Dag 43 - Tomt

Det har inte varit en rolig morgon. Vaknade och kände mig ganska ok ändå. Hade sovit bättre än förväntat - vaknat många gånger men lyckats somna om ganska fort. Men direkt när jag kom in i duschen började jag gråta. Skärpte till mig. Fixade iordning mig. Kände mig ok igen. Stängde ytterdörren. Började gråta igen. Samma sak när jag kom in på mitt rum på jobbet. Min syster ställde upp och kramade om mig och tröstade. Sa inget, men det behövdes inte. Skönt att bara få krama någon.

Nu har jag till och med lyckats klara av att visa "happy face" och varit trevlig och lett här på jobbet. Och skrattat en gång och till och med menat det.

Jag måste bara få sörja. Sörja ett barn jag aldrig fick. Det lilla åtta-celliga embryot som inte fick fästa.
Sedan får vi se vad som händer. Det känns otroligt sorgligt att vi inte kommer att få en bebis under 2006 - ett år som ändå precis börjat.

Och jag vet att jag inte skall ha det, men jag har sådana skuldkänslor mot min sambo. Det är min kropp som jävlas och det mår jag dåligt över. Och det har jag gjort länge. Men jag har ändå haft förhoppningen att få gottgöra honom med ett barn - att vi lyckas. Men den drömmen grusades nu.

Just nu känns bara framtiden oviss, oplanerad och tom med ett stort hus utan små springande fötter.

Jag vet inte vad som ska hända.
Inte mer än att det blir en till jul.
Utan barn.

Dag 42 - Ruvardag 14 - Test

Pricken är borta. Testet var negativt. Jag är så arg, besviken och ledsen. Bara gråter. Värst av allt, är att se sambon ledsen. Jag hade så gärna velat ge honom det här. Han är min klippa, min bästa vän och jag älskar honom över allt annat.

Fan. Jag ville verkligen detta. Jag vet att jag skulle bli en jättebra mamma och sambon en underbar pappa. VARFÖR???

Tack alla ni för ert stöd.

Dag 42 - Ruvardag 14 - Suck

Känner mig helt tom. Såg att jag har fått mörkare flytningar. Inget blod, men jag bara vet att mensen är på väg.

Hade tänkt gå in här och vara lite positiv, men nu är jag som sagt helt tom...

Dag 42 - Ruvardag 14 - Inget test än

Vaknade 5:30 och var så in i bänken kissnödig. Lyckades ändå hålla mig och somnade om. Vaknade två timmar senare och höll på att spricka. Puffade lite på sambon och frågade - nu eller sen? Vi tar det ikväll, sa han och jag rusade ner på toa.

Vi har nämligen nattgäster så det är svårt att ha lite privatliv just nu, som både vad ett + och ett - skulle ge.

Så vi håller oss själva och er på halster lite till...


Lägesrapport för övrigt - ingen mens, ingen värk, lite huvudvärk, redan kissnödig igen och inte gnällig (...än... om ni frågar sambon).

Dag 41 - Ruvardag 13

Satt nu och letade efter min blogg på bloggtoppen.se. Kunde först inte hitta den, för jag letade för långt bak! Jag ligger nu på en 40:e plats under Personligt! Jösses, är ni så många som läser nu?!

Kom på att jag har glömt att blogga om en sak. Egentligen flera saker, men jag tar upp en nu. Samma dag som vi kom hem från ET (Embryo Transfer) läste jag in min bok "Infertilitet". Där står det lite om delning när ägget befruktats samt hastigheten. Ett ägg får inte dela sig för fort eller för sakta. Man kallar varje cell för blastomer. När ägget blivit befruktat ska det dela sig synkront, alltså 2-4-8-16 osv. Efter tre dagar skall embryot ha mellan 6 och 10 blastomerer, som då ger en god chans att implantera - medan ett embryo med åtta blastomerer är optimalt!

Och vad fick vi tillbaka efter tre dagar. Jo, ett embryo med 8 celler!

Imorgon får vi veta om Pricken stannat kvar eller ej!

Lägesrapporten - mensvärk igen, illamåendet och huvudvärken borta, absolut inte energisk, orolig som sjutton, ingen mens. Fortfarande på gnällhumör om ni skulle fråga sambon...

Dag 41 - Ruvardag 13

Så där. Har fått sådan huvudvärk att jag tagit en värktablett, som jag sällan annars tar. Jag mår illa och har fått mensvärk.

Sambon tycker jag är gnällig.

Jag?!

Dag 41 - Ruvardag 13

Lägesrapport: Ingen mens, inga menskänningar, lite drag i magen, grät när Sverige höll på att ta medalj i stafetten, irriterad, yr, energisk, huvudvärk, hosta...

That's all for now folks!

Dag 40 - Ruvardag 12

Det har nu gått 40 dagar sedan jag fick min senaste mens. Och för 51 dagar sedan påbörjade jag behandlingen inför IVF:en. Av någon anledning känns det som tiden både gått otroligt sakta, samtidigt som den susat fram.

Lägesrapporten ikväll är fortfarande ingen mens, har lite smått värk men det känns mer som ägglossningsvärk än som mensvärk. Sambon säger att jag har ett dåligt humör. Känner mig nedstämd och orolig.

Sambon återgav nyligen ett samtal han hade med sin kollega som känner till våra problem. Är glad att han har någon att prata med bortsett från mig, som har förståelse för vad vi går igenom. Sambon sa till denna att det gäller två blå på söndag, annars kommer Astillbe att krascha.

Jag vet att jag kommer att fixa ett dålig besked. Jag är stark. Men söndagen kommer att bli skitjobbig. För oss båda. Men jag fixar det. Inte med en gång. Jag måste bara få bryta ihop och sedan samla ihop bitarna igen. Krascha. Sörja. Och bli stark åter igen.

Men sambon då? Jag vet att det kommer att bli så oerhört tungt för honom också. Hur skall jag klara av att göra honom besviken?

Snälla snälla, ge oss ett lyckorus på söndag istället! Vill ju så gärna följa efter min vän Marmelad som äntligen fått sitt efterlängtade plus!


Är jag pessimistisk - hur kunde ni tro det?

Dag 39 - Ruvardag 11

Hade uppriktigt väldigt svårt att få i mig lunchen idag. Men det var för att den var för saltad. Men tvi, det gick inte att få ner.

På eftermiddagen har nu mensvärken satt igång igen, eller snarare lite kraftigare molvärk, kommer och går hela tiden. Ena stunden tror man att det är kört för att man får mensvärk. När den sedan försvinner så tror man att det är kört på grund av det. Och när den drar igång igen efter två dagar, ja då tror man att det är kört igen. Velpanna!

Det kan ju tyckas att jag inte gör annat än grunnar på detta, men jag får faktiskt gjort en hel del mellan varven och tankarna också. ;-D Försöker hålla mig lite mentalt stabil!

Så snart är det dags för kvällsritualen igen, värma majskudden och krypa ner och hoppas att morgondagen blir minst lika bra som idag. Imorgon skulle vara motsvarande IM för mig i en normal cykel.

Önskar er alla en god natt! Sussa sött!

Dag 39 - Ruvardag 11

Igår kväll fortsatte det svaga molande. Ibland kändes inget alls. Försökte känna efter hela tiden - är jag illamående ikväll igen? Är jag helt slut som tidigare eftermiddagar/kvällar? Är jag illamående på kvällen som tidigare kvällar?

Men nej, jag tyckte inte det, kanske för att jag kände efter för mycket? Men så stog jag och vek tvätt och - ooops - blev jag inte lite yr där? Och en stund senare igen? När jag bar upp tredje tvättkorgen (vaddå ligger efter med att vika tvätt???) då kände jag att jag var helt slut. Men normalt helt slut eller vaddå?

Och imorses så var jag faktiskt väldigt illamående. Det var ingen inbillning, det började direkt efter frukosten.

Och jag är trött. Men det kan väl lika gärna bero på att jag kommit i säng vid 23 varje kväll den här veckan och gått upp klockan 05???

Varje toabesök börjar med en bön och slutar med ett tack. Än så länge inget blod.

Ghaaaaaa - man är ju snart ett psykfall.

Om det är någon som tror att den skall få läsa genomtänkta inlägg från mig de närmaste dagarna får nog tänka om och återkomma typ om en vecka eller så. För just nu är jag så osammanhängade och knäpp som jag kan bli. Och inte lär det bli bättre.

Dag 38 - Ruvardag 10

Värken avtog ju igår och den har inte kommit igång igen. Känner bara lite molande. Betyder det något negativt???

Idag är jag pessimistisk. Så in i h-e. Det här är tortyr.

Dag 37 - Ruvardag 9 - Fortsatt värk

Mensvärken har fortsatt hela dagen och varierat i styrka. Dock inte att jämföra med min "riktiga" mensvärk, som den känns när mensen dragit igång. Då är jag däckad. Den har avtagit lite på kvällen. Inbillat mig emellanåt att jag mått illa och jag har fått värmevallningar. Av och på med koftan...

Jag var helt slut när jag kom hem från jobbet och knappt orkat göra någonting. Fått bakat lite bröd i alla fall, dock hade jag nog in den lite för länge, men inte på långa vägar som igår.

Berättade för sambon idag hur jag hade mått. Han ville vet och det kändes skönt att få berätta om allt som jag skrev i mitt förra inlägg här.

Något Alla Hjärtans Dag firande har vi inte hunnit med här i renoverandet, det får vi ta sedan. Har köpt en bok som jag har skrivit en hälsning i som jag skall lämna till sambon när vi går och lägger oss. Och ett snuttigt litet kort med den söta björnarna. De ligger på en brygga och lägger ner ljus i vattnet. Det finns en flaska champagne fastsurrad i en av pålarna. För mig symboliserar detta vårt hopp, vår gemensamma ansträngning samt att flaskan är inom räckhåll (jag köpte den för lääääänge sedan när jag trodde vi lyckats, står och dammar i källaren tillsammans med lite andra presenter).

Hoppas ni har haft en mysig Alla-Hjärtans-Dag kväll!

Dag 37 - Ruvardag 9

Vaknade inatt klockan halv två av att jag hade mensvärk. Blev panikslagen. Hade läst i en tråd på FL att man vanligtvis får mensen ruvardag 9 och framåt. Läste där också att när man har blivit nedreglerad som jag, förskjuter inte progesteronet mensen som vid en stimulerad cykel utan nedreglering och äggplock.

När jag gjort mina inseminationer och tagit progesteron i tillägg, så har jag ju fått mensen 6 dagar senare än normalt. Nu när inget ägg producerar progesteron i min kropp, utan att jag enbart har proggisarna jag tar 3 ggr per dag, så skulle nivån inte vara lika hög som vid äggproduktion och tillägg (läste jag i tråden - om det stämmer vet jag inte).

Men det blev inte värre inatt. Jag brukar vakna runt kl 02 av mensvärk och efter en kort stund sätter det igång rejält och värker. Måste då ta tabletter och kan inte somna på flera timmar innan värken har gått över. Men det hände inte denna gång. Efter en stund somnade jag om.

Vaknade klockan 05 av att klockan ringde. Fortfarande värk. Låg länge och funderade, la handen på magen och undrade om Pricken finns kvar eller inte. Var nervös för att det skulle börja blöda så fort jag ställde mig upp. Progesteronet har ju tidigare tagit bort mycket av min mensvärk så kanske hade jag börjat blöda ändå, fast med mindre värk?

Till slut ställde jag mig upp. Inget hände. Rusade ner till toaletten. Höll på att börja gråta av lättnad när jag insåg att det INTE kommit något blod.

Efter duschen kröp jag ner hos sambon igen och vi låg där och höll om varandra en stund. Det var skönt. Har inte vågat berätta för honom om vad jag tror. Även om det går upp och ner. Ena stunden tror jag att Pricken sitter där, nästa stund att mensen kommer. Vill inte ge honom falska signaler - oavsett riktning. Och jag vet att han inte vill ha så det heller.

Och brödet? Tja, inte ens fåglarna kommer vilja ha det. Det är brändes vid... ;-)

Dag 36 - Ruvardag 8 - Bröd...

Och inte går det fortare när jag inte satt på ugnen ordentligt... så nu blev allt försenat 15 minuter (jag vill så gärna ha en ugn som blir snabbare varm).

Har lovat sambon en svängom som tack för hjälpen för brödet! Hehe...

Och just det - imorgon är det Alla Hjärtans Dag!

Natti natti!

Dag 36 - Ruvardag 8

Idag fortsätter de inbillade graviditetsymptomen. Reagerade imorses på att jag sprang på toaletten dubbelt så ofta som normalt. Och jag är så in i bomben stentrött. Det känns som jag inte riktigt är "med". Blev inte alls mycket gjort idag på kontoret, får skärpa till mig imorgon.

Så ikväll skall jag gå och lägga mig i tid, vilket blir typ snart. Vet bara inte hur det skall gå till när brödet skall jäsa i 30 min till innan det skall in i ugnen i 60 min. Sambon vägrar ta hand om brödet, det vågar han inte med rädslan för att ta ut det för tidigt/för sent. Men han får ta det vare sig han vill eller inte. Men jag fortsätter att aspirera till bullmamma. Dock brödmamma idag.

Om jag testar negativt så kommer jag sakna min mage. Jag kommer sakna känslan att vara två. Kommer att känna mig oändligt tom. Vi var ju två stycken under några dagar, även om det "bara" var ett pyttepytte embryo. Det var i alla fall något som levde och delade på sig - en bit av mig och en bit av mannen. Något som vi och en hel stab med läkare, sköterskor och laboratoriepersonal varit med om att skapa. ;-) Romantiskt...

Varje kväll har jag en ritual. Den har jag gjort sedan dagen efter äggplocket. Jag tar min majskudde och värmer den i micron. När jag sedan krypit ner under täcket så lägger jag den på magen och bara njuter. Njuter av att den kan vara en högvinst där inne. En liten bulle till bullmamman. Sedan somnar jag gott med katterna runt omkring mig.