Första skriknatten

Inatt vaknar Liten vid tre-tiden och vägrar somna om. Jag går omkring med honom gråtandes under en timme. För första gången. Inte för att jag klagar - Liten är en månad och detta är första gången vi behöver göra så här.

Efter en timme lägger jag ner honom mot mitt bröst och han lugnar ner sig och somnar om. Men han vaknar ofta - väldigt mycket oftare än vanligt för att ammas. Han är helt klart orolig över något. På morgonen är han lite skrikig.

Idag ska vi åka till kusten - förmodligen sista sommardagen och mitt första (och sista) strandbesök för året. Bilresan på en timme (åt vardera hållen) går bra. Dock fungerar det inte att amma på stranden, det blåser för mycket. Istället får jag gå till bilen för det. Som ni ser är det inte mycket folk (mer än vi) på stranden:

Vi är hemma vid halv sju då han vaknar efter att ha sovit i tre timmar. Sedan börjar skrikandet igen... Förstår inte varför det blir så här på kvällarna. Han skriker ju inte konstant. Men det blir ju en del.

Eller så kanske vi som första gångsföräldrar överdriver. Att vi är så himla noga att han inte ska få skrika. För vi blir oroliga då. Vi vill inte att vårt barn ska vara ledsen. Men barn måste få vara ledsna också. Hur vet man att man gör rätt?