Jag arbetar ganska mycket nu (hemifrån). Men jag vill ändå skriva ner och klargöra, mest för mig själv i framtiden, så att jag inte känner att jag ångrar något.
Jag passar på att arbeta medan Liten sover. Han sover oftast 2½ timme på dagen en en timme på förkvällen. Och så blir det sena kvällar och ibland nätter. Någon gång har sambon haft Liten medan jag suttit vid datorn. Ibland har jag varit på kontoret för möte. Men jag har inte försakat tid med Liten.
Jag är ofta på bebisfika, går på babysim och babymassage. Jag leker, busar, sjunger och läser för Liten. Jag låter honom få ta den tid han behöver ha på sig för att sova, äta etc. Behöver jag åka iväg någonstans så planerar jag utifrån hans sovtider. Något jag ändå kan känna att jag ångrar är att jag har varit ute för lite med barnvagnen. Men det skyller jag på det hel-pissiga vädret.
Eftersom tiden går så fort och jag vet vad tiden kan göra med ens minne så ville jag skriva ner det här för min egen skull. Så att jag inte i framtiden ångrar något som inte fanns att ångra.
Och varför jobbar jag? Av flera orsaker. Främst för att det är kul och att jag vill behålla kontakten med jobbet. Och det gör att vi kan spara dagar och få lite extra pengar. Framför allt känner jag att jag har något meningsfullt att göra, något som är mitt "eget". Att få vara lite kreativ.
Det jag försakar är hushållsarbetet och matintaget.
6 kommentarer:
Jag tycker att det låter väldigt klokt att behålla kontakten med jobbet. Och jag tror inte att du kommer att ångra dig i framtiden. Om man kan göra som du och kombinera är man ju lyckligt lottad!
Jag började jobba när ena sonen var 4 mån lite timmar här och var, kanske ngn vecka ibland och då fick hans pappa ta hand om honom. Jag mådde bra att få jobba som jag tyckte var roligt, min man var glad som fick vara hemma med vår son och vår son fick ta del av båda sina föräldrar. Även med lillebror så jobbade jag vid sidan om, för att jag tyckte det gav mig ngt positivt.
Att vara en bra mamma handlar inte om att vara hemma med barnet 24 timmar om dygnet och bara ägna sig åt sitt barn, det handlar om engagemang och vad man gör med den tiden man får med sitt barn.
Jag förlorade ett barn under graviditeten och jag kände ibland att jag var tvungen att vara ngn sorts superduktig supermorsa som bara ägnade mig åt mina barn när jag väl fick behålla dem, eller kanske jag kände att andra tyckte jag skulle vara en sdn mamma. Men det var inte jag, jag behövde få jobbba och jag tyckte det var kul. jag valde inte jobbet före barnet, jag valde både och, och jag tror jag gjorde det ganska så bra.
Mår du bra av att jobba, så tror jag att ditt barn gör det oxå.
Passar på att gratulera en dag före på nio-månadersdagen (brukar inte bli så mycket dator på helgen)! Som en till graviditet, wow! Lilla damen kryper för fullt, men vi har inga husdjur som behöver hålla sig undan. Men HON försöker värja sig lite mot storebror, som bara vill pussa och krama henne hela tiden :) SOM han längtade! Men de har jättekul ihop och hon är väldigt imponerad av honom. Häftigt.
Om du jobbar och mår bra av det är det väl utmärkt! Du har kul och han sover och sedan ägnar ni er åt varandra, toppen.
Annah ;)
Hej! Hoppas allt är bra med er, länge sen jag såg ett inlägg här :-)
Jag har bytt bloggadress så du får gärna ändra länken vid tillfälle.
Hej!
Jag har under den senaste veckan läst större delen av din blogg, eller allting från när ni plussade och framåt. Jag gillar lyckliga slut så därför började jag där. Har följt vänner som kämpat nästan lika hårt som ni för att få barn och vet vilken berg- och dalbana och tragedi det är. Jag blev ju helt tårögd vid beskrivningarna av när ni äntligen plussade osv. Väldigt trevlig blogg och för mig som är (ny)gravid var det väldigt intressant att följa hela graviditeten så pass detaljerat.
Hoppas bloggen kommer fortsätta så småningom.
Mvh
Alexandra
Skicka en kommentar