Morgonen

Jag sov oroligt och dåligt inatt igen. Vaknade ur en mardröm strax innan kl 04, som jag inte minns längre vad det handlade om (något helknasigt var det iaf). Även sambon drömde mardrömmar, han ägnade natten till att slåss med sin bror (vilket de absolut inte brukar göra eller för den saken skull har lust att göra!).

Tittade på klockan och insåg att jag skulle inte kunna somna om. Jag var klarvaken. Katten X kröp upp mot mig och la sig tätt intill och vi gosade en stund. Inväntade på att bli kissnödig. När jag väl blev det vågade jag inte gå upp ändå. Bara fem minuter till... Det blev många fem-minutare. Låg och funderade på hur jag kommer reagera vid resultatet oavsett vilket. Kände inget annat än rädsla.

Till slut hoppade jag upp vid fem-tiden. Jag hade redan förberett allting kvällen innan. Använde mig av en plastmugg den här gången eftersom det strulade i februari. Ville vara säker på att det blir rätt.

Efter att ha doppat stickan la jag den åt sidan och vände ryggen mot den och började gråta. Jag var så jävla nervös. Efter en stund vände jag mig om och stirrade på stickan. Två streck. Den visade faktiskt två streck! Teststrecket visserligen lite svagare, men det syntes klart och tydligt (inte alls så svagt som i februari). Jag började stortjuta och sjönk ner på golvet. 3½ års frustration, besvikelse och rädsla kom ut där.

Samlade ihop mig efter en stund och gick in till sambon som vaknade och hörde att jag lite diskret snyftade. Han blev orolig och frågade om jag fått mens. Nej, svarade jag och kröp ner till honom. Då fick jag äntligen säga de orden jag fantiserat om så fruktansvärt länge att få säga honom.

Du skall bli pappa.