Tiden går så snabbt. Redan nu tycker jag att det är sorgligt att Liten redan är så stor, samtidigt som jag glädjs åt hans utveckling och små framsteg. Egentligen känns han inte så mycket större, men när jag tittar på kort som vi tagit så har han vuxit en hel del.
Och sista 2-3 dagarna har han skrattat/lett mer och mer! Man bara smälter och kärleken som man inte trodde kunde växa mer, växer mer ändå. Hjärtat känns översvämmat men det finns alltid plats för mera kärlek, varje dag.
Just nu halvsover han i sin babysitter. Jag passar på att jobba lite. Idag ska jag ta honom med ut på en långpromenad. Solen skiner från en nästan blå himmel men det är lite kyligt ute. Hösten är på väg.
Apropå att gå med vagn. Det var något jag trodde vi skulle göra väldigt ofta. Men vi hinner liksom inte. Speciellt inte nu när jag passar på att jobba också medan han sover, tvättar eller städar. Och det är med stor sorg som jag ser att sambon och jag har bara varit ute en enda gång tillsammans i byn på promenad. Vi hinner bara inte.
Förhoppningsvis blir det tid för det nu. Sedan igår är sambon pappaledig i två veckor framåt (vid Litens födelse hade sambon semester). Men vi har fortfarande snickare här som lägger om taket, det har tagit så mycket längre tid än vi räknat med... Vi hade bestämt sedan tidigare, att under dessa två veckor ska vi inte jobba något med huset. Som det ser ut nu blir taket klart i slutet på veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar