Cirkeln sluten

Igår hade vi IRIS-träff. Eller vad vi nu ska kalla oss. Jag vet inte ens om IRIS-gruppen existerar längre i Göteborg?

I vilket fall, i IRIS-gruppen har jag hittat mycket stöd, för första gången vågade jag prata med någon "live" om barnlösheten och behandlingarna. När man sedan blir gravid går man vidare, dvs ut ur gruppen. Men vi som blev gravida bildade en ny grupp, där gravida och nyblivna mammor träffades.

Idag var det en fantastisk känsla. För ganska exakt ett år sedan var jag på IRIS-fika hos samma tjej. Den gången skulle bli min och bästa vännen T:s sista träff, sedan skulle vi bli "utslängda". Vi var gravida och det hade iaf börjat synas lite på mig. Fast om någon mer än jag såg det, det vet jag inte... Men det var extremt jobbigt. Många känslor. Att sitta där och vara gravid, lämna de andra vännerna, att bli utestängd från en grupp som betytt så mycket. Att vara där och gravid, och inte de. Jag kan inte sätta ord på alla de känslor som for runt i skallen och hjärtat den kvällen.

Men nu. Ojoj. Alla som var där den kvällen utom en tjej (som jag aldrig träffat innan) har fått barn eller är gravida. Visst är det häftigt?! Vi som var så frustrerade att inget hände på länge. Aldrig någon som blev gravid. Vi misslyckades alla gång på gång. Sedan blev det ketchupeffekten.

Först ut var Betty i maj. Sedan kom jag i juli och vännen T i augusti. Sedan rullade det på! Helt fantastiskt.

Alla barnen som var där, förutom Liten, är födda i november. Så de var lite mindre än min vildbatting som snor sig runt och hasar sig fram och snor åt sig deras nappar. Men så coolt. Där låg de på rad. Våra små mirakel.

Cirkeln är sluten.