En kollega till mig är 6 veckor före mig i sin graviditet. Hon kommer hit från en annan enhet nästa vecka och kan inte längre dölja sitt tillstånd. Hon kommer att berätta och har föreslagit att vi ska berätta samtidigt, för att inte skapa problem för mig. Till saken är den att de kommer att gå i taket att vi båda går hem nästan samtidigt, eftersom vi är lite av back-up till varandra.
Men då är jag i 9+1 och tycker att det är lite väl tidigt. Jag vill hellre vänta till efter jul för min egen del. Bara ta det lugnt och njuta i december. Men då känns det som att jag går bakom ryggen på cheferna. Och jag ser inte fram emot att berätta för dem, det känns enbart jobbigt. Mina kollegor ska det bli roligt att säga till men inte till dem. Jag har inte varit på inskrivning än och jag har inte själv fattat att jag är gravid, så det känns emot att berätta.
Hur hade ni gjort? Berättat av respekt och sedan bli stressade av dem över allt jag måste fixa innan jag går? Eller låta julen gå och sedan berätta i januari och riskera att få höra ”Ja det är nog bästa att vi lägger p-piller i Astillbes kaffe nu” under tiden och känna mig som världens lögnare?
Jag tycker det är fel att berätta för dem före våra familjer dessutom. Men sambon vill att jag berättar...
19 kommentarer:
Jag tycker verkligen inte att du ska ta hänsyn till dina chefer!!!
Känner du dig inte redo att berätta vilket jag verkligen förstår om du inte gör ännu ska du vänta!!!!
Du kommer ändå att ge dem 4-6 månaders varsel, det är ganska bra med tid, och de ska (och kommer) att klara av att fixa det med glans.
Tänk på DIG nu och ditt mående. Det är tusen gånger viktigare att du mår bra i DITT liv än att någon annans arbetsliv förenklas lite grann!
Kramar
Håller med kattmamman. Du ska berätta när det känns ok för DIG, inte när det passar för andra. Det är ju en av de största nyheterna man kläcker ur sig i hela sitt liv, så det ska man avgöra själv.
Dessutom förstår jag dig i dina tankar om att få berätta för familljen först, så hade jag med känt.
Och om någon på ditt jobb har problem med att du skulle berätta först senare så skit i dom :-)
Grattis förresten!! (första besöket på din blogg) har själv en 1-åring hemma och det är såååå roligt! (och sååååå jobbigt ;-))
Håller med föregående talare. Du ska INTE berätta om DU inte vill det. Det är ju egentligen inte klokt att du ska behöva oroa dig för vad "cheferna tycker" efter allt du gått igenom för att bli gravid.
Nej njut av julen och graviditeten i lugn och ro. Njut med gott samvete!
Ja, säger som de andra - du behöver verkligen inte berätta ännu. De har tillräckligt gott om tid på sig ändå. Sen får du spela med i några veckor, det kan bli rätt komiskt :-).
Jag berättade iofs för min närmaste chef ganska tidigt, för att slippa lägga ner jobb på att göra en kompetensutvecklingplan och sätta upp mål för arbetet *S*. Men bara för honom, ingen annan visste förrän jag varit på NUPP i v.13.
Under tiden hann jag vinna förstapriset på vinlotteriet och sånt "Haha vad gott det ska bli med vin i helgen jo hehe" *S*
Det är första gången jag är härinne och hälsar på men jag tänkte passa på att kommentera ändå... Först och främst ett riktigt varmt grattis till graviditeten! När det gäller ditt dilemma kan jag bara hålla med föregående talare. Om det känns fel så ska du inte berätta. Det är viktigt att man får mysa lite med sin egen lilla hemlighet i början innan man landar lite. Med jobb och chefer löser det sig alltid tillslut ändå. Det viktiga är att det känns bra för dig!
Jag tycker du själv ska känna efter. Jag berättade inget för min chef förrän jag gått 12v in i min graviditet. Vill du vänta så gör det!
Ja jag kan inte annat än att hålla medvad som redan skrivits...det är DU som bestämmer när det känns ok för DIG...å gubben med då förståss men det e ju DITT jobb det handlar om.
Kram
Tant L
Jag hade inte berättat i v. 9. Det är din kropp och ditt liv och när det gäller en graviditet så ska du bestämma själv när det är dags att berätta. Inte för att jag tror att det kommer att hända något men tänk dig verkligen för innan du säger något innan du själv är redo. Och särskilt till chefen. Det är lätt för sambon att säga att du ska berätta, det är inte i honom barnet växer och han kommer inte att påverkas på jobbet av att vara mammaledig och vara föremål för åsikter från och med den dagen du berättar. Jag tycker att du ska vara privat ett tag till, gumman.
Kram på dig och sköt om dig i helgen!
Berätta inte om du inte själv vill det. Nio månader är lång tid, stressa inte fram något...
Och det jag egentligen ville säga - grattis till graviditeten. Du har något riktigt häftigt framför dig! :D
Du ska absolut följa din magkänsla och berätta när DU tycker det är lämpligt, inte din kollega. Och jag tycker också att din familj har rätt att få veta innan dina chefer. Stå på dig!
Kram Mary
berätta INTE!!!!!!!!!!!! Man har ingen skyldighet på nåt sätt egentligen..
Jag instämmer med alla andra. Berätta inte förrän DU vill berätta. Och jag hade inte heller velat berätta på jobbet innan familjerna...
Kram!
Berätta inte om du inte vill!!
Jag ville inte berätta på jobbet förrän vecka 12, men jag blev tvungen att berätta redan i vecka 8 eftersom jag var likblek hela tiden och sprang runt och spydde i papperskorgar och dylikt... :(
Sedan berättade vi för våra familjer i vecka 12.
Håller med alla andra! Du berättar när du vill och inte när det borde passa bäst... Om cheferna har problem med det har de problem med att vara just chefer. Det tillhör jobbet att kvinnor går hem på mammaledighet :o) !!
Vet inte om jag sagt det förr - men GRATTIS!! Smyger omkring här och läser och blev alldeles varm när jag såg att ni väntar smått nu! Min 6-åring (var tog de åren vägen??) lät vänta många år på sig, så jag förstår känslan av overklighet när beskedet till slut är positivt!!
Jag håller med Bridz. Berätta ska du göra när du är redo. Inte för respekt för dina chefer. Jag var gravid när jag var på anställningsintervju, i vecka 7 men valde att inte berätta. När jag sen började jobba var jag i vecka 12 och berättade på min andra arbetsdag. Det kändes bäst för mig och därför gjorde jag så. Det fungerade alldeles utmärkt.
Gör som du känner tycker jag och känn dig inte pressad av din kollega, hon gör som hon vill och du som du vill.
Första gången visste alla eftersom de visste om min behandling och inseminationen andra gången hände det av sig själv. Tur för mig då var att jag gick på semester och när jag kom till baka var jag stor som ett hus (v16) och då var jag tvungen att berätta. Men tycker att du vet bäst själv. Hur snabbt kan någon annan komma in arbetet för er båda, kanske väldigt fort? För man vet aldrig hur länge man blir kvar på arbetet. Själv jobbade jag då i ett tungt arbete och blev sjukskriven på heltid i vecka 12.
Självklart ska DU berätta när det känns bra för DIG!!! Jag förstår inte alls hur kollegan kan få till det att det skulle vara av omtanke om DIG att du skulle berätta redan i början av v 10. Nej, nej och åter nej! Jättefånigt. De flesta berättar inte förrän efter v 12, så varför skulle du, som haft sådana besvär med att bli gravid, berätta TIDIGARE?
Nej, njut du hela december och i jul och berätta först efter att familjen fått veta. Eventuella kommentarer om p-piler kan du väl skratta åt inombords...
Du är inte en värre "lögnare" än alla som berättar senare än i v 9+1, d.v.s. en absolut majoritet :) Försök att inte bekymra dig, OK? Och cheferna har flera månader på sig att fixa ersättare till er båda! Det är en del av deras jobb!
Jag har varit inne och läst ett tag. Grattis till graviditeten!
När det gäller arbetet, så tycker jag att du ska säga till när DU är redo.
Två månader innan du går på föräldraledighet ska man säga till sin chef! Så du har ju gott om tid!
Lycka till!
Oj, det här väcker starka reaktioner! Ni tycker alla precis lika och jag håller med er.
Jag ska njuta i december och detta ska vara vårt att njuta av i hemlighet på jobbet ett tag till.
Tack alla för era synpunkter! Jag värderar dem högt!
Skicka en kommentar