Jag har nu blivit högst medveten om hur mycket folk stirrar. När jag varit i stan och mataffären sista dagarna dyker det upp folk som helt ogenerat stirrar på min mage. Det är ingen kort blick utan verkligen ett stirrande.
Det är olustigt ibland faktiskt. Jag har inga problem med att folk tittar - jag är fortfarande stolt över min mage och försöker aldrig dölja den - snarare tvärtom. Men det finns en gräns mellan titta och stirra som gör det hela lite obekämt. Då vet jag inte vart jag ska ta vägen riktigt eller vart jag själv ska titta. Det hände t ex i kön på Hemtex för någon vecka sedan. En kvinna som stod framför mig stirrade i en hel evighet kändes det som. Och då står man ju också väldigt nära också i en kö...
Däremot har jag inte problem med att folk tar på min mage. Okej, om främmande dyker fram så skulle det väl kännas olustigt. Men familj, vänner och bekanta som klappar magen - det har jag inget som helst emot. Det har aldrig gått till överdrift och det känns som en ömhetsbetygelse för barnet i magen - sedan råkar min hud ligga ivägen. Jag är stolt över att vara gravid, att vi ska ha barn och blir glad över den uppmärksamhet som min mage får.
Oftast lägger folk, som inte står en så nära, handryggen emot - det är mindre intimt än handflatan. Så gör jag likadant mot andra (både nu och innan). Fast många gånger undrar jag hur de reagerar, eftersom det skrivs så mycket om kvinnor som absolut inte vill att någon rör deras mage.
8 kommentarer:
Den enda som jag märker stirrar på min mage är min mamma *s* hon tycker den växt så mycket. Annars har jag inte märkt att folk kikat. Jag har inte heller upplevt det som jobbigt när folk tagit på min mage, fast det är som du skriver bara jobbarkompisar och familjen så det är helt OK för mig.
Haha, ja båda mamma och svärmor stirrar! Men det är ok! Men när folk inte vänder bort blicken helt ogenerat i affären... då blir jag lite obekväm.
Jag tycker det bara är roligt när de tittar, då putar jag stolt lite extra (jag älskar min stora tunga mage och har inget emot att den får stå i centrum för allas nyfikna blickar)! :-) Däremot så var det lite jobbiga blickar när jag låg på stranden förra ggn jag var gravid, 2 dagar före Hugo tittade ut, jisses då stirrade folk så de tappade hakan! :-D De hade nog aldrig sett en såååå höggravid tjej i bikini innan! *fniss*
Jag har inte heller haft problem med att folk tar på min mage, det finns faktiskt bara en enda person som gjort det förutom sambon och min bm och det är min syster! Skönt faktiskt, för jag tror inte att jag hade uppskattat att främmande personer tog på den!
Tänk, nu är det bara två månader kvar!
kramar från Anki
Skönt att höra någon/några som inte är militanta motståndare med att människor rör din/era mage/ar.
Efter att ha läst många gravidbloggar där tjejerna tjatar om att ingen får nudda deras mage vågar jag inte ens gå nära min kompisars magar. Och det är ju lite synd, DOM hade kanske inte haft något problem med det, men man vågar ju inte fråga efter att ha läst skräckexempel i bloggar.
nu måste du ändra till superquinnan.blogspot i länken till mig. kram
men har de aldrig sett en gravid mage???? usch vad märkliga folk är!!!!! Jag får PANIK när okända rör min mage eller t om när folk som jag känner bara lite gör det. Endast mina närmsta ur familj och vänner får. I går i hissen hos sjukgymnasten tog en kvinna mig på magen och jag var beredd att slå till henne. Känns verkligen intimt. Ska man tafsa tillbaka på deras magar???
Hmm det är inte lätt det där med stirrandet. Jag tycker ju jag är allmänt fet & tar det bara fel. Ser gärna inte att folk tar på magen, eller ja de som jag helst ser det göra ( tex barnets far) gör det inte.. Så det är dubbelt det där..
Läste om din viktuppgång.. Var tacksam..
Okej Med Simon gick jag upp 4 kilo, men där var det ju liksom fel..
Men med Hanna som vägde 4 kilo när hon föddes där gick jag bara upp 5kilo.. NU vet jag inte vart detta ska sluta...
Det är så roligt att följa dig och din graviditet, Busan!
Vilken underbar tid du har framför dig.
Apropå tiden efter förlossningen kan jag säga att jag upplevde den som otroligt jobbig med hormoner och såriga bröstvårtor men det är också en tid som är höljd i ett rosa skimmer. Det var så underbart att lära känna den lilla människan!
Kan tipsa om en bok jag läste för sent; Sedan du fött av Maria Borelius. Tar upp mödorna efter förlossningen, inte som att det kommer komma utan som det kan komma. Och att ta det lugnt och varva ner innan förlossningen låter mycket sunt! Ta hand om dig och din värdefulla last!
/Carin (Karonesse)
Skicka en kommentar