Vågar ännu lite mer

Idag har jag kört bil själv in till stan med Liten bredvid mig. Jag har själv satt honom i bilstolen och spänt fast honom (sambon har alltid gjort detta innan). Han var tyst och lugn hela vägen. Jag märkte att jag körde mycket långsammare än vanligt och kände mig som en tigrinna bakom ratten. "Nåde den som kör på mig, då j*r..."

Innan jag åkte gick jag igenom med sambon hur man fäller ihop vagnen. Men väl inne i stan kom jag på att vi inte gått igenom hur man fäller ut den... efter fjorton svettbrytningar fick jag faktiskt till det. Alldeles själv. Sedan mötte jag upp svärmor och faster för en shoppingrunda på stan.

Men han började gallskrika i vagnen. Tur att nappar finns. Och att de faktiskt fungerar trots att jag märkte att han gjort nr 2 precis. Typiskt. Så det fick bli en fika på barnvagnsmaffiafiket stället, så att vi fick bytt blöjan. Men eftersom han somnade hann vi uträtta vårt i affärerna innan, bland annat lite klädrea till Liten.

Efter blöjbytet ammade jag offentligt. På en stentrappa mitt i stan. Tänkte att här går ju inte så många. Nähe. Det vimlade av folk när vi satt där, men de log så sött till mig... ;-) Men sedan gick det inte mer i vagnen, så vi åkte hem!

Jag vågar lite mer för varje dag.
:-D