Liten tvingar sig till att vara vaken och han känns fortsatt orolig. På eftermiddagen märktes det tydligt att han var trött, så jag gick och la mig med honom i sängen. Ammade och sedan somnar vi båda två.
Det är så underbart skönt att somna med sitt barn. Det är en av de mest fantastiska känslor som finns... kan inte beskriva det. Extra häftigt då han är orolig men somnar i en trygg famn (vilket han även gör hos pappa).
Han vaknar ofta i början och gnyr, men jag tröstar genom att smeka honom på ryggen och tala om för honom hur mycket jag älskar honom.
På kvällen blir det svårt att få honom att somna igen. Han vaknar varje gång jag lägger ner honom. Han börjar till slut gallskrika och kör sina fingrar och naglar djupt i halsen på mig, han var tvärilsk. Något han kan bli ibland när han är för hungrig... vilket innebär att man måste lugna honom, eftersom han inte tar bröstet annars. Vilket inte var lätt, eftersom jag för första gången blir irriterad, och då var det inte lätt att försöka säga tröstande ord, vilket jag sedan fick ångest för. Men jag var själv väldigt trött.
Till slut så tar han bröstet, och för första gången hör jag ordentliga snyftningar från honom när jag ammar honom.
Det fick mitt hjärta att brista...
Idag har jag haft jätteont i magen, värkte både som mensvärk och som värk i äggstockarna. Tog två alvedon, vilket jag inte behövt sedan vi var på BB. Dessutom hade jag så ont i baken att jag knappt kunnat sitta...
Imorgon är det bara jag och Liten. Pappan börjar jobba, våra tre veckor ihop är tillända. Jag måste börja komma igång med någon form av rutiner på dagarna, bland annat för sovande och försöka komma ut mer.
Bävar för hur jag ska klara allt själv?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar