Ända sedan årskiftet har jag haft problem, framför allt på kvällarna. Jag känner hur paniken börjar växa fram nerifrån magen och väller fram i hundra knyck genom strupen.
När jag ska sova så har jag på radion med insomningsfunktion. Dessförinnan har jag läst så länge jag orkar och sett till att inte ha druckit kaffe eller te under kvällen.
Men ibland är det som det är tvångsmässiga tankar. Att fast jag inte vill så tänker jag på det ändå. Jag funderar så på hur jag ska kunna lösa detta. Förlika mig med sanningen. Och när kan jag göra det?
Funderar på om jag är på väg in i en ny kris? Grubblar mycket över min ålder, ålderstecken och hälsan. Tänk om min tidigare rökning eller alla hormonbehandlingar ger mig cancer? Om jag krockar med bilen och dör? Komplikationer vid förlossningen?
Jag ser mina rynkiga händer, rynkor i ansiktet. Jag ser på gamla kort och suckar över hur ung och 'snygg' jag var. Nu finns det inte en enda bild på mig som duger.
Och allt slutar i en och samma fråga. Vad är meningen?
1 kommentar:
kram!
Skicka en kommentar