För att vara gravid måste jag nog säga att jag mår oförskämt bra, oftast. Precis som jag önskade. Under veckan har jag mest känt mig hungrig, haft ont i brösten av och till och lättare illamående. Ingen direkt trötthet. Jag sover visserligen fortfarande dåligt och är uppe och kissar på nätterna – kan sedan inte somna om igen.
Och när jag inte känner något så blir jag ju orolig. Varför kan man inte nöja sig med att vara gravid och må oförskämt bra? Men så idag har jag verkligen fått känna på att just inte må oförskämt bra. Hela dagen har jag känt ett illamående som vägrar försvinna. Jag känner mig vissen och på inget vidare bra humör. Men jag har iaf fått behålla maten.
För övrigt har vi renoverat här hemma och fått ganska mycket gjort i vårt blivande vardagsrum. Jag längtar tills vi blir klara där och med ytterligare två rum (däribland köket) så vi kan börja planera barnrummet! Jag vet precis vad jag vill ha och längtar efter att få börja, även om det är för tidigt nu. Men till våren…
Vi såg på Americas Funniest Videos igår. De visade flera klipp där man berättade i olika sammanhang om att man väntade barn, oftast till blivande mor-och farmödrar. Både jag och sambon skrattade så vi grät och vi längtar så till julen då vi ska berätta det för hans familj (som inte vet något om våran karusell).
Men… varför känner jag mig så apatisk?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar