lördag, november 04, 2006

Ruvardag 16 och kyrkogårdsbesök

Idag var jag och min lillasyster på kyrkogården för att lägga ner blommor och ljus i minneslunden.

Vi saknar båda två en gravsten att gå till. Vi brukar ställa våra ljus till vänster om den centrala platsen i vår minneslund. Det går bra så länge det inte är Alla Helgona. Då är vi flera som trängs där och andra "inkränktar" på "vår" plats.

Och platsen har aldrig känts bekväm. Ändå har vi lagt ljus och blommor där i över 5 år nu. Men idag bestämde vi oss för att hitta en plats som bara var vår.

Farfar älskade rosor. Vi gick och leta lite, vi frågade oss själva vad han skulle valt. Vi kom överens om att det skulle vara på en solig plats där rosor skulle kunna växa sig stora och vackra.

Vi mätte ut hur solen gick och våra ögon gick till en plats i helt motsatta hörnet. Den kändes helt perfekt! Vi gick dit och la ner gravbuketten och tände var sitt ljus, skrev FARFAR i snön och pratade lite med honom. Då plötsligt tittade solen fram och vi tolkade det som ett tecken från ovan att platsen vi valt var bra och att han sitter där uppe med Sankte Per och vakar över oss!

Syrran ringde våra föräldrar, med vi gick mot bilen, för att berätta att vi valt ett annat ställe, de skulle dit senare. Men det visade sig att de precis kommit fram till minneslunden via en annan väg och vi vände tillbaka. Och när vi väl fick syn på varandra alla fyra så kom solen fram igen! Det var en underbar känsla av övernaturlighet.

Men pappa hade redan lagt på det gamla stället, så det fick ligga kvar. Huvudsaken är ju att det känns bra för den enskilde, vart man lägger har ingen betydelse i sig. Men jag är glad att jag nu har hittat en fin och ljus plats som ändå känns som "vår" egen.

---

Och så det här med ruvningen också ja. Imorses var jag helt säker på att jag börjat blöda så jag rusade in på toaletten. Nada. [Phu] Sista dagarna har jag känt svag (kortvarig) yrsel, men idag har den varit mer konstant. Jag brukar få det som biverkning av pergotime, men det känns lite sent att få det nu? Varit trött (sov i eftermiddag) och det har sugit i magen på em och jag har känt mig lite konstig. Som innan man blir sjuk.

Magen har värkt till och från hela dagen. Det har satt igång nu igen.

Jag gick precis igenom mina FF Charts och blev positivt överaskad. Under de ggr jag tagit progesteron har det sett ut så här (korr genom att utgå från att insemination = äldagen):

Insemination 1 (maj-05): Brunt blod 18 dpo, mens 20 dpo
Insemination 3 (sep-05): Brunt blod 18 dpo, mens 20 dpo
Insemination 4 (okt-05): Brunt blod 18 dpo, mens 20 dpo
IVF-Försök 1 (feb-06): Brunt blod 16 dpo, mens 18 dpo
IVF-Försök 2 (aug-06): Brunt blod 14 dpo, mens 16 dpo

Det kan diffa plusminus en dag beroende på exakt när ägglossningen inträffade vid inseminationerna.

Och just det ja. Jag ÄR på 18 dpo idag.
Vågar man hoppas?

Jag säger som min gamlefarfar - Tro att allt är möjligt.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Spänningen är oliiiiiiiiiiidlig! Hur tusan skall jag kunna göra nåt när jag hela tiden måste kolla hur det går för dig ;) När skall du testa??

Astillbe sa...

*ler* Vet inte... ena sekunden tror jag att mensen kommer och i nästa inte...

Om jag visste att jag skulle få ett plus hade jag testat med en gång! ;-D

Anonym sa...

Vad skönt att ni hittade er egen fina plats i minneslunden! Imorgon ska jag åka till mina hemtrakter och tända ett ljus på mammas grav. *saknar*

Det verkar lovande! Om inte du vågar hoppas så gör jag det åt dej! *hoppas*

kramar

Anonym sa...

Jag hoppas. För det bara måste vara så att vi lyckas. Och nu är det är tur. Sådetså.

Kram!

Kapybaran sa...

Åh, ryser av din berättelse. eftersom vi inte kan träffa dem vi mist för att berätta om saknaden, blir det så viktigt att de hälsningar vi kan lämna känns "rätt". Låter som ni fann en toppenplats.
& mina tummar, ja de antar nu en blåaktig färg... men jag håller och håller!

Anonym sa...

Du. Allt ÄR möjligt! Min kära vän testade positivt igår och ni är ju synkade nästan på timmen. Jag hoppas så och tycker att jag känner en positiv vibb av vad du skriver. Mysigt med din farfar. Vi var och tände ljus vi också. KRAM.

Tingeling sa...

Vad fint det låter med det "nya" minnesstället för er kära! Vad gäller icke-mensen så låter det ju onekligen mer än lovande! Oj vad jag önskar att det ska ha lyckats för er nu!

Anonym sa...

Åh tänker på dig och är inne här och kikar massa ggr varje dag! Hoppas så....