Jag är fortfarande förvånad. Jag var redan förbi det här försöket i mina tankar. Jag planerade redan för nästa FET och hur vi så snabbt som möjligt skulle kunna göra åt våra frysta embryon så jag kunde göra nästa färsk-försök istället. Jag trodde helt enkelt inte på FET (även om min vän Betty lyckats så bra!).
Jag har till och med redan funderat på att gå tillbaka till Carlanderska så fort de fria försöken är till ändå, jag trodde inte att SU skulle kunna hjälpa mig.
Jag har funderat att bli medlem i en adoptionsförmedling, "fallifall". Men sambon har inte velat diskutera, och egentligen inte jag heller. Suckat över att vi "måste" gifta oss i sådana fall. Jag gifter mig gärna men inte för att det skall vara ett måste. Utan när vi känner oss redo.
Idag har jag inte känt av lika mycket som igår. Vilket jag inser är precis lika oroande som att känna av något. Så det spelar ingen roll. Hungern har funnits där hela dagen och jag har ätit extra frukost och mellanmål. Nästan ingen värk i magen, men uppblåst igen på kvällen. Yrseln är kvar.
Den första glädjeyran har lagt sig lite, men det känns fortfarande overkligt. Har jag drömt allt detta?
Men ibland börjar jag bara tokflina och ser bokstäverna J U L I i neonbokstäver i ett varmt solsken, men svallande vågljud...
1 kommentar:
Det tar ett tag att fatta. Ibland kan jag inte fatta det än. Går in till Lovisa och kollar att vi verkligen har en liten tjej. Ibland tror jag att det ändå bara är en dröm...
Minns när jag var gravid. Då tänkte jag så här: bara jag ser ett hjärta på VUL så fattar jag. Men icke. Bara jag set bebisen på det stora UL så fattar jag. Inte då heller. Sen började men gå och lyssna på hjärtat lite regelbundet men inte fattade man det då heller inte! =D
Skicka en kommentar