Veckan har ju varit ganska intensiv. Testet i tisdags, turbulensen med tankar och känslor. Mycket att göra på jobbet, övertid för både mig och sambon, kvällskurs. Så vi har egentligen inte hunnit att bara ”vara”.
Så i lördags morse låg vi i sängen och viskade och fnissade lite. Det började med att jag vaknade, och som vanligt kommer man på efter en stund att ”fan, jag är ju gravid”. Och så undrar jag om jag har drömt. Rullade över till sambons sida och viskade frågandes om det var sant.
Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig en sådan här overklighetskänsla som denna. Som att ständigt behöva ha bekräftelse. Som att jag gjorde ett test till imorse. Har ju fin-tester (CB) som jag inte fått använda än.
Tog ett sådant och konstaterade ett + direkt. Men jag blev lite irriterad för att strecket inte var lika stark. Hade ett jätteblått streck och ett svagare. Insåg sedan att det svaga strecket inte var mitt utan kontrollstrecket – teststrecket var ju det som var starkast! Phu!
1 kommentar:
Fniss, fniss! Ja, tänk att man kan bli så nojig att man först inte ser verkligheten som den är, som du med ditt "svaga" blåa streck!
När jag skulle göra test visade det sig att det var nästan omöjligt att öppna plasten runt lådan, jag var så nervös att jag inte hittade remsan som gör det lättare att öppna :)
Vad bra att det gick bra i helgen - det lät som en bra förklaring med extra tyngd med läkarord :)
Kram!
Skicka en kommentar