Nu har jag för första gången fått förvärkar. Med Liten så trodde jag ju inte att jag hade fått det – jag visste ju inte hur en värk kändes, när jag väl fick en fattade jag ju ingenting, jag trodde aldrig att det skulle kännas på det sättet.
Men igår kväll, efter en slitsam dag med att städa ur vår nyrenoverade källare på allt slip- och stendamm så sitter jag i soffan och får lite smått panik. Det var ju så här det kändes när förlossningen startade förra gången. De här mensliknade dra- och obekvämkänslorna längst ner mot blygdbenet. Det gjorde lite ont men jag blev mest skärrad. Sambon sov på soffan, ville inte väcka honom.
Att jag blev lite panikslagen var att det är för tidigt. Bebis får allt ta och stanna där inne ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar