Besök hos barnmorskan v31

Idag var det dags för ännu en kontroll hos barnmorskan. Den här gången var en student med så att alla mått och kontroller gjordes två gånger, så det tog lite längre tid.

Jag var ju lite orolig för att barnet växer fel eftersom jag gått upp så lite i vikt*. Men allting såg jättebra ut. Blodtrycket låg på samma som det brukar, men inte högt undertryck som förra gången utan 120/75 tror jag det var. Magen har växt 5 cm och ligger precis där den ska ligga, oavsett om vi tittar på UL:s datum eller mitt BF-datum.

Sambon kunde tyvärr inte medverka idag, men samtidigt så har ju barnmorskan bett att han inte ska komma med på en av träffarna så det passade ju bra att det var nu. Barnmorskan ville nämligen fråga om våld i hemmet och då förstår jag att det är bäst att tala utan mannens närvaro. Men där kan jag helt sanningsenligt och ärligt svara att det inte förkommer hos oss. Varken från honom eller mig. **

Det lustiga var att jag faktiskt stod och tänkte på det häromdagen, vet ej varför jag kom in på det. Det var när jag stod och (kärleksfullt) smörjde magen med mitt Body Butter, så tänkte jag att jag inte kan förstå hur någon kan slå eller sparka mot en gravid mage. Och jag kunde verkligen förstå den panik den blivande mamman måste få om något sådant händer. Sambon vågar knappt peta på magen när jag säger att han ska trycka lite hårdare för att få känna på t ex ryggen/rumpan. Och ibland när jag buffar lite på magen för att se om den svarar, så kan jag lite oroligt undra om jag petade den i ögat eller något (fy så hemskt!).

Men bebisen verkar ligga som jag trodde. Huvudet nedåt (anses vara rörligt) och så ligger den med ryggen och rumpan utmed min högra sida och benen upp längs med bröstkorgen! Tänk jag som inte trodde mig veta eller känna hur den låg fick ändå rätt i hur jag upplevde det! Det är så häftigt på kvällarna när jag ligger i soffan och bebisen knölar runt och sticker ut rumpan så att den blir en stor bula som sticker ut på högersidan. Sådant trodde jag alltid skulle vara obehagligt eller göra ont, men det är bara mysigt! Ibland känner jag inte ens att den flyttat sig utan ser bara magens konstiga form.

Jag pratade också med barnmorskan om ett för mig pinsamt problem. I mars trodde jag att jag hade urinläckage. Det uppträdde nämligen några få gånger efter att jag varit på toaletten, strax efter att jag ställt mig upp att den kommit väldigt mycket vätska. Och jag var helt säker på att det var urin. Men jag har inte haft några problem med något läckage innan jag går på toa. Men enligt barnmorskan så skulle detta med största sannolikhet bara vara en ökad mängd vattniga flytningar som uppstår i och med att när man sätter sig och slappnar av/lättar på trycket, så kommer det ut också. Känns skönt iaf att äntligen fått fråga om det, det var något jag tyckte var lite pinsamt. Det har bara hänt någon enstaka gång senare också, så det är egentligen inget problem längre. Däremot ökar ju mängden flytningar i slutet av graviditeten och det har jag ju definitivt märkt av.

Tyvärr har min barnmorska tidig semester så det verkar som jag bara kommer att träffa henne en gång till. Har jag tur så kanske det blir ytterligare en gång.

Magmått: 30 cm
Hjärtslag: 140
Blodtryck: 120/75
Blodvärde: 116
Blodsocker: 5,7
Bebisens huvud: Rörligt
Vikt: +3 kg

* Jovisst är jag tacksam för att jag har gått upp lite i vikt, men samtidigt oroar jag mig för allt som avviker från det normala – och undrar om jag gör rätt.

** Det enda våldet som förekommer är klösmärken på armarna från katterna...