, men nu har vi någon annan att ta hänsyn och ansvar för, och då kändes det rätt att göra så här.

* Vi är ju inte gifta som jag blir automatiskt ensam vårdnadshavare och pappan måste ta på sig faderskapet.