tisdag, maj 29, 2007

Vecka 35 (34+0)

Barnet
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme. Vikt 2 600 gram.

Åh, den som ändå hade en röntgenblick och kunde kika in! Bara en liten liten stund! Det är duktigt trångt nu i alla fall, det är inte speciellt mycket sparkar utan det är mest töja och trycka så att magen ser ut som en kon på ända. Men den verkar älska beröring och trycker sig gärna mot min hand när jag smeker magen. Det är så häftigt att få gensvar och kunna knyta band på det sättet.

Mamma
Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du har ökat minst elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen. . Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt?

Ja, 33 cm hade jag ju i torsdags, ligger ju i övre kurvan - jag som hade så liten mage innan! Jag har ökat fyra kg och är nog inne på att nå det femte snart. Vikten har ökat mycket på kort tid nu. Värken är inte värre i ryggen nu än innan - och jag hade haft värk även som ogravid av att greja i trädgården. Förra helgen kände jag ett tryck mot blygdbenet men det har inte kommit tillbaka igen. Jag har inga problem med andning eller sova. Visst ömmar ryggen på morgonen (och natten) när jag stiger upp men efter några steg är värken borta. Det kan strama och värka lite i höger sida när jag sitter eller kör bil. Och jag vill gärna halvligga över stolar. Men jag upplever inte alls detta som något jobbigt.

Prata om förlossningen
Det är viktigt att prata igenom förlossningen med sin partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så.

Vi har pratat lite, och vi pratade ju med bm i torsdags. Men efter nästa vecka så ska vi ta tag i det helt. Jag har börjat läsa en av mina böcker nu, det står mycket bra information i den!

Pappa/partner
Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Du kan kanske be din partner skriva ner hur hon skulle vilja att förlossningen genomförs. Den lappen kan ni lägga med i förlossningsjournalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.

Viktigt viktigt... jag behöver tryggheten.

Hos barnmorskan/kontroller
I vecka 35 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde.

Eh, förra veckan och nästa är kontroll för mig.

3 kommentarer:

Camillas lockar sa...

Ja, det där med att prata om förlossningen är viktigt. Speciellt om du behöver det för att känna dig trygg. Alla är så olika. Jag var inte i sånt jättebehov av att prata. Bara att veta att han inte tänkte svimma när jag låg där. Han var nämligen mer skraj än mig, eftersom han varit med om en jobbig förlossning innan med sin dotter. Den var segdragen och slutade med sugklocka. Men med Peo gick det kanon. Alltså, det tog ju sjukt lång tid och pappan gick ut varje gång de höll på med nålar eller tömde urin etc. Ett tips är att prata om alla tankar som faller på när du tänker dem. Inte samla ihop till ett stort snack liksom. Förstår du hur jag menar? Det kan hjälpa den andra halvan att lättare öppna sig. Killar är ju lite sådär bra på att prata om känslor... :-)

Camillas lockar sa...

Shit, vad långt det blev. Fingrarna bara flög :-)

Astillbe sa...

Jag har inget emot långa inlägg - snarare tvärtom! :-D

Du har en bra poäng där. Har även funderat på om jag väntar till det "stora snacket" så plötsligt så ramlar bäsen ut och då står vi där oförberedda. Jag vill gärna vara påläst - jag vill inte bli blåst på att få sitta här och läsa och längta och fundera. Men jag vill göra det ihop med sambon.

Vi måste helt enkelt börja ta oss tid med med varandra - som det är nu känns det som vi inte hinner. Varken litet eller stort prat.