Idag kanske Axl fäster där inne. Lite silvertejp vore inte fel...
På eftermiddagen kände jag ett smärtsamt hugg på vänster sida om tjejmagen, långt ner. 15-20 min senare högg det till en gång igen. Förmodligen var det något helt annat, men önska kan man ju.
Vädret såg lovande ut idag, inget regn på hela dagen och en hel del sol på eftermiddagen och kvällen. Vi slog till och klippte vår alldels vildvuxna gräsmatta och hann nästan klart innan himlen öppnade sig och det fullständigt vräkte ner massor av regn på mycket kort tid. Som om vi inte fått nog.
Efter regnet sprack det upp igen och jag tog en sen promenad om en halvtimme. Det var otroligt skönt att gå ute sent, det hade börjat bli mörkt när jag kom tillbaka. De ruggiga höstkvällarna börjar kännas av nu av all fukten. Men promenaden rensade tankarna och jag var på gott humör när jag återvände hem.
onsdag, augusti 23, 2006
tisdag, augusti 22, 2006
Ruvardag 5
Igår kväll, precis innan jag skulle gå och lägga mig möttes jag av underbara nyheter! En av mina bästa vänner, T, har blivit spontant gravid! Hon hade påbörjat sprayningen inför sitt tredje färsk-försök och inväntade sin mens. Som aldrig kom. Äntligen efter över fem års försökande kom det efterlängtade plusset, och det kom när de minst anade det!
Och hon och hennes man får snällt finna sig i att bli en solskenshistoria! Det är så fantastiskt att detta händer några som står mig så nära! Och vad i består då solskenshistorien? Det har varit en underbar sommar med mycket avkoppling och sol, de tänkte inte på bebisar utan la allt det åt sidan tills det var dags att påbörja behandlingen för nästa försök efter semestern. Så skulle nog många uttrycka det som inte förstår hur det är.
Det var helt enkelt rätt läge, allt fungerade och det lill* pyret bestämde sig för att stanna kvar.
Nu har jag fått stränga order att klara den här ruvningen! Vilket skulle vara helt underbart, först delat allt det här jobbiga med IVF-karusellen och sedan får gå vidare ihop. Vi har ju ändå en pakt om barnvagnsmaffa här i byn!
Vi får väl se… letar symptom för fullt men det finns inga. Vilket då inte är konstigt eftersom Axl fortfarande simmar runt och har det gott i livmodern. Någonstans från imorgon och 2-3 dagar framåt är det tänkt att det skall fästa.
För övrigt är jag fruktansvärt trött på allt jädrans regnande.
Minnesanteckning
Brösten (mest bröstvårtorna) har inte slutat ömma sedan Pregnylen. Det börjar mattas av lite sista dagarna, istället spänner det mer. Förmodligen progesteronet som gör sitt här. Promenerat ikväll också 45 min.
Och hon och hennes man får snällt finna sig i att bli en solskenshistoria! Det är så fantastiskt att detta händer några som står mig så nära! Och vad i består då solskenshistorien? Det har varit en underbar sommar med mycket avkoppling och sol, de tänkte inte på bebisar utan la allt det åt sidan tills det var dags att påbörja behandlingen för nästa försök efter semestern. Så skulle nog många uttrycka det som inte förstår hur det är.
Det var helt enkelt rätt läge, allt fungerade och det lill* pyret bestämde sig för att stanna kvar.
Nu har jag fått stränga order att klara den här ruvningen! Vilket skulle vara helt underbart, först delat allt det här jobbiga med IVF-karusellen och sedan får gå vidare ihop. Vi har ju ändå en pakt om barnvagnsmaffa här i byn!
Vi får väl se… letar symptom för fullt men det finns inga. Vilket då inte är konstigt eftersom Axl fortfarande simmar runt och har det gott i livmodern. Någonstans från imorgon och 2-3 dagar framåt är det tänkt att det skall fästa.
För övrigt är jag fruktansvärt trött på allt jädrans regnande.
Minnesanteckning
Brösten (mest bröstvårtorna) har inte slutat ömma sedan Pregnylen. Det börjar mattas av lite sista dagarna, istället spänner det mer. Förmodligen progesteronet som gör sitt här. Promenerat ikväll också 45 min.
måndag, augusti 21, 2006
Ruvardag 4
Ångesten börjar komma krypandes.
Tänk om jag lyfter för mycket?
Varför gick jag inte ut på promenad?
Äter jag fel vitaminer?
Sitter inte jeansen för hårt om magen?
Bör jag vila mer?
Varför känner jag inget?
Oj, shit, glömde ta mina vitaminer imorses?
Varför känner jag det?
Tänk om min parfym inte är bra?
Tänk om progesteronet inte upptas tillräckligt bra för att jag sitter upp på min kontorsstol?
Det kanske inte är bra att äta stark mat?
Jag valde att inte gå ut på några promenader i helgen.* Vi har rivit inomhus så jag har sprungit runt en massa och fixat, dvs jag har ändå rört på mig en hel del, även om sambon gjort allt det tunga. Sedan har det stått som spön i backen och det har inte sett så inbjudande ut.
Jag har burit en hel del saker, men jag har hela tiden känt efter så att det inte blir för tungt. Efter ett tag började det värka i ena äggstocken och då slutade jag helt bära och gjorde annat istället.
Tänk om jag lyfter för mycket?
Varför gick jag inte ut på promenad?
Äter jag fel vitaminer?
Sitter inte jeansen för hårt om magen?
Bör jag vila mer?
Varför känner jag inget?
Oj, shit, glömde ta mina vitaminer imorses?
Varför känner jag det?
Tänk om min parfym inte är bra?
Tänk om progesteronet inte upptas tillräckligt bra för att jag sitter upp på min kontorsstol?
Det kanske inte är bra att äta stark mat?
Jag valde att inte gå ut på några promenader i helgen.* Vi har rivit inomhus så jag har sprungit runt en massa och fixat, dvs jag har ändå rört på mig en hel del, även om sambon gjort allt det tunga. Sedan har det stått som spön i backen och det har inte sett så inbjudande ut.
Jag har burit en hel del saker, men jag har hela tiden känt efter så att det inte blir för tungt. Efter ett tag började det värka i ena äggstocken och då slutade jag helt bära och gjorde annat istället.
Och jag vet att det är på tok för tidigt att känna något. Men på något twisted sätt så känner jag nähe, här blir inget för jag känner inget. Fullständigt idiotiskt eftersom inget embryo har fäst ännu. Men ändå. Man kan bli galen för mindre.
Men vad jag än gör undrar jag om jag gör rätt. Det är ju viktigt att röra på sig, men ändå känns det som att man skall ligga på soffan och bli matad med godis och kakor av sambon. Men innerst inne vet jag att det är så lite jag kan göra för att påverka…
Men idag på kvällen tog jag på mig min regnjacka och var ute och gick i 45 minuter. Jag gick i lagom takt, inte för snabbt. Jag orkar helt enkelt inte. Mina ben känns blytunga. Jag har bestämt mig för att jag skall gå varje dag efter jobbet, i den takt jag orkar. Jag har ett stillasittande jobb, så jag behöver få röra på mig. Jag får försöka göra det lilla som går för att påverka, åtminstone för det mig att känna att jag gör något.
* Det är viktigt att röra på sig, som att ta långa promenader. Detta för att få igång blodcirkulationen och då ökar även blodgenomströmningen i livmodern vilket är bra för embryots implantation.
söndag, augusti 20, 2006
Ruvardag 3
Embryot har fått ett namn!
*trumvirvel*
Axl!
Jag har funderat på ett arbetsnamn men sambon har innan uttryckt att han inte vill ge ett namn, kanske för att inte fästa sig för mycket, kanske för att skona sig själv från smärta den dagen man inser att ett nytt misslyckande är ett faktum.
Så imorses så frågade jag honom om han tänkt på något arbetsnamn. Han svarade direkt utan att tveka och log mot mig. Det fanns alltså någon mer som funderat på detta! Så Axl blir det! :-D
Vid förra försöket kände jag att det var absolut en "kille", som sista tiden fick heta Pricken (låter mer som namnet på en hund) men det var för att han var just en liten prick på skärmen efter återförandet. Vi hade inget direkt namn.
Under behandligen den här gången har jag känt att nu jäklar blir det en tös. Det har känts så starkt i hela kroppen, att det* kommer bli ett flick-embryo. Men efter insättningen inser jag att jag åter tänker på embryot som en han. Så därför mina vänner, blir det Axl!
* det är i det här fallet inget annat än en tanke, känsla. Eller kalla det fantasi.
*trumvirvel*
Axl!
Jag har funderat på ett arbetsnamn men sambon har innan uttryckt att han inte vill ge ett namn, kanske för att inte fästa sig för mycket, kanske för att skona sig själv från smärta den dagen man inser att ett nytt misslyckande är ett faktum.
Så imorses så frågade jag honom om han tänkt på något arbetsnamn. Han svarade direkt utan att tveka och log mot mig. Det fanns alltså någon mer som funderat på detta! Så Axl blir det! :-D
Vid förra försöket kände jag att det var absolut en "kille", som sista tiden fick heta Pricken (låter mer som namnet på en hund) men det var för att han var just en liten prick på skärmen efter återförandet. Vi hade inget direkt namn.
Under behandligen den här gången har jag känt att nu jäklar blir det en tös. Det har känts så starkt i hela kroppen, att det* kommer bli ett flick-embryo. Men efter insättningen inser jag att jag åter tänker på embryot som en han. Så därför mina vänner, blir det Axl!
* det är i det här fallet inget annat än en tanke, känsla. Eller kalla det fantasi.
Återföring (ET)
Efter en underbar promenad i det fina vädret duschade jag och åkte iväg till Sahlgrenska. Vi var ganska många par som skulle få tillbaka embryon, bland annat träffade jag min IRIS-vän Lalli och hennes man som skulle göra ett FET.
Man skall ju vara kissnödig när man gör insättning så sista gången jag gick på toaletten var klockan 11. Sedan drack jag ungefär 1½ flaska med Ramlösa – och sedan äggplocket blir jag väldigt snabbt kissnödig och springer ofta på toa. Så när klockan var 13 så var jag sådär lagom kissnödig. Men värre skulle det bli.
Och det ena efter det andra paret ropades upp. Alla var par. Utom jag. Sambon kunde inte komma ifrån pga semestertider så jag fick åka själv. Det kändes lite ensamt, alla hade någon att dela med. Och jag? Jag började istället bli väldigt kissnödig, för ingen ropade upp mig. Halv två funderade jag på att säga till, men så tänkte jag att det är ju ändå säkert 5-6 par som ropats upp före mig så det tar lite tid.
10 minuter senare ropades våra namn upp. Äntligen! Blev visad till ett rum för att byta om till den sexiga rocken med matchande knä-långa strumpor (som kasar ner). La mig ner för att minska trycket mot blåsan. Försökte koncentrera mig på att läsa men det enda jag kunde tänka på var hur länge till jag skulle stå ut – och hur skulle det fungera i gynstolen???
Efter 15-20 minuter (som kändes som timmar) fick jag komma in. Återföringen skedde av samma läkare som tagit ut äggen. Jag fick veta att de sex ägg som klarat sig såg mycket bra ut med celldelningen och både läkaren och labb-kvinnan var mycket nöjda. Och det gick bra trots kissnödigheten, men det var lite jobbigt med ultraljudet som tryckte på lite men den fick jag själv hålla och höll den väldigt löst.
Och efteråt? Då rusade jag på toaletten! Fast det känns ärligt konstigt att göra det, helst vill man ju lägga sig ner, för rent mentalt känns det inte bra att gå på toa direkt efter en insättning även om jag vet att embryot inte kan trilla ur.
Därefter var det samtal med barnmorskan med instruktioner och testdag. Sedan jag gick jag mot bilen och ringde direkt sambon och berättade den goda nyheten för att sedan messa till vännen T och lillasyster.
Jag var så glad och lycklig när jag gick från SU. Sambon sa direkt när jag ringde ”du låter så glad”. Det är så underbart – vi är i mål! Dessa fem veckor med behandling – jag har nu nått dit jag skulle – att gå från SU med ett litet embryo i magen. All oro jag kände när jag gick dit en solig dag i slutet på juni – nu gick jag därifrån en precis lika solig dag med allt detta bakom mig.
Nu är det upp till det lilla embryot om den vill stanna kvar eller inte…
Man skall ju vara kissnödig när man gör insättning så sista gången jag gick på toaletten var klockan 11. Sedan drack jag ungefär 1½ flaska med Ramlösa – och sedan äggplocket blir jag väldigt snabbt kissnödig och springer ofta på toa. Så när klockan var 13 så var jag sådär lagom kissnödig. Men värre skulle det bli.
Och det ena efter det andra paret ropades upp. Alla var par. Utom jag. Sambon kunde inte komma ifrån pga semestertider så jag fick åka själv. Det kändes lite ensamt, alla hade någon att dela med. Och jag? Jag började istället bli väldigt kissnödig, för ingen ropade upp mig. Halv två funderade jag på att säga till, men så tänkte jag att det är ju ändå säkert 5-6 par som ropats upp före mig så det tar lite tid.
10 minuter senare ropades våra namn upp. Äntligen! Blev visad till ett rum för att byta om till den sexiga rocken med matchande knä-långa strumpor (som kasar ner). La mig ner för att minska trycket mot blåsan. Försökte koncentrera mig på att läsa men det enda jag kunde tänka på var hur länge till jag skulle stå ut – och hur skulle det fungera i gynstolen???
Efter 15-20 minuter (som kändes som timmar) fick jag komma in. Återföringen skedde av samma läkare som tagit ut äggen. Jag fick veta att de sex ägg som klarat sig såg mycket bra ut med celldelningen och både läkaren och labb-kvinnan var mycket nöjda. Och det gick bra trots kissnödigheten, men det var lite jobbigt med ultraljudet som tryckte på lite men den fick jag själv hålla och höll den väldigt löst.
Och efteråt? Då rusade jag på toaletten! Fast det känns ärligt konstigt att göra det, helst vill man ju lägga sig ner, för rent mentalt känns det inte bra att gå på toa direkt efter en insättning även om jag vet att embryot inte kan trilla ur.
Därefter var det samtal med barnmorskan med instruktioner och testdag. Sedan jag gick jag mot bilen och ringde direkt sambon och berättade den goda nyheten för att sedan messa till vännen T och lillasyster.
Jag var så glad och lycklig när jag gick från SU. Sambon sa direkt när jag ringde ”du låter så glad”. Det är så underbart – vi är i mål! Dessa fem veckor med behandling – jag har nu nått dit jag skulle – att gå från SU med ett litet embryo i magen. All oro jag kände när jag gick dit en solig dag i slutet på juni – nu gick jag därifrån en precis lika solig dag med allt detta bakom mig.
Nu är det upp till det lilla embryot om den vill stanna kvar eller inte…
lördag, augusti 19, 2006
Ruvardag 2
Ibland när jag tänker på att "Astillbe - du ruvar ju" så känner jag inget. Allt känns precis som vanligt. Men andra gånger kan jag känna rysningar i kroppen och en otrolig glädje. Att jag har nått hit. Att jag har kommit i mål efter alla behandlingar. Nu kan jag inte göra mer.*
Just nu finns ingen oro. Jag har ett embryo i mig som förmodligen fortfarande lever och delar sig. Så just nu känner jag mig lugn och sansad. Men jag vet att de sista dagarna kommer bli en mardröm.
För övrig känner jag att äggstockarna fortfarande är svullna och lite ömma även om det inte gör ont. På eftermiddagen och kvällen har jag haft rejält med molvärk som gjort mig grinig och irriterad. Jag brukar inte känna av någon molvärk från progesteronet så här tidigt?
Tyvärr har jag inte gått ut idag på promenad, men jag skall åtgärda detta imorgon förmiddag. Jag fick sovmorgon idag, har flängt runt i stan plus att han där uppe ansåg att de fyrtiofemtusenniohundratrettiosju mm regn som vi har fått de senaste två veckorna inte räckte, så det kom "lite" till idag.
*Jag måste ju komma ihåg att ta progesteron 3 gånger om dagen, ni vet, kletet...
Just nu finns ingen oro. Jag har ett embryo i mig som förmodligen fortfarande lever och delar sig. Så just nu känner jag mig lugn och sansad. Men jag vet att de sista dagarna kommer bli en mardröm.
För övrig känner jag att äggstockarna fortfarande är svullna och lite ömma även om det inte gör ont. På eftermiddagen och kvällen har jag haft rejält med molvärk som gjort mig grinig och irriterad. Jag brukar inte känna av någon molvärk från progesteronet så här tidigt?
Tyvärr har jag inte gått ut idag på promenad, men jag skall åtgärda detta imorgon förmiddag. Jag fick sovmorgon idag, har flängt runt i stan plus att han där uppe ansåg att de fyrtiofemtusenniohundratrettiosju mm regn som vi har fått de senaste två veckorna inte räckte, så det kom "lite" till idag.
*Jag måste ju komma ihåg att ta progesteron 3 gånger om dagen, ni vet, kletet...
Verkligheten
Gränsen mellan framgång och misslyckande är tunn och alltid närvarande. Och ibland blir man påmind om just detta faktum.
En av min FL-vänner blev plockad dagen efter mig. För henne blir det ingen insättning då inget av hennes fyra ägg har lyckats bli befruktade eller delade korrekt.
Jag blev så ledsen när jag fick beskedet från dig. Det här skall ingen behöva drabbas av när man gått så långt. Inga ord kan trösta just nu men jag hoppas att ni tar väl hand om varandra och finner styrka därigenom. Tänker på er. Kram.
En av min FL-vänner blev plockad dagen efter mig. För henne blir det ingen insättning då inget av hennes fyra ägg har lyckats bli befruktade eller delade korrekt.
Jag blev så ledsen när jag fick beskedet från dig. Det här skall ingen behöva drabbas av när man gått så långt. Inga ord kan trösta just nu men jag hoppas att ni tar väl hand om varandra och finner styrka därigenom. Tänker på er. Kram.
fredag, augusti 18, 2006
Ruvardag 1
Kikar in en snabbis för att meddela er den goda nyheten!
Ett embryo till mig och fem till frysen!
Alla fyrcelliga utom ett som var fem. Jag är så glad och lycklig, jag ruvar äntligen igen!
Återkommer med mer info senare.
Trevlig kväll alla!
Ett embryo till mig och fem till frysen!
Alla fyrcelliga utom ett som var fem. Jag är så glad och lycklig, jag ruvar äntligen igen!
Återkommer med mer info senare.
Trevlig kväll alla!
Nu drar det ihop sig!
Klockan är över tio och ingen har ringt från Sahlgrenska - alltså finns det något till mig att sätta in!!! :-D
Frågan är hur många? Sambon tror på fyra (statistiskt sett från förra gången) medan jag tror på sex. Anledningen till att sambon säger fyra är att han inte vill ha höga förväntningar.
Hmmm i så fall hade jag sagt åtta....
Nu skall jag ta en promenad i det underbara vädret och sätta lite fart på blodet i livmodern innan det är dags att duscha och förbered sig!
Frågan är hur många? Sambon tror på fyra (statistiskt sett från förra gången) medan jag tror på sex. Anledningen till att sambon säger fyra är att han inte vill ha höga förväntningar.
Hmmm i så fall hade jag sagt åtta....
Nu skall jag ta en promenad i det underbara vädret och sätta lite fart på blodet i livmodern innan det är dags att duscha och förbered sig!
torsdag, augusti 17, 2006
Mellanläge
Befinner mig i ett mellanläge. Between eggs. Eller något. Tom.
Imorgon är det dags för ET, Embryo Transfer. Såvida vi inte har en dunderotur och inget av äggen har delat sig som de skall. Eller om de delat sig långsamt blir det insättning först på lördag.
Idag har jag inte haft speciellt mycket värk. En del på morgonen men det har blivit lite värre på kvällen - kanske för att jag inte tagit det så värst lugnt idag utan städat och putsat fönster. Efter att ha dammsugit en stund kände jag av värken och slutade.
Så om inte Sahlgrenska hör av sig imorgon innan kl 10 så åker jag iväg för att få tillbaka ett embryo. Det känns helt fantastiskt och jag längtar efter att få ruva igen, även om jag minns hur tufft det är mentalt.
Minnesanteckning:
En del blod (rött) under gårdagen, mer idag (brunt) inkl klumpar.
I tisdags rött svullet och irriterat märke på huden där jag tog Pregnylen. Kliar. Ca 2x1 cm.
Tis-Tors svullna och väldigt ömma bröstvårtor.
Imorgon är det dags för ET, Embryo Transfer. Såvida vi inte har en dunderotur och inget av äggen har delat sig som de skall. Eller om de delat sig långsamt blir det insättning först på lördag.
Idag har jag inte haft speciellt mycket värk. En del på morgonen men det har blivit lite värre på kvällen - kanske för att jag inte tagit det så värst lugnt idag utan städat och putsat fönster. Efter att ha dammsugit en stund kände jag av värken och slutade.
Så om inte Sahlgrenska hör av sig imorgon innan kl 10 så åker jag iväg för att få tillbaka ett embryo. Det känns helt fantastiskt och jag längtar efter att få ruva igen, även om jag minns hur tufft det är mentalt.
Minnesanteckning:
En del blod (rött) under gårdagen, mer idag (brunt) inkl klumpar.
I tisdags rött svullet och irriterat märke på huden där jag tog Pregnylen. Kliar. Ca 2x1 cm.
Tis-Tors svullna och väldigt ömma bröstvårtor.
Lite bilder
Jag har blivit mycket dålig på att lägga in bilder i bloggen. Så här kommer lite bilder.
Så här har det sett ut varje kväll när jag tog Menopur och Gonal-F.
Menopur är de tre små glasampullerna till vänster, spruta samt kanyler till den i mitten. Längst till höger ligger den enklare Gonal-F sprutan/pennan som inte behöver blandas.
Det här är använda sprutor och kanyler enbart från de här 13 dagarna.
Det blev några stycken...
Ingen här som tror mig om jag säger att jag egentligen har sprutfobi? Det har jag, jag har visserligen övervunnit att ge mig det själv, men jag kan fortfarande inte se när andra sticker i mig. Eller i någon annan heller för den delen.
Lyllos mig
Min sambo gör kladdkaka åt oss. Färdig om några minuter.
*mums*
Han får definitivt ett antal pluspoäng ikväll!
*mums*
Han får definitivt ett antal pluspoäng ikväll!
onsdag, augusti 16, 2006
Äggplock
Efter en kort natts sovande åkte vi till Sahlgrenska på morgonen. Vi var försenade, men i och med att jag hittat en snabb och bra väg så var vi ändå där i tid.
Vi fick sitta och vänta i en halvtimme pga ett möte, men det var helt ok. Sambon försvann och gjorde sitt och jag blev visad till ett rum med två andra par. Vi fick fönsterplats! =)
På Carlanderska var det vi som fick börja, men den här gången var vi sist av paren i vårt rum. Jag blev lättad när de andra kom tillbaka och man hörde att de mådde bra. Så det gjorde absolut inget att vänta på vår tur, det var bara skönt att få ligga där och samla tankarna. Förra gången gick allt lite väl för fort.
Vid 10-tiden var det sedan vår tur. Inte samma Rolls Royce stol som på Carlanderska (skinn), men det är knappast det som räknas. Bara jag blir gravid så kan jag bli plockad på ett stampat jordgolv. Plocket kändes mer den här gången, jag kände hur det stack till men smärtan var uthärdlig. Morfinet gav en billig fylla, som min vän T uttryckte det! Lite obehagligt först när det snurrar till och hjärnan försöker ta kontroll över kroppen men efter några få minuter känns det bra.
På första äggstocken punkterades 9 äggblåsor som innehåll 7 ägg. På den andra äggstocken fick jag ytterligare 5 ägg! Hela korgen full alltså, ett dussin fina ägg som förhoppningsvis skall ge oss det vi längtar allra mest efter. * Lika häftigt som förra gången att se på skärmen när nålen sticker till och äggblåsan sjunker ihop så slutligen ser man ägget trilla ner i nålen!
Strax innan 12 fick vi åka hem, jag till soffan och sambon till jobbet. Jag har tagit semester resten av veckan så jag skall bara koppla av och ha det skönt hemma, iofs inte på soffan mer än idag, utan jag har en hel del saker att pyssla med. Men i avkopplande takt! :-D
Det har gjort ganska ont idag i magen, mer än förra gången, och jag har ätit Panodil i ytterligare två omgångar och värmt magen med min värmekudde. Jag har tagit det lugnt hela dagen och gått från soffan till sängen och inte stigit upp mer än nödvändigt. Förra gången var jag lite ansvarslös och vilade nästan inget alls och jag fick dundersmärtor sedan dagen efter. Vill jag inte ha nu.
På fredag är det dags för insättning om äggen har skött sitt! Förhoppningsvis blir det även några blivande eskimåer till frysen också!
Tack snälla för alla era tummar!
:-D
* Förra försöket gav oss totalt 4 ägg - 3 befruktades - 1 delade sig korrekt.
Vi fick sitta och vänta i en halvtimme pga ett möte, men det var helt ok. Sambon försvann och gjorde sitt och jag blev visad till ett rum med två andra par. Vi fick fönsterplats! =)
På Carlanderska var det vi som fick börja, men den här gången var vi sist av paren i vårt rum. Jag blev lättad när de andra kom tillbaka och man hörde att de mådde bra. Så det gjorde absolut inget att vänta på vår tur, det var bara skönt att få ligga där och samla tankarna. Förra gången gick allt lite väl för fort.
Vid 10-tiden var det sedan vår tur. Inte samma Rolls Royce stol som på Carlanderska (skinn), men det är knappast det som räknas. Bara jag blir gravid så kan jag bli plockad på ett stampat jordgolv. Plocket kändes mer den här gången, jag kände hur det stack till men smärtan var uthärdlig. Morfinet gav en billig fylla, som min vän T uttryckte det! Lite obehagligt först när det snurrar till och hjärnan försöker ta kontroll över kroppen men efter några få minuter känns det bra.
På första äggstocken punkterades 9 äggblåsor som innehåll 7 ägg. På den andra äggstocken fick jag ytterligare 5 ägg! Hela korgen full alltså, ett dussin fina ägg som förhoppningsvis skall ge oss det vi längtar allra mest efter. * Lika häftigt som förra gången att se på skärmen när nålen sticker till och äggblåsan sjunker ihop så slutligen ser man ägget trilla ner i nålen!
Strax innan 12 fick vi åka hem, jag till soffan och sambon till jobbet. Jag har tagit semester resten av veckan så jag skall bara koppla av och ha det skönt hemma, iofs inte på soffan mer än idag, utan jag har en hel del saker att pyssla med. Men i avkopplande takt! :-D
Det har gjort ganska ont idag i magen, mer än förra gången, och jag har ätit Panodil i ytterligare två omgångar och värmt magen med min värmekudde. Jag har tagit det lugnt hela dagen och gått från soffan till sängen och inte stigit upp mer än nödvändigt. Förra gången var jag lite ansvarslös och vilade nästan inget alls och jag fick dundersmärtor sedan dagen efter. Vill jag inte ha nu.
På fredag är det dags för insättning om äggen har skött sitt! Förhoppningsvis blir det även några blivande eskimåer till frysen också!
Tack snälla för alla era tummar!
:-D
* Förra försöket gav oss totalt 4 ägg - 3 befruktades - 1 delade sig korrekt.
tisdag, augusti 15, 2006
Nervöst värre
Det spelar ingen roll att jag har gjort det här innan. Jag är så himla nervös och spänd. Sitter och hoppar med benen. Ont i nacken och axlar. Inte ett dugg trött utan hur pigg som helst. Hur skall jag kunna somna?
På kvällen har det börjat göra riktigt ont i magen. Nu känns det inte lika häftigt längre, utan verkligheten gör sig mer påmind. Och ondare skall det göra. Jag hoppas bara att det kommer att gå lika bra som förra gången, jag kände ingenting under ingreppet och allt gick så himla fort. Jag hade ganska ont dagen efter, men det gick ganska bra (förutom vid toabesök och varje gång jag satte mig ner på en stol, då sköt smärtan till ordentligt över äggstockarna).
Tack snälla ni för era kommentarer, tummar och uppmuntran. Ni gör mig starkare.
Jag återkommer imorgon med rapport.
På kvällen har det börjat göra riktigt ont i magen. Nu känns det inte lika häftigt längre, utan verkligheten gör sig mer påmind. Och ondare skall det göra. Jag hoppas bara att det kommer att gå lika bra som förra gången, jag kände ingenting under ingreppet och allt gick så himla fort. Jag hade ganska ont dagen efter, men det gick ganska bra (förutom vid toabesök och varje gång jag satte mig ner på en stol, då sköt smärtan till ordentligt över äggstockarna).
Tack snälla ni för era kommentarer, tummar och uppmuntran. Ni gör mig starkare.
Jag återkommer imorgon med rapport.
måndag, augusti 14, 2006
Spraydag 33 - Sprutdag 13
Sista spraydagen.
Sista sprutdagen.
På morgonen åkte jag till Sahlgrenska för östradiolprov och VUL. Ultraljudet visade enligt läkaren att allt såg mycket bra ut. Jag hade ca 10-12 äggblåsor, allt från 10 mm upp till 20.
Och de känns verkligen idag. Jag känner mig som hönan Agda som går runt och bär på en massa ägg. Det känns extra mycket varje gång jag sätter mig ner, då känner jag hur de ändrar placering därinne.
Det bestämdes att det var dags att boka in äggplock. Äggplocket blir på onsdag förmiddag och jag har ikväll (21:00) tagit den sista sprutan - Pregnyl som är en äggmognadssputa. Sista puffen med Suprecur tog jag vid lunchtid.
Det är många känslor som rasar inom mig. Glädje. Sorg. Oro. Spänning. Känner att jag kan börja asgarva lika lätt som att brista ut i tårar.
Snälla, låt det gå vägen där här gången.
Sista sprutdagen.
På morgonen åkte jag till Sahlgrenska för östradiolprov och VUL. Ultraljudet visade enligt läkaren att allt såg mycket bra ut. Jag hade ca 10-12 äggblåsor, allt från 10 mm upp till 20.
Och de känns verkligen idag. Jag känner mig som hönan Agda som går runt och bär på en massa ägg. Det känns extra mycket varje gång jag sätter mig ner, då känner jag hur de ändrar placering därinne.
Det bestämdes att det var dags att boka in äggplock. Äggplocket blir på onsdag förmiddag och jag har ikväll (21:00) tagit den sista sprutan - Pregnyl som är en äggmognadssputa. Sista puffen med Suprecur tog jag vid lunchtid.
Det är många känslor som rasar inom mig. Glädje. Sorg. Oro. Spänning. Känner att jag kan börja asgarva lika lätt som att brista ut i tårar.
Snälla, låt det gå vägen där här gången.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
