Och ja, det kändes faktiskt som ett träsk när vi väl var där. Vi traskade runt och runt och vi kom inte upp. Vad vi än gjorde så kom vi inte upp.
När vi väl insåg att de behandlingar vi gjort inte räckte var det lång kö för IVF hos Sahlgrenska. När vi bad att få bli uppsatta på väntelistan var kön 2 år lång. Vi blev ganska uppgivna. Men ett halvt år efter det hade vi skrapat ihop tillräckligt med pengar för att göra vår första IVF privat på Carlanderska.
Sedan plötsligt kom det till mer pengar för att minska vårdköerna i Västra Götaland och det började gå rykten att kanske kanske kunde det gå fortare även för oss i IVF kön? Till slut började vänner som fanns före oss i kön att få sina papper hem inför behandlingen och till slut, efter endast ett års köande var det så vår tur! Och till slut kom vi faktiskt upp ur det där träsket.
 |
| Barnlöset - hoppet som aldrig övergav oss. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar