Idag är det redan 1 månad sedan Liten tittade ut! Tiden går så fort.
Ändå minns jag ju så mycket, däremot bleknade ju minnet av smärtan ganska fort. Det enda som påminde mig var ju smärtan i underlivet - såret och svullnaden. Jag har fortfarande lite ont, att göra nummer två ska vi inte prata om. Blöder gör jag också fortfarande så jag har helt tappat hoppet om att få ta ett bad till innan sommaren är slut.
Just nu sover Liten och sambon. Det har varit en jobbig magskriks morgon som följde efter en jobbig magskriks kväll. Där jag och sambon rök ihop och vi har fortfarande inte "blivit vänner" igen. Vi talar med varandra, men så lite som möjligt...
Det är konstigt hur man vet att småbarnslivet tär på relationen. Hur medveten man ändå är om det. Och ändå tar vi inte bättre vara på varandra.
Imorgon är det dags för hembesök från BVC, så jag ska passa på och städa lite medan de sover...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar