söndag, augusti 26, 2007

Solstrålen min...

Idag har Liten varit på ett strålande humör. Ja, allting är ju relativt…

För han satte igång vid 6-tiden med att skrika, det kändes som han var orolig. Eftersom han inte bajsat sedan i onsdags så funderade jag på om det var på grund av det (han brukar vara lite orolig strax innan han bajsar). Vid halv åtta lyckades jag få honom lugn och somna in igen. Sedan sov vi ända till halv tolv – med avbrott en eller två gånger för amning (jag var helt väck så jag minns inte…).

Sedan har han varit en solstråle. Han har aldrig lett så många gånger som idag! Stora fina härliga leenden! Han har sovit ganska mycket för en gång skull och somnat två gånger hos pappa idag (nä, formel 1 är inte intressantare än så!).

Idag har jag ammat honom ännu mindre känns det som. Sedan i torsdags är amningen vid betydligt färre tillfällen och väldigt mycket kortare. Så jag gissar på att han har haft sin tillväxtperiod nu då – i ungefär en vecka kändes det som jag inte gjorde annat än ammade och bröstvårtorna blev ömma och nästan lite såriga, för första gången sedan i början efter BB.

Men sedan har han nu ikväll skrikigt å det värsta. Precis som, jag vet inte vad. Det känns inte som att det vore på grund av magknip utan att han är livrädd. Så kändes det. Och man känner sig otillräcklig när det inte går att trösta. Bröstet gick inte, fast jag innerst inne visste att det var det han ville ha, bara det att han var så uppe i varv av att skrika. Det började nämligen när jag skulle amma honom. Först charmade han mig fullständigt med leenden och lite lekfullhet, och jag väntade in att han skulle ta bröstet. Men så började han gallskrika, till synes utan anledning.

Kanske är det oro av något slag? Vid sex veckor är det ju en utvecklingsfas. Eller så är det magknip. Eller så behöver han bajsa mer (han gjorde en laddning under em, men på fyra dagar vet jag att det finns betydligt mer som ska ut!).

Men det är så underbart när jag väl lyckas få honom lugn. Men mitt hjärta brister i takt med alla hans snyftningar när han väl stillat sig och tagit bröstet…

Inga kommentarer: