När jag tänker på ansvaret för ett litet försvarslöst liv, då kan jag bli änslig. Jag kan ju inte de här sakerna! Tänk att alltid hela tiden vara knuten till denna lilla varelse, mer eller mindre för resten av mitt liv. Tänk om jag gör fel?! Jag menar, vart är MANUALEN?!?!
Än så länge kan jag äta vad jag vill, när jag vill. Jag kan dra iväg till stan efter jobbet, sticka till Göteborg och fika med mina vänner. Jag kan sova länge på morgonen och vara uppe sent (om jag nu hade orkat det, nu är jag en morgontidig människa, och kvällstrött). Jag kan vara ute en hel dag i trädgården och greja utan att behöva bekymra mig för annat än att behöva ta av mig mina skitiga skor varje gång jag ska in på toa eller hämta något att dricka.
Jag kan göra det så extremt att jag skulle kunna gå in till cheferna, be dem fara och flyga och ta alla mina saker och bara sticka. Jag skulle kunna vara fullständigt helt jävla oansvarig. Börja röka igen. Supa mig full. Sälja allt jag äger och bara dra.*
Men om allt från några dagar till inom en månad kan jag inte göra något oansvarigt. Det är både en skrämmande och spännande uppgift som ligger framför oss. Jag vet ju att vi fixar det. På ett eller annat sätt. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite ängslig emellanåt och inser att vi nu står vid ett helt nytt stadie i våra liv. I över 11 år har det bara varit vi.
Men fanimig, äntligen ska vi bli en familj!
* Nu är jag storasyster som är uppfostrad till att vara duktig och ta hand om mig själv. Jag är inte direkt oansvarig av mig, snarare tvärtom. Men än så länge skulle jag kunna om ni förstår. Även om jag inte är sådan som person. Men med en bebis... då blir jag den bevakande lejoninnan som att kontrollera allt för att skydda sin unge.
8 kommentarer:
Ja, eller hur. Nu är det dags!! Vet att det är skrämmande och läskigt och en helt underbart svindlande tanke. Men som du skriver, ni fixar ju det, på något sätt. Så klart.
Jag kommer ihåg känslan att åka hem från BB "får vi ta med oss henne hem, är det ingen som ska kolla om vi vet vad vi gör?". Så läskigt var det. Men man fixar ju det. Man vet mer än man tror.
Så spännande nu. Hur ligger vi till på nerräkningen?
Jag tror så här - bara det att du kommit till insikt och skriver det här inlägget visar att du är en lång bit på väg och att du inte kommer behöva någon manual :-)
Och visst kan man sticka iväg och fika med vänninorna fast man har barn. Och visst kan du dra på dig en tonårsfylla nån gång då och då. Du kommer kanske inte kunna ligga och dra till till klockan ett nästa dag, men glöm inte bort er själva i föräldraskapet och att unna er egoistiska saker emellanåt.
Klart ni kommer fixa det, jag kan ju säga att andra mammabloggar är till stor hjälp. Sen är det mycket sunt förnuft, man känner nog mycket själv vad man ska göra. Sen är ens egna föräldrar till stor hjälp samt google :-)
hehe.... mellan krystvärkarna vid första förlossningen spände jag ögonen i maken och frågade "fattar du vad vi gett oss in på? VI ska ansvara för att det här lilla livet blir en anständig människa. fattar du? Klarar vi det?"
maken klappade mig på pannan och suckade.... så dags att få ångest i det läget :-D
Titta, nu fick jag upp det! Alltså de nya inläggen. Min dators inställningar ibland, alltså... Du blir den superbästa mamman till ditt barn och kommer njuta och hata det, men mest av allt - älska det! Ligger liksom i mammagenerna.
usch ja de där tankarna börjar infinna sig här med. Min BM sa att det hör till att oroa sig för förändringen och att det är bara sunt. Men det är klart att det blir superbra!
Det borde väl vara bf idag och du har inte skrivit på en vecka, är du/ni på BB, månne? :-)
Ja, alltså ursäkta mig, bf var ju inte alls igår ;-) Tyckte inte det stämde när jag skrev, men lyckades inte komma på VAD som inte stämde... får väl skylla på sömnbristen :-)
Å andra sidan är det ju inget som hindrar att du faktiskt ÄR på BB just nu!! Spännande!
Skicka en kommentar