Dag 35 - Ruvardag 7

Nu har jag ruvat i en vecka.

Funderat lite idag om våra chanser. Enligt studier gjorda hos kliniken Triangeln i Danmark visar att chanserna ökar avsevärt om man samtidigt genomgått akupunktur. Samtidigt har jag hört talas om att sådana som jag, som har hormonella problem, har mycket goda möjligheter att lyckas med IVF.

Och naturligtvis går man och inbillar sig massa graviditetstecken i vanlig ordning. Igår var jag extrem torr i munnen och drack mängder med vätska, likaså idag. Idag har jag på eftermiddagen varit rejält illamående. Brösten är tyngre, det känns när jag går i trappan, inte så mycket annars. Men det är en vanlig effekt av progesteronet.

Men samtidigt har hoppet börjat växa och pessimismen sakta fasats ut... Vem vet, kanske...

Dag 34 - Ruvardag 6 - Alias

Förutom att Alias är en serie jag följer så kanske jag skall lägga in ett annat alias här som en del känner igen mig som.

Sedan juni 2003 har jag hängt på AFF (fN) i snacken Planera för Barn, Försöker Bli Gravid, Försöker bli Gravid +6 mån, Svårt att bli Gravid och nu även IVF.

Där hittar ni mig som Busan.
;-)

Dag 34 - Ruvardag 6

Vaknade kl 05 imorses och det slog mig med en gång att jag glömt ta proggisen när jag gick och la mig. Men sedan ändrade jag mig sömndrucket och kom fram till att jag visst tagit den. Vilket jag insåg när jag vaknade klockan 08 och klarvaket insåg att det hade jag inte alls.

Har ältat detta större delen av dagen. I början mådde jag otroligt dåligt och kände att nu är allt kört. Jag tog ingen proggis på 17 timmar, den senaste tog jag kl 15 igår eftermiddag. Och när jag inte kände något alls på morgonen trodde jag att det berodde på lågt progesteronvärde, och när jag fick svaga menskänningar på eftermiddagen trodde jag att det berodde på detsamma. Jag har aldrig glömt den innan - varför i jösse namn skulle jag göra det nu?

Har lugnat ner mig lite. Men gör man för att vara fokuserad, positiv och avslappnad? Lobotomi?


PS. Igår kväll hade min sambo köpt ett jättegott rödvin till maten (vi hade gäster). Som jag inte alls drack. Fick inte, ville inte. Men visst hade det varit gott... År 2007.

Dag 33 - Ruvardag 5

Vår testdag är bestämd till den 19 februari. Den avslöjar jag för er. Mina anhöriga har fått ett vagt "20 dagar" eller så, vill inte känna mer stress och press. Insåg igår att det är ju inte alls långt tills vår testdag. Tur att det är en helg, så man hinner landa något oavsett utgång.

Idag har det varit lugnare i magregionerna. Inte lika spänt och dragande som igår. Lite svagt känns ju naturligtvis, men inte alls som igår. Vad nu det betyder. Förmodligen ingenting. Än. Men ändå har jag känt mig så pessimistisk idag. Varför skulle det lyckas nu? Vem tror jag att jag är som tror att jag kommer bli gravid?

9 dagar kvar.

Dag 32 - Ruvardag 4 - snart 5

Försöker aspirera till en riktig bullmamma. Jag bakar sällan, men på 3 dagar har jag klarat av att baka bröd, morotskaka och ikväll 4-dubbel sats med amerikanska blåbärsmuffins! *mums*

Idag har det stramat och "känts" där nere. Kan fortfarande känna lite ömhet från äggplocket, men nu har det kommit en ny typ av känsla och molande. Jag har en punkt som jag känner av. Tänker hela tiden - undra om det är där den fäst? Men så kommer jag ihåg att jag brukar känna det så. På höger sida. Förmodligen bara progesteronet som spökar. Humöret har i alla fall blivit så där.

Suck. De här dagarna kommer uppenbarligen att bli långa och ängsliga.

Dag 32 - Ruvardag 4

Jag har ju pratat tidigare om drömmar. Att man efter ljusterapin drömmer mycket. Nu har jag alltid drömt mycket, men jag satte som mål att jag skulle försöka komma ihåg drömmarna varje natt. Och jag vet att jag drömmer mycket nu på nätterna - men jag har så fasligt svårt att komma ihåg dem!

Vad jag minns är en dröm där min chef var så himla arg på mig och ansåg att jag är fullständigt värdelös. De senaste två nätterna har jag sovit otroligt djupt och gott, känns skönt att bivkerningarna från sprutor och spray nu är borta ur kroppen.

Har känt mig ganska lugn och avslappnad. Men imorses när jag vaknade kände jag mig lite panikslagen - tänk om inte den vill fästa? På Carlanderska sa de att efter 2-3 dagar fäster den. Alltså igår eller idag.

Men tänk om inte? Måste försöka tänka om.

Dag 31 - Ruvardag 3

Förra veckan blev det ohållbart att hålla det hemligt för min syster. Så jag berättade hur det låg till. Jag har inga problem med att folk inte känner till vår hemlighet, oftast är det bara skönt. Men att ljuga hela tiden för en så närstående person som jag träffat nästan varje dag under behandlingen, har inte varit roligt.

Hon är så ung, så jag tror inte att hon förstår hur det egentligen känns. Men hon finns där och frågar alltid hur jag mår och är intresserad av behandlingen. Hon har själv problem som kan orsaka infertilitet och jag tror att jag (på köpet nu att hon vet) kan vara ett stöd för henne. Som hon är för mig nu.

Dag 30 - Ruvardag 2

Det är en fantastiskt känsla att få kalla sig för ruvare. Men samtidigt känns det fortfarande så overkligt. Jag känner mig lugn, avstressad och glad. Är lättad för att allt är över som jag fasat så för. Nu är det upp till vår lill* cell och låta naturen sköta sitt.

Skall på en sista akupunktur idag.

Dag 29 - Ruvardag 1

RUVARDAG 1!!!

Var bara tvungen att få skriva det igen! ;-D

Vi fick tillbaka ett riktigt guldägg som delat sig till åtta celler. Innan de förde in embryot fick vi se det på skärmen - det var så häftigt och samtidigt så ofattbart. Där fanns en levande organism som bestod av delar av oss själva... som nu ligger i min mage.

De andra två delade sig alldeles för långsamt, så det blev tyvärr inget till frysen. Känns lite frustrerande med tanke på allt vi gått igenom och satsat för det här. Men just nu hänger vi inte läpp för det, inget vi kan påverka. Istället fokuserar vi på det vi har fått. Och det känns bra.

Sambon kom nyss och gav mig en kram bakifrån och klappade mig på magen, och frågade tror du att den är i sexton celler nu? Så här nära har vi nog aldrig varit...

Snälla, låt detta få fästa och stanna kvar...

Dag 29 - ET

Om 3 timmar och 20 minuter så har jag förhoppningsvis ett litet embryo i mig. Jag är förväntansfull och pirrig, men jag vet även att risken finns att inte få något.

Här vräker snön ner, så vi måste köra i god tid. Har fortfarande en del värk kvar, men det börjar mattas av. Likaså svullnaden över magen. Tar ju de där underbara proggisarna nu också, kletigt värre [no more details].

Vågar inte riktigt ropa hej ännu... men får jag ett embryo tillbaka idag skall jag skrika av glädje! Och ännu mer om jag fick ett till frysen också!

I'll be back!

Dag 27 - ET -2 dagar

De ringde precis från Carlanderska! Tre av fyra ägg har blivit befruktade! Nästa steg är delningen, jag hoppas så att alla tre delar sig fint imorgon!

Först klockan 12 på måndag vet de om det blir någon ET eller inte.

Har väldigt ont och har fått instruktioner om att ta värktablett och fortsätta att ta det lugnt. Så jag tänkte lägga mig en stund nu efter maten.

Men just när jag så glad!!!

Dag 26 - Äggplock

Vi gick upp tidigt på morgonen båda två. Duschade och jag fick i mig lite flytande föda (te och yoghurt), det enda jag fick äta. Sambon fick inte i sig något och 6:45 var vi på väg. Satt tysta nästa hela vägen dit.

Vi kom fram i god tid och kunde sitta en stund i bilen, försökte läsa dagens tidning men det gick sådär. När vi kom dit så blev vi visade in i ett bås/rum på andra våning. Sambon blev visad till herrummet och jag fick ta av mig kläderna och ta på mig de sexiga strumporna och rocken. Sedan fick jag krypa ner i sängen med filt över mig, tog två panodil och en lugnande tablett. De satte en sänka i min arm, det smärtstillande skulle jag få inne i operationssalen sedan. Låg och tittade upp i taket och tänke på alla som gjort detta före mig. Funderade om t ex Tinselflickan, Lillian eller Hoj legat här inne...

Efter en kort stund (jag var först på tur) blev jag visad in till operationsrummet. Fick ta på mig en mössa och lägga mig i stolen. Jag hade värmedyna både under ryggen och på magen. Personalen var helt underbara, förklarade allt och jag kände mig så trygg där. När jag fick det smärtstillande så gick det runt rejält i huvudet och hörseln försvann delvis. Men efter några minuter gick det över.

Själva plockandet gick fort. Allt hände så snabbt, så många saker på samma gång. Vi hann med den högra innan sambon hade hunnit tillbaka. Men han fick i alla fall se och vara med, det var jag glad för. Det kändes knappt något alls. Då tror jag att senaste VUL:et var värre. Det stack till lite och var lite obehagligt, men det gjorde aldrig ont. Allt visades på skärmar, vi kunde se både äggblåsorna när de stacks hål på, och sedan på äggen med ”molnen” runt om, sedan de kommit in i labbet.

Resultatet var väl lite misströstande. Av sex äggblåsor som var tillräckligt stora fick de ut fyra ägg. Sambons bidrag var tiptop som vanligt, så nu är det upp till dessa små att fixa resten.

Efter plocket ledde dem ut mig, lite groggy var jag, men inte så farligt. Jag kände mig mer klar i huvudet än kroppen för övrigt som vinglade lite. Fick komma tillbaka till rummet och låg där och vilade en stund med en värmedyna på magen. Jag var så lättad över att det var över. Och lättad för att det hade gått så bra rent fysiskt (dock ledsen att det inte blev fler). Tänk, hela den här processen har gått oförskämt bra avseende biverkningar och smärta. Nu återstår bara två saker – att äggen befruktas och delar sig samt att det embryo som sätts in fäster. Gärna ett till frysen också, just in case.

Just nu mår jag rätt bra. Börjar bli lite hungrig. Jag börjar få rejäl värk i äggstockarna, men jag känner mig klar i skallen och pigg. Det enda som påminner mig om vad vi gjort är när jag reser mig, då värker det till rejält. Annars känns det nästan som en dröm. Ett parallellt universum.

Och visst. Murphys jävla lag. Jag skall dit på måndag eftermiddag för ET (återförande av ägg). Konferensen är på eftermiddagen. Några tips på bra ursäkter? Varför skall jag komma senare till konferensen? Jag jobbar ju hela förmiddagen – varför måste jag åka iväg???

Dag 25

Imorgon så var det dags. Äggplock.

Det känns både nervöst, pirrigt och spännande. En del av mig är livrädd för att få kassa ägg eller misslyckas med infästningen. En annan del tycker att det är fräckt. Astillbe ska göra IVF! Visst hade jag önskat att verkligheten vore annan, men nu när vi har dessa problem så har vi något inom räckhåll som kan vara lösningen.

Inatt jag har sovit uruselt och inte länge alls. Så jag tror att jag kanske har lättare att sova inatt istället, eftersom jag är så trött. Det dunkar och lever i äggstockarna, men inget som gör ont. Jag gjorde en akupunktur till idag, och då värkte det en del av nålarna.

Tänkte på det idag. Att jag har tio potentiella barn nu i min kropp. Tio äggblåsor, som kan ge tio ägg om jag har ruskig tur, som kan ge ett antal befruktade ägg som kan bli embryon. Hur många vågar jag inte tänka. Får jag åtminstone två till frysen så är jag glad. Och guldägget får jag tillbaka.

Men visst gnager det ett "tänk om". Att det inget blir. Att vi står där med lång näsa.

Men som jag läste hos någon (Tinselflickan?) - Stefan Holm kan ju inte ta guld i höjdhopp om han börjar tänka "jag kommer nog inte klara den här höjden, jag kommer att riva". Tänk om han skulle tänka så för att slippa bli besviken?

Så nu tänker vi positivt. Vi skall bli gravida. Får vi bara ett ägg tillbaka gör det inget, för det är ett enda som behövs. Basta!

Dag 24 - Sprutdag 15

Sista sprutan tagen. Nu har jag tagit äggmognadssprutan (Ovitrelle). Den skulle tas 19:30, plusminus en kvart. Den intogs 19:40 och nu rullar det på. Sista dosen nässpray skall tas ikväll - det känns faktiskt underbart att få slippa det.

Däremot börjar ju nästa fas - kletiga proggisar (vagiatorer med hormonet progesteron). Vet ni, för några veckor sedan tog jag på mig ett par byxor (mörk bruna) som jag inte använt sedan förra inseminationen då jag senast använde proggisar. Vi har inte mycket speglar här hemma eftersom vi bygger om. Så när jag stog och speglade mig hos akupunktören såg jag på byxorna - runt skrevet var det en mörk ton, det såg ut som jag suttit i något, eller kissat på mig! Och dessa byxor hade jag svansat runt i hela dagen på jobbet. PINSAMT. Förmodligen var det ingen som hade sett det, men ändå. Av proggisarna blir det gärna flottiga fläckar, som efter stearinljus. Det tränger igenom allt, och det är byte av byxor i princip varannan dag och jag storkonsumerar trosskydd.

Detta är inlägg nr 201 by the way. Trodde innan att mitt 200:e inlägg skulle kunna vara när jag testat efter vår IVF, men jag har skrivit mer än beräknat! ;-)

Efter samtalet från min klinik så fick jag slänga mig i bilen in till stan (igen) för att få information, tider etc. Jag skall vara där på morgonen så förhoppningsvis kan jag ge er en rapport på fredag eftermiddag.

Tusen tack för alla gratulationer ang min födelsedag igår och tusen tack för alla tummar. Jag är rörd! Ni får även gärna hålla tummarna för Tinselflickan imorgon, som skall testa. Jag hoppas på ett glädjetjut från henne!

PS - Datorhelvetet har lagt av igen. Vi har tagit loss röret med fläkten och hittat ännu mer damm - men den vägrar starta igen. Har något annat gått sönder nu pga av att fläkten inte fungerat som den skall? Vi fick igång den igår senast och stängde av den normalt (den låste sig inte). Idag när jag försökte starta den så går bara fläkten igång. Någon kunnig som vet?! ;-)

Dag 24 - Sprutdag 15 - VUL rapport

Varit på VUL imorses igen. Hade ca 10 blåsor som var mellan 10-20 mm stora. Enligt gyn har jag ett medelmåttigt resultat som de är nöjda med.

Och precis nu ringde de tillbaka efter att ha pratat med Carlanderska. Det blir äggplock på FREDAG! *skakig* Det är så ruskigt skönt att få veta när. Känner mig alldeles gråtfärdig - både av lättnad och oro.

Så nu måste jag åka in till stan igen, till gyn och få information. Försöker få tag på sambon men han är upptagen i telefon...

Så ni där ute, håll gärna en tumme eller två för oss, jag vill så gärna att detta skall fungera.