Äntligen besök

På lördag kommer min familj för att uppvakta Liten. Då får min minsta syster träffa honom för första gången och mina föräldrar för andra.

På söndag är han en månad...

Jag pratade med min andra syster som i sin tur pratat med både mamma och lillasystern. Båda har anförtrott sig om att de har så dåligt samvete. Min syster har bara inte hunnit och min mamma har ägnat sin tid åt sin sjuke far. Ja, kanske har det även med minsta systerns abort att göra. Eller för att jag varit så arg på henne över en sak hon gjorde och sa detta till henne, vilket gjorde att hon inte hörde av sig på bra länge...

Även om jag är ledsen för att de inte varit här, så kändes det ändå skönt att de har dåligt samvete för det, för då vet jag ändå att de verkligen bryr sig. Vilken jag ändå visste, men nu blir det ju en bekräftelse på det, som känns lite skönare.

Men jag har varit frustrerad och ledsen. Jag har till och med drömt att jag har gapat, skrikigt och gråtit till dem. Om varför inte vi duger...

Ja, ni vet.