Konstaterande

Det gör jävligt ont. Att bajsa.

Hur länge ska det vara så?!?!?!

Oro inför resa

Liten sov faktiskt bra inatt, som tidigare nätter faktiskt. Vaknade efter 4½ timme för mat, sedan vaknade han 06 och 07. Jag var ganska orolig för hur det skulle gå, men allt gick bra.

Dagen har gått åt till att packa det sista. Liten ska få åka och hälsa på farmor och farfar för första gången. Vi ska vara borta till på måndag.

Oro 1: Idag är Liten mer hungrig än innan, ett bröst verkar inte räcka längre. Det känns som det är mindre i dem än vanligt. Jag känner inte heller av den sk påfyllningsvärken längre, och det oroar mig. Liten skriker efter mer vilket han aldrig gjort innan, och jag har ammat från båda brösten hela dagen, vilket jag nog aldrig gjort innan (såvida det inte varit en maratonlång amning).

Brösten känns tomma och slappa. Men trycker jag på brösten när han börjat protestera så kommer det mer. Men jag märker ju att i början sväljer han en gång för varje sugning, på slutet behöver han suga flera gånger innan han sväljer.

Stressar jag för mycket? Det har varit hektiskt de här två veckorna med snickarna här (taket blir klart imorgon). Sedan har jag gått och oroat mig för resan till sambons familj.

Oro 2: Hur ska vi sova i helgen? Kommer vi kunna sova? Kommer jag få amma ifred? Jag är så orolig att jag bara längtar tills vi kommer hem igen. Jag är livrädd för hur det ska gå under helgen. Jag tycker fortfarande att det är svårt att veta exakt vad Liten vill. Men här hemma är ju ändå hemma... Hur ska det gå att vara borta i så många dagar?

Sedan berättade sambon för en liten stund sedan att hans mamma dragit ihop en massa folk som ska komma och titta på Liten, vilket stressar upp mig ännu mer. Vi hade sett fram emot en lugn helg - i kontrast till de senaste två veckornas takomläggning. Herregud, tänk om min stress går över till Liten så han blir kinkig och alla tror att han är en skrikunge och att han har en värdelös mamma som inte kan trösta honom...

Måste försöka koppla av...

Men förutom lite skrik vid tomma bröst så är Liten en nöjd kille idag.

Ja ja ja

Det kommer mera! MYCKET mera!

Har haft snickare här nu varje dag i 2 veckor, så jag har inte hunnit skriva det sista om BB-tiden. Men det kommer snart, förhoppningsvis i helgen. Och en massa annat!

Men vi har det bara bra!
;-)

Vi hörs!

(kommentar 2007.10.16 - aldrig hade jag trott att det skulle ta sådan lång tid att komma ikapp, men nu ska jag bara bli klar med uppdateringen).

7 veckor och sovrekord

Liten har sovit rekordlänge i ett sträck! Fem timmar och trettio minuter!!! Fick dessutom sovmorgon till klockan 10, så idag känner jag mig otroligt utvilad.

Inte nog med det. Han har överraskat oss och sovit nästan hela dagen också. Han är bara vaken vid amning och blöjbyte. Vi har turats om att ha honom i famnen. Det är väldigt skillnad mot hur det brukar vara - när han är vaken hela dagen med korta sovpauser.

Så nu funderar vi på hur natten kommer att bli...

Och idag är Liten redan sju veckor gammal!

BVC-Besök 1 månad & 17 dagar (7 veckor)

Dags för vägning och mätning av vår guldklimp igen. Precis som innan var sambon med. Liten har ju tidigare gått upp ca 300 gr/vecka, men nu hade han "bara" gått upp 150 gr. Jag har ju å andra sidan inte ammat honom lika ofta sista veckan som tidigare.

Men jag blir ändå nervös att jag gör något fel... I vilket fall ammar jag jätteofta igen från idag. I princip har jag ammat en gång per timme sedan kl 2 inatt.

Enligt BVC-sköterskan finns det inget att oroa sig om, eftersom "han går upp jättefint och ser ut som en jättefin bebis". Han följer normalkurvan.

Men efter besöket åkte jag in till stan, och Liten fick då ca 130 ml ersättning av pappan. Liten är en nöjd kille hela kvällen och verkar nöjdare och lugnare än tidigare kvällar. Frågan är om det beror på ersättningen eller att han blivit ammad så ofta idag mot senaste dagarna?

7 VECKOR
Vikt: 5 210 gr (5 065 gram)
Längd: 58,5 cm (58 cm)
Huvud: 40,5 cm (40 cm)

Storlek 56

Det är faktiskt lite ledsamt att upptäcka att storlek 50 är för litet nu. Allt eftersom lägger jag undan dem. Men det är ändå häpnadsväckande att en kille som följer normalkurvan inte har gått upp helt i stl 56 ännu.

Och han är ändå sex veckor gammal.

Promenader och leenden

Tiden går så snabbt. Redan nu tycker jag att det är sorgligt att Liten redan är så stor, samtidigt som jag glädjs åt hans utveckling och små framsteg. Egentligen känns han inte så mycket större, men när jag tittar på kort som vi tagit så har han vuxit en hel del.

Och sista 2-3 dagarna har han skrattat/lett mer och mer! Man bara smälter och kärleken som man inte trodde kunde växa mer, växer mer ändå. Hjärtat känns översvämmat men det finns alltid plats för mera kärlek, varje dag.

Just nu halvsover han i sin babysitter. Jag passar på att jobba lite. Idag ska jag ta honom med ut på en långpromenad. Solen skiner från en nästan blå himmel men det är lite kyligt ute. Hösten är på väg.

Apropå att gå med vagn. Det var något jag trodde vi skulle göra väldigt ofta. Men vi hinner liksom inte. Speciellt inte nu när jag passar på att jobba också medan han sover, tvättar eller städar. Och det är med stor sorg som jag ser att sambon och jag har bara varit ute en enda gång tillsammans i byn på promenad. Vi hinner bara inte.

Förhoppningsvis blir det tid för det nu. Sedan igår är sambon pappaledig i två veckor framåt (vid Litens födelse hade sambon semester). Men vi har fortfarande snickare här som lägger om taket, det har tagit så mycket längre tid än vi räknat med... Vi hade bestämt sedan tidigare, att under dessa två veckor ska vi inte jobba något med huset. Som det ser ut nu blir taket klart i slutet på veckan.

Solstrålen min...

Idag har Liten varit på ett strålande humör. Ja, allting är ju relativt…

För han satte igång vid 6-tiden med att skrika, det kändes som han var orolig. Eftersom han inte bajsat sedan i onsdags så funderade jag på om det var på grund av det (han brukar vara lite orolig strax innan han bajsar). Vid halv åtta lyckades jag få honom lugn och somna in igen. Sedan sov vi ända till halv tolv – med avbrott en eller två gånger för amning (jag var helt väck så jag minns inte…).

Sedan har han varit en solstråle. Han har aldrig lett så många gånger som idag! Stora fina härliga leenden! Han har sovit ganska mycket för en gång skull och somnat två gånger hos pappa idag (nä, formel 1 är inte intressantare än så!).

Idag har jag ammat honom ännu mindre känns det som. Sedan i torsdags är amningen vid betydligt färre tillfällen och väldigt mycket kortare. Så jag gissar på att han har haft sin tillväxtperiod nu då – i ungefär en vecka kändes det som jag inte gjorde annat än ammade och bröstvårtorna blev ömma och nästan lite såriga, för första gången sedan i början efter BB.

Men sedan har han nu ikväll skrikigt å det värsta. Precis som, jag vet inte vad. Det känns inte som att det vore på grund av magknip utan att han är livrädd. Så kändes det. Och man känner sig otillräcklig när det inte går att trösta. Bröstet gick inte, fast jag innerst inne visste att det var det han ville ha, bara det att han var så uppe i varv av att skrika. Det började nämligen när jag skulle amma honom. Först charmade han mig fullständigt med leenden och lite lekfullhet, och jag väntade in att han skulle ta bröstet. Men så började han gallskrika, till synes utan anledning.

Kanske är det oro av något slag? Vid sex veckor är det ju en utvecklingsfas. Eller så är det magknip. Eller så behöver han bajsa mer (han gjorde en laddning under em, men på fyra dagar vet jag att det finns betydligt mer som ska ut!).

Men det är så underbart när jag väl lyckas få honom lugn. Men mitt hjärta brister i takt med alla hans snyftningar när han väl stillat sig och tagit bröstet…

Kakmonster

Jag har blivit ett kakmonster. Innan åt jag aldrig kakor. Hade inte ens några hemma.
Men nu är det Ballerina, Brago, Digestive, Smultron... i drivor här hemma! Det är ju så gott! Sköljs ner med iskallt kolsyrat vatten. Mumma.

Blandat humör

Idag har det varit otroligt varmt och fuktigt vilket påverkar Liten. Hos BM ville han inte alls och blev skrikig efter en stund - att amma gick dåligt eftersom han var varm, jag var varm - och att ligga tätt intill så och äta... nej, det gick inget bra.

Lämnar honom i två timmar hos pappan sedan. Jag får lite tid för mig själv!!! Jag får håret klippt, hinner med bolaget och även hyra en maskin till takomläggningen. Liten sover hela tiden och vaknar strax efter jag kommit för att hämta honom. Sedan tar vi en sväng på stan och jag tar en fika - helt underbart att få komma ut - och framför allt att det fungerar med Liten som sover hela tiden i vagnen!

Idag har jag inte ammat ofta (ändrades från och med igår - tillväxtperioden slut?) och Liten har varit lugn och harmonisk hela dagen, med undantag från MVC-besöket. Men på kvällen blir han otroligt skrikig igen (pga den fuktiga värmen) och är otröstlig. Sambon lyckas lugna honom till slut och de somnar sött tillsammans i sängen.

Mina två favorit killar.

BM-besök återbesök

Idag var det dags för återbesöket hos min underbara bm. Jag hade med mig Liten så jag fick visa upp vårt lilla mirakel! BM sa direkt att Liten var väldigt lik pappa! Jösses, alla säger verkligen olika!

Men bm berättade att barnen ska vara lika sina fäder i början, det är psykologiskt. Det handlar om överlevnad för barnet – att pappan ska ta sig till barnet och ”tro” att det är ens egen. Pappan står för jakt av mat och försvarar sin familj. Mamman vet ju redan att hon är mamma till barnet eftersom hon fött det.

Vi pratade igenom en hel del om förlossningen. Det var oerhört skönt att prata med henne om den och ställa lite frågor. Bland annat har det gnagt i mig att det är ”mitt fel” att hans hjärtljud sjönk så drastiskt på slutet, om det berodde på att jag tagit EDA:n. Men så var det inte. Barnets hjärtljud sjunker om mamman får blodtrycksfall pga av EDA:n. I vårt fall handlade det snarare om att förlossningen gick för fort för honom. Det är förmodligen därför han hade så lågt blodsocker och höga infektionsvärden efteråt, då det tog för mycket på hans lager av krafter.

Vi pratade även om preventivmedel. Jag har sagt att jag aldrig mer ska ta något, i alla fall inte hormoner. Men ändå kanske jag tar en kopparspiral, jag vill kunna njuta av Liten innan vi om det går, får ett syskon till honom. Det vore så himla häftigt om vi kunde få till det på egen hand, utan ”vår” stab med läkare och labbpersonal. Men jag inser ju att ha två små barn är ganska krävande och vi kunde kanske vänta tills Liten är två år innan nästa anländer? Å andra sidan vill jag inte vänta för länge med att testa/försöka heller – tänk om vi får göra en massa IVF:er för att få till en tvåa?! Vi har ju inte direkt åldern med oss känns det som…

Sedan gjorde bm en gynundersökning på mig. Såret hade läkt mycket fint. Utanför ändtarmen såg det också bra ut – om jag fortsätter att få ont invändigt så ska jag kontakta vårdcentralen. Hon var väl sådär nöjd med mina knipningar. Det har förmodligen också att göra med det snabba förloppet, att jag fortfarande är slapp i bäckenbotten och har värk. Livmodern hade dragit ihop sig ordentligt. Det viktiga är nu att jag fortsätter med mina knipövningar (som jag hatar så mycket) för att träna upp muskeln. Och jag måste även ta det lugnt med bärandet (har haft ont).

Järnvärdet var ok (något högre än när jag var gravid).

BVC-Besök 6 veckor

Så idag var det besök på BVC igen. Vi pratade lite om hur allt fungerar och jag berättade att jag tycker att det fungerar ganska bra. Berättade om den skrikiga perioden som vi har haft, men att det är mycket bättre nu. Jag fick också svara på en enkät om min psykiska hälsa. Och nej, jag har aldrig funderat på att göra mig själv illa. Eller Liten för den delen.

Jag berättade om mitt depp förra torsdagen. Vilket sköterskan tog på (för) stort allvar och istället för besök om två veckor så blir det besök om en vecka istället för att följa upp. Men jag berättade att sambon ska vara ledig två veckor nu, så det ska nog bli bättre. Vi ska inte jobba något alls med huset då utan bara vara en familj och göra familjsaker. Just nu är det bara för mycket med renoverandet.

Lite kul att jag träffade en mamma där med sin 7-veckors tjej. Vi var båda besvikna över att en mammagrupp inte kommer att komma igång innan i oktober. Så hon fick mitt telefonnummer, så ska vi se om vi kan träffas - vi kände båda att det är NU man vill träffa andra mammor och prata om sina bebisar, speciellt då vi båda har fått våra första bebisar. Vi får se vart det leder någonstans.

6 VECKOR
Vikt: 5 065 gram (4 680 gr/4 040 gr)
Längd: 58 cm (i.u/54,5 cm)
Huvud: 40 cm (i.u/38,5 cm)

På vift

Jag är på ett strålande humör ikväll. Vilket jag själv reagerade på!

Har haft bilen idag så Liten och jag har varit på utflykt hela dagen! Vi har varit på BVC, på mitt jobb, hos gammelfarmor och hos morfar, samt till slut även handlat mat! Vi var borta från 11 till 19 och det har fungerat ganska så bra!

Snickarna har fått sköta sig själva idag. Jag har faktiskt fixat mat till dem varje dag och det går faktiskt bra, men det blir stressigt. Men oftast har Liten sovit vid den tiden så jag snabbt kunnat slänga ihop något.

Tänk att lite ombyte gör så mycket!

Liten börjar jollra

Liten har börjat jollra lite lite nu. Han är fortfarande sparsam med sina leenden, men de kommer oftast några stycken på morgonen/förmiddagen.

Ammar fortfarande ofta och länge. Vid nattningen ikväll ammade jag i 1½ timme, jag somnade nog innan han var klar. Tur att man kan ligga ner och amma, han sköter det så bra själv!

Mamman med det dåliga samvetet

Det tog inte lång tid innan man får det där som alla pratar om. Det dåliga SAMVETET.

Som när man somnar om på natten efter amningen, och kände att man kanske skulle bytt en blöja men var helt slut… Eller när man vet att han har bajsat men när han sitter så nöjd där i sin sitter så hinner jag ju äta klart min frukost…

Men mest är det faktiskt hans lag som gäller. Faktiskt. Det blir bäst så.