Känner mig lite bättre. Har istället fått ont i ena örat.
Suck.
torsdag, maj 31, 2007
Urk
Vaknade halv fem imorses och kunde inte somna om. Låg och funderade. Minns inte längre på vad. Men min vänstra halsmandel var svullen och jag kände mig lite sådär halvfebrig i kroppen, precis som när man håller på att bli sjuk.
Urk. Jag vill inte må dåligt eller blir sjuk. Första natten nu på riktigt länge som jag inte sovit sovit bra.
Urk. Jag vill inte må dåligt eller blir sjuk. Första natten nu på riktigt länge som jag inte sovit sovit bra.
Men ikväll ska vi på spa så jag vill inte bli sjuk!
onsdag, maj 30, 2007
Ledsen
Idag känns allt bara skit. Eller rättare sagt ikväll. Sambon var grinig och hade tagit med sig sina jobb-bekymmer hem och det gick ut över vår diskussion om fördelning av föräldraledighet. Som vi aldrig avslutade.
Jag blev sur och satte mig vid datorn. Ville gråta men kunde inte. Då satte katterna igång och bråkade något så grymt och då blev jag arg och särade på dem.* Då brast det bara för mig och jag stängde in mig och bara grät och grät. Efter en stund kom hankatten och ”pratade” med mig och hoppade upp i mitt knä och tröstade.
Jag är inte dummare än att jag fattar att hormonerna bidrar en hel del. Men allt känns bara så hopplöst just nu.
Jobbet som aldrig tar slut. Att vi inte får klart köket – förmodligen hinner bebisen komma innan. Barnkammaren som aldrig blir färdig. Jag behöver ha möbler till barnkammaren så jag kan börja lägga in bebisen saker efter att jag tvättat dem. Att graviditeten inte riktigt blev som jag drömt om – känns som om mitt och sambons förhållande har tagit stryk.** Att sambon inte bryr sig om att komma iväg någonstans innan bebisen kommer. Att han inte finner sin flickvän som en sexuell varelse.
Jag är i stort behov av kärlek och bekräftelse nu. Jag bara måste ha det. Men hur…? Sambon har varit extra gullig faktiskt sista tiden – förutom ikväll – men det känns inte som det räcker. Det känns som jag är helt torrlagd och bara måste ha massa KÄRLEK nu. Och att det händer saker samtidigt som stressnivån försvinner. Att tiden ska sluta gå så jävla fort.
Jag vill leva i min rosa fjantiga dröm där vi ler och är lyckliga. Med en touch av nyförälskelse. Min hemliga önskan hade varit att vi förlovade oss i sommar. Men det blir väl inget av det heller…
* Skulle man kunnat fråga hankatten A så skulle han säga att han busade. Frågar man honkatten X kommer hon svärandes tala om att hon inte hade någon lust att leka.
** Naiv som man är tror man att vi skall vara så där himlastormande kära och sitta med huvudena tätt ihop och prata om bebisen och längta. Istället stressar vi och irrar runt överallt.
Jag blev sur och satte mig vid datorn. Ville gråta men kunde inte. Då satte katterna igång och bråkade något så grymt och då blev jag arg och särade på dem.* Då brast det bara för mig och jag stängde in mig och bara grät och grät. Efter en stund kom hankatten och ”pratade” med mig och hoppade upp i mitt knä och tröstade.
Jag är inte dummare än att jag fattar att hormonerna bidrar en hel del. Men allt känns bara så hopplöst just nu.
Jobbet som aldrig tar slut. Att vi inte får klart köket – förmodligen hinner bebisen komma innan. Barnkammaren som aldrig blir färdig. Jag behöver ha möbler till barnkammaren så jag kan börja lägga in bebisen saker efter att jag tvättat dem. Att graviditeten inte riktigt blev som jag drömt om – känns som om mitt och sambons förhållande har tagit stryk.** Att sambon inte bryr sig om att komma iväg någonstans innan bebisen kommer. Att han inte finner sin flickvän som en sexuell varelse.
Jag är i stort behov av kärlek och bekräftelse nu. Jag bara måste ha det. Men hur…? Sambon har varit extra gullig faktiskt sista tiden – förutom ikväll – men det känns inte som det räcker. Det känns som jag är helt torrlagd och bara måste ha massa KÄRLEK nu. Och att det händer saker samtidigt som stressnivån försvinner. Att tiden ska sluta gå så jävla fort.
Jag vill leva i min rosa fjantiga dröm där vi ler och är lyckliga. Med en touch av nyförälskelse. Min hemliga önskan hade varit att vi förlovade oss i sommar. Men det blir väl inget av det heller…
* Skulle man kunnat fråga hankatten A så skulle han säga att han busade. Frågar man honkatten X kommer hon svärandes tala om att hon inte hade någon lust att leka.
** Naiv som man är tror man att vi skall vara så där himlastormande kära och sitta med huvudena tätt ihop och prata om bebisen och längta. Istället stressar vi och irrar runt överallt.
Gravidyoga nr 3
Idag gick det inte alls lika bra med yogan som tidigare. Jag var sen – IGEN – och fick för mig att jag skulle fickparkera i en sväng. Stressad och genomsvettig gick det inte så bra, men en tjej från gruppen var snäll och hjälpte mig…
Men händelsen gjorde att jag inte kunde slappna av helt, det märktes speciellt vid första avslappningsövningen där jag innan i princip somnat. Nu var jag spänd och kunde i släppa det pinsamma med min dåliga parkering.
Dessutom protesterade Liten hej vilt vid varje liten mm som togs av hans nu krympande utrymme där inne så fort jag böjde mig osv. Så flera övningar gick inte alls bra.
Vid en övning satte vi oss på huk. Jisses så det började trycka nedåt i underlivet. Shit tänkte jag, vad händer nu! Det tog faktiskt lång stund innan det gick över. Har aldrig känt det trycket innan. Funderar på om det kan vara en bra ställning till förlossningen? Kanske åtminstone när man går hemma innan.
Jag måste få tid till att träna yogarörelserna hemma. Men jag vet inte hur jag ska lyckas få till avslappningen. Jag har köpt en CD med instruktioner och musik, jag ska se om det kan fungera. Det finns ju många bäckenövningar som kan vara bra att minnas när det blir dags för Liten att titta ut. Som långsam magdans…
Nästa gång blir det ingen yoga utan profylaxutbildning. Och tyvärr är ju inte sambon hemma då, så jag får gå på det själv.
Men händelsen gjorde att jag inte kunde slappna av helt, det märktes speciellt vid första avslappningsövningen där jag innan i princip somnat. Nu var jag spänd och kunde i släppa det pinsamma med min dåliga parkering.
Dessutom protesterade Liten hej vilt vid varje liten mm som togs av hans nu krympande utrymme där inne så fort jag böjde mig osv. Så flera övningar gick inte alls bra.
Vid en övning satte vi oss på huk. Jisses så det började trycka nedåt i underlivet. Shit tänkte jag, vad händer nu! Det tog faktiskt lång stund innan det gick över. Har aldrig känt det trycket innan. Funderar på om det kan vara en bra ställning till förlossningen? Kanske åtminstone när man går hemma innan.
Jag måste få tid till att träna yogarörelserna hemma. Men jag vet inte hur jag ska lyckas få till avslappningen. Jag har köpt en CD med instruktioner och musik, jag ska se om det kan fungera. Det finns ju många bäckenövningar som kan vara bra att minnas när det blir dags för Liten att titta ut. Som långsam magdans…
Nästa gång blir det ingen yoga utan profylaxutbildning. Och tyvärr är ju inte sambon hemma då, så jag får gå på det själv.
tisdag, maj 29, 2007
Vecka 35 (34+0)
Barnet
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme. Vikt 2 600 gram.
Mamma
Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du har ökat minst elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen. . Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt?
Pappa/partner
Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Du kan kanske be din partner skriva ner hur hon skulle vilja att förlossningen genomförs. Den lappen kan ni lägga med i förlossningsjournalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme. Vikt 2 600 gram.Åh, den som ändå hade en röntgenblick och kunde kika in! Bara en liten liten stund! Det är duktigt trångt nu i alla fall, det är inte speciellt mycket sparkar utan det är mest töja och trycka så att magen ser ut som en kon på ända. Men den verkar älska beröring och trycker sig gärna mot min hand när jag smeker magen. Det är så häftigt att få gensvar och kunna knyta band på det sättet.
MammaDitt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du har ökat minst elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen. . Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt?
Ja, 33 cm hade jag ju i torsdags, ligger ju i övre kurvan - jag som hade så liten mage innan! Jag har ökat fyra kg och är nog inne på att nå det femte snart. Vikten har ökat mycket på kort tid nu. Värken är inte värre i ryggen nu än innan - och jag hade haft värk även som ogravid av att greja i trädgården. Förra helgen kände jag ett tryck mot blygdbenet men det har inte kommit tillbaka igen. Jag har inga problem med andning eller sova. Visst ömmar ryggen på morgonen (och natten) när jag stiger upp men efter några steg är värken borta. Det kan strama och värka lite i höger sida när jag sitter eller kör bil. Och jag vill gärna halvligga över stolar. Men jag upplever inte alls detta som något jobbigt.
Prata om förlossningen
Det är viktigt att prata igenom förlossningen med sin partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så.
Det är viktigt att prata igenom förlossningen med sin partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så.
Vi har pratat lite, och vi pratade ju med bm i torsdags. Men efter nästa vecka så ska vi ta tag i det helt. Jag har börjat läsa en av mina böcker nu, det står mycket bra information i den!
Pappa/partner
Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Du kan kanske be din partner skriva ner hur hon skulle vilja att förlossningen genomförs. Den lappen kan ni lägga med i förlossningsjournalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.
Viktigt viktigt... jag behöver tryggheten.
Hos barnmorskan/kontroller
I vecka 35 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde.
I vecka 35 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde.
Eh, förra veckan och nästa är kontroll för mig.
måndag, maj 28, 2007
Sambon drömmer också
Imorses berättade sambon att han också för första gången drömt om förlossningen. Han var lite tagen när han berättade om den (inbillar jag mig iaf) men han mindes inte så mycket mer än att allt gick bra.
Förmodligen sitter "känslan" av drömmen kvar, trots att man inte minns så mycket detaljer. Så är det i alla fall för mig.
Förmodligen sitter "känslan" av drömmen kvar, trots att man inte minns så mycket detaljer. Så är det i alla fall för mig.
söndag, maj 27, 2007
Blöjor
Ännu en oskuld är plockad - igår kväll köpte vi vårt första paket med blöjor. Pampers New Baby. I flera månader har jag spanat in bland babyhyllorna - äntligen har jag fått köpa något där.Såg sedan att det finns en mindre Pampers New Baby som jag tänkte köpa ett paket av.
Längtar tills vi har fått skruvat ihop möblerna...
Mors Dag
Var ute hos föräldrarna och firade mamma på eftermiddagen. Tänk att nästa år är även jag mamma! Fast sambon är inte riktigt den presentköpglada typen så jag ska inte ropa hej än – att jag kommer blir firad. Däremot kan man ju alltid fira sig själv lite!
Hos mamma träffade jag syrran med två barn. Hon hade med sig en kartong med massor av pyttekläder till mig!!! Visserligen mycket blått men även en hel del neutralt. Skulle vi ha fel och det blir en tjej så kommer det att bli en tuff tjej! Och visst kan man kombinera ett par blå byxor med t ex en röd tröja! I kartongen fanns även sådant som jag köpt till systersönerna en gång tiden.
Yngste systersonen är nu 2½ månad gammal och så himla söt. Han skrattar – och har till och med börjat skratta högt! Han är en sådan gosekille – och hans storebror likaså.
Vi måste köpa en byrå till barnkammaren. Jag skulle snart behöva ta och tvätta allt vi har köpt – men då vill jag ju ha någonstans att lägga in det. Vi skulle ev kunna tömma en av våra egna byråer men då måste vi köpa inredning till klädkammaren först. *suck* Så mycket kvar att göra och så lite tid. Det är snart en månad sedan jag bytte ut vårt tvättmedel till ”Sensitive”. Däremot kör jag ff med sköljmedel med parfym till mina och sambons kläder, men jag har köpt parfymfri som jag ska ha till bebbens kläder när jag väl får tvättat det.
Hos mamma träffade jag syrran med två barn. Hon hade med sig en kartong med massor av pyttekläder till mig!!! Visserligen mycket blått men även en hel del neutralt. Skulle vi ha fel och det blir en tjej så kommer det att bli en tuff tjej! Och visst kan man kombinera ett par blå byxor med t ex en röd tröja! I kartongen fanns även sådant som jag köpt till systersönerna en gång tiden.
Yngste systersonen är nu 2½ månad gammal och så himla söt. Han skrattar – och har till och med börjat skratta högt! Han är en sådan gosekille – och hans storebror likaså.
Vi måste köpa en byrå till barnkammaren. Jag skulle snart behöva ta och tvätta allt vi har köpt – men då vill jag ju ha någonstans att lägga in det. Vi skulle ev kunna tömma en av våra egna byråer men då måste vi köpa inredning till klädkammaren först. *suck* Så mycket kvar att göra och så lite tid. Det är snart en månad sedan jag bytte ut vårt tvättmedel till ”Sensitive”. Däremot kör jag ff med sköljmedel med parfym till mina och sambons kläder, men jag har köpt parfymfri som jag ska ha till bebbens kläder när jag väl får tvättat det.
lördag, maj 26, 2007
5 eller 10 veckor
Med 7 veckor kvar till BF så kan det lika gärna vara 5 eller 10 - två veckor tidigare eller tre veckor senare.
Och det är en skrämmande skillnad mellan dem. Typ nästan nu eller om nästan 3 månader.
Så känns det.
Och det är en skrämmande skillnad mellan dem. Typ nästan nu eller om nästan 3 månader.
Så känns det.
fredag, maj 25, 2007
BM-besök v34
Så var det dags igår igen för nytt besök hos barnmorskan!
Den här gången var sambon med. Vi satt och diskuterade en del angående förväntningar inför förlossningen - på varandra. Jag tycker ju satt sambon ser det hela lite för enkelt - att "barnet ska ut, that's it". Medan jag ser hela den snitslade banan framför mig för att nå till det målet.
Jag vill ju kunna känna mig trygg där under förlossningen. Att sambon vet vad han ska göra. Jag kan ana på förhand hur jag blir när jag går in i mig själv. Om jag dessutom ska bli småpackad av lustgasen också, ja, då måste han veta och våga svara för oss båda. Och jag vill ju att vi ska göra detta ihop, inte var och en för sig. Eller jag ihop med bm, med sambon sittandes bredvid. Jag vill att han ska vara min stöttepelare och coach och finnas där för mig. Om det ska diskuteras smärtlindring så vill jag att han åtminstone vet vad man pratar om.
I vilket fall var det skönt att få prata lite om det. Även om jag vet att jag är mer av den ältande typen och han den mer typen med enkel problemlösning - så måste vi mötas på halva vägen. Vilket är helt förnuftigt.
Det blev bara mätning och blodtryck, inga andra prover togs. Så jag fick inte veta om järnvärdet var lägre. Jag fick en lista med alla inbokade besök ända fram till 2 veckor över BF - dvs MIN BF, inte UL:s! *glad* Och en annan sak som gjorde mig glad var att jag får faktiskt ett besök till med min bm innan hon går på semester!
Intressant är att bebisen har sjunkit ner - något jag inte känt av. Men huvudet är längre ner och är inte längre rörligt utan klassas som ruckbart. Den kan fortfarande snurra runt om den vill, men sannolikheten är mindre. Den ligger fortfarande med rygg/rumpa ut med min högersida och kickar mest på vänster sida.
Efter besöket gick sambon och jag ut och åt lunch ihop - vilket sällan händer. Men det var otroligt mysigt faktiskt, önskar att vi kunde göra det igen snart.
Magmått: 33 cm
Hjärtslag: 140 - 158 i sparkar, summeras till 145
Blodtryck: 120/70
Bebisens huvud: Ruckbart
Vikt: +4 kg
Den här gången var sambon med. Vi satt och diskuterade en del angående förväntningar inför förlossningen - på varandra. Jag tycker ju satt sambon ser det hela lite för enkelt - att "barnet ska ut, that's it". Medan jag ser hela den snitslade banan framför mig för att nå till det målet.
Jag vill ju kunna känna mig trygg där under förlossningen. Att sambon vet vad han ska göra. Jag kan ana på förhand hur jag blir när jag går in i mig själv. Om jag dessutom ska bli småpackad av lustgasen också, ja, då måste han veta och våga svara för oss båda. Och jag vill ju att vi ska göra detta ihop, inte var och en för sig. Eller jag ihop med bm, med sambon sittandes bredvid. Jag vill att han ska vara min stöttepelare och coach och finnas där för mig. Om det ska diskuteras smärtlindring så vill jag att han åtminstone vet vad man pratar om.
I vilket fall var det skönt att få prata lite om det. Även om jag vet att jag är mer av den ältande typen och han den mer typen med enkel problemlösning - så måste vi mötas på halva vägen. Vilket är helt förnuftigt.
Det blev bara mätning och blodtryck, inga andra prover togs. Så jag fick inte veta om järnvärdet var lägre. Jag fick en lista med alla inbokade besök ända fram till 2 veckor över BF - dvs MIN BF, inte UL:s! *glad* Och en annan sak som gjorde mig glad var att jag får faktiskt ett besök till med min bm innan hon går på semester!
Intressant är att bebisen har sjunkit ner - något jag inte känt av. Men huvudet är längre ner och är inte längre rörligt utan klassas som ruckbart. Den kan fortfarande snurra runt om den vill, men sannolikheten är mindre. Den ligger fortfarande med rygg/rumpa ut med min högersida och kickar mest på vänster sida.
Efter besöket gick sambon och jag ut och åt lunch ihop - vilket sällan händer. Men det var otroligt mysigt faktiskt, önskar att vi kunde göra det igen snart.
Magmått: 33 cm
Hjärtslag: 140 - 158 i sparkar, summeras till 145
Blodtryck: 120/70
Bebisens huvud: Ruckbart
Vikt: +4 kg
torsdag, maj 24, 2007
Mera drömmar
Har drömt konstigt inatt igen. Först drömde jag att barnets huvud stack upp ur magen. Först som en rund kula. Sedan kom huvudet upp och jag kunde se konturerna av ansiktet och ögonen (typ som när man drar en nylonstrumpa över huvudet).
Bebisen hade slutna ögon och hade jättefina konturer i ansiktet och jag såg även dess öron. Helt fascinerande!
Bebisen hade slutna ögon och hade jättefina konturer i ansiktet och jag såg även dess öron. Helt fascinerande!
Men snacka om Alien-varning!
Sedan tror jag att jag vakande för toabesök.
Därefter drömde jag att jag jobbade med regeringen och alla blev systematiskt mördade och jag gick där och bara väntade på min tur… försökte inte ens fly. Usch, det var en riktigt jobbig mardröm faktiskt.
Sambon kunde bara konstatera på morgonen att hans flickvän är knäpp!
Vecka 34 (33+2)
Barnet
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas. Vikt 2 350 gram.
Bäsen växer minsann! Det märks för övrigt lite mer nu på min våg. Det verkar stadigt vara +4 kg nu.
Mamma
Livmodern tränar för förlossningen nu och du kan känna av det i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. En del känner du inte av alls, men du kan känna med handen utanpå magen att den plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Är du omföderska brukar förvärkarna vara kraftigare än med första barnet, säkert känner du även av dem lite oftare. Livmodern är jättestor nu. Kommer du ihåg i början när magen var platt? Mycket har hänt sedan dess.
Slidväggarna blir tjockare under graviditeten. Flytningarna kan bli allt mer rikliga. I slutet av graviditeten kan det vara svårt att skilja på vanliga flytningar och svagt sipprande fostervatten. Prata med din barnmorska om du känner dig osäker.
Jag har känt sammandragningar i jag vet inte hur länge, t ex när jag är ute och går. Sedan långt i vintras. Men *peppar peppar'* inga förvärkar ännu. Min värk i njuren är fortfarande kvar, men det är allt mer sällan. Det kommer oftast när jag har hållt mig länge. Jag går oftast upp 1 gång per natt på toaletten, men får fortfarande sova hela nätter några enstaka gånger. Och flytningarna är snarare bättre än tidigare.
Pappa/partner
Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om livet efter förlossningen. Se artiklar till vänster under Efter förlossningen.
Ska se om jag kan få sambon till att börja läsa lite... Vi har inte hunnit titta på DVD:n än, "Innan du föder". Men det ska vi förhoppningsvis göra snart.
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas. Vikt 2 350 gram.Bäsen växer minsann! Det märks för övrigt lite mer nu på min våg. Det verkar stadigt vara +4 kg nu.
MammaLivmodern tränar för förlossningen nu och du kan känna av det i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. En del känner du inte av alls, men du kan känna med handen utanpå magen att den plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Är du omföderska brukar förvärkarna vara kraftigare än med första barnet, säkert känner du även av dem lite oftare. Livmodern är jättestor nu. Kommer du ihåg i början när magen var platt? Mycket har hänt sedan dess.
Slidväggarna blir tjockare under graviditeten. Flytningarna kan bli allt mer rikliga. I slutet av graviditeten kan det vara svårt att skilja på vanliga flytningar och svagt sipprande fostervatten. Prata med din barnmorska om du känner dig osäker.
Jag har känt sammandragningar i jag vet inte hur länge, t ex när jag är ute och går. Sedan långt i vintras. Men *peppar peppar'* inga förvärkar ännu. Min värk i njuren är fortfarande kvar, men det är allt mer sällan. Det kommer oftast när jag har hållt mig länge. Jag går oftast upp 1 gång per natt på toaletten, men får fortfarande sova hela nätter några enstaka gånger. Och flytningarna är snarare bättre än tidigare.
Pappa/partner
Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om livet efter förlossningen. Se artiklar till vänster under Efter förlossningen.
Ska se om jag kan få sambon till att börja läsa lite... Vi har inte hunnit titta på DVD:n än, "Innan du föder". Men det ska vi förhoppningsvis göra snart.
Gravidyoga nr 2
Igår började en ny kurs som jag hoppade på (förra gången fick jag ju vara med på en pågående kurs). Det var väldigt blandat – allt från de som hade 4 veckor kvar till de som inte skulle ha förrän i mitten på oktober.
Förra veckan var det i princip bara höggravida. Jag kände mig mer hemma där, vi är fokuserade på samma sak, befinner oss på samma nivå. Fram till vecka 28-30 kan jag ju inte påstå att jag har ägnat förlossningen speciellt många tankar. Och absolut inte före vecka 20. Därför känns det som vi har olika prioriteringar när det gäller profylaxen och andningsteknik.
Vi fick välja om vi ville ägna en av yogatillfällena till att bjuda in en profylaxpedagog. Eftersom jag vill ha alla fem yogatillfällena men inte missa profylax är jag beredd att gå dit sex gånger istället. Men de andra tyckte att vi kunde ta det på ett av de ordinarie fem tillfällena. Och den dagen som föreslogs var naturligtvis den dagen som min sambo inte kan vara med. Vilket gör mig besviken. Jag nämnde detta, så vi får se om det blir den onsdagen eller nästa.
Sambon verkar iaf se fram emot att få nypa mig, när vi ska titta på DVD:n ”Innan du föder” – som jag sa till honom ”Jag ser också fram emot det, för det är väl det enda nypet jag får nu framöver”.
:-D
I vilket fall, yoga. Vi började med en avslappningsövning – där jag praktiskt taget direkt somnande. Kvicknade iaf till liv när man skulle – är lite orolig för att jag ska somna helt! Lite pinsamt i sådana fall. Övningarna kändes lite svåra igår, magen tog emot när jag skulle sitta för att Liten hela tiden skulle häva sig uppåt mot min bröstkorg! Så jag förstår verkligen varför alla gravid alltid går lite bakåtlutade och sitter med rumpan långt fram på stolarna – det är mycket skön avlastning!
Jag fick också väldigt snabbt mjölksyra i armar och benen. Att stå i ”hunden” fick mina ben att skaka. Sista momentet var även det avslappning och där dönade jag bort igen till takterna av Litens kraftiga rörelser.
När jag kom hem sedan vid åtta-tiden var jag helt slut. Sambon undrade lite bekymrat om ”det började tära” på mig. Men nej det tror jag inte. Det var nog bara en kväll där jag var extra trött helt enkelt. Och inte lär det väl bli bättre idag när jag glömde ta Niferexen igår kväll.
Men jag ska ju till barnmorskan idag så det ska bli intressant att få veta vad jag har för blodvärde nu.
Förra veckan var det i princip bara höggravida. Jag kände mig mer hemma där, vi är fokuserade på samma sak, befinner oss på samma nivå. Fram till vecka 28-30 kan jag ju inte påstå att jag har ägnat förlossningen speciellt många tankar. Och absolut inte före vecka 20. Därför känns det som vi har olika prioriteringar när det gäller profylaxen och andningsteknik.
Vi fick välja om vi ville ägna en av yogatillfällena till att bjuda in en profylaxpedagog. Eftersom jag vill ha alla fem yogatillfällena men inte missa profylax är jag beredd att gå dit sex gånger istället. Men de andra tyckte att vi kunde ta det på ett av de ordinarie fem tillfällena. Och den dagen som föreslogs var naturligtvis den dagen som min sambo inte kan vara med. Vilket gör mig besviken. Jag nämnde detta, så vi får se om det blir den onsdagen eller nästa.
Sambon verkar iaf se fram emot att få nypa mig, när vi ska titta på DVD:n ”Innan du föder” – som jag sa till honom ”Jag ser också fram emot det, för det är väl det enda nypet jag får nu framöver”.
:-D
I vilket fall, yoga. Vi började med en avslappningsövning – där jag praktiskt taget direkt somnande. Kvicknade iaf till liv när man skulle – är lite orolig för att jag ska somna helt! Lite pinsamt i sådana fall. Övningarna kändes lite svåra igår, magen tog emot när jag skulle sitta för att Liten hela tiden skulle häva sig uppåt mot min bröstkorg! Så jag förstår verkligen varför alla gravid alltid går lite bakåtlutade och sitter med rumpan långt fram på stolarna – det är mycket skön avlastning!
Jag fick också väldigt snabbt mjölksyra i armar och benen. Att stå i ”hunden” fick mina ben att skaka. Sista momentet var även det avslappning och där dönade jag bort igen till takterna av Litens kraftiga rörelser.
När jag kom hem sedan vid åtta-tiden var jag helt slut. Sambon undrade lite bekymrat om ”det började tära” på mig. Men nej det tror jag inte. Det var nog bara en kväll där jag var extra trött helt enkelt. Och inte lär det väl bli bättre idag när jag glömde ta Niferexen igår kväll.
Men jag ska ju till barnmorskan idag så det ska bli intressant att få veta vad jag har för blodvärde nu.
onsdag, maj 23, 2007
Längtan
Inser at
t något har hänt inom mig de senaste dagarna. Innan var jag så nöjd över att bara vara gravid att det räckte och jag ville ha kvar min mage. Åtminstone ett tag till, typ till hösten.
Men nu har en nyfikenhet väckts och jag har börjat längta efter att få känna dessa nakna armar och ben på utsidan av min kropp. Hälsa på vår lill* Alien. Se hur den ser ut. Räknar tår och fingrar. Snusa.
t något har hänt inom mig de senaste dagarna. Innan var jag så nöjd över att bara vara gravid att det räckte och jag ville ha kvar min mage. Åtminstone ett tag till, typ till hösten.Men nu har en nyfikenhet väckts och jag har börjat längta efter att få känna dessa nakna armar och ben på utsidan av min kropp. Hälsa på vår lill* Alien. Se hur den ser ut. Räknar tår och fingrar. Snusa.
Samtidigt inser jag plötsligt hur otroligt mycket starkare min kärlek till den som bor i min mage har blivit*. På bara några dagar. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på att vi snart ska få träffa den.
Är det hormoner som förbereder mig så?
Är det hormoner som förbereder mig så?
* Ändå går man och tycker att man känner en stark kärlek. Men så plötsligt blir den så stark att det nästan gör ont...
Alien
Det bor en Alien i min mage! Det är så livat idag så jag vet inte vad! På eftermiddagen har jag inte ens kunnat sitta på ett bra sätt, har fått sträcka upp ryggen så mycket det bara går och sitta spikrakt.Den knölar och sparkar. Man känner hur hela dess kropp drar runt på insidan av min kropp. Fortfarande känns det helmysko trots att jag har känt av det så länge nu.
I förmiddags gick jag på toaletten och kunde konstatera att min navel är nu helt obefintlig. En timme senare springer jag dit igen*. Kunde nu konstatera att jag fått tillbaka min navel, och det rejält. Istället såg det ut som jag svalt en skärbräda på bredden eller något. Magen var rejält uttöjd åt sidorna och ganska platt på mitten!
Fräckt!
:-D
* Det har blivit mycket toabesök, å andra sidan är jag törstig hela tiden och dricker mycket vatten. Kolsyrat mest förstås.
tisdag, maj 22, 2007
Sover som en stock
Sista 4-5 dagarna har jag sovit som en död. Jag sover så djupt och det gör ont i mig när jag vaknar. Dock har jag vaknat nu på sistone av att jag måste kissa, vid 1-3-tiden. Men jag somnar om direkt, trots Litens kickar när jag stör dens läge i magen när jag vispar runt lite på natten.
Och när jag vaknar på morgonen är jag helt slut. Klockan ringer sex, men jag går sällan upp förrän 45-60 minuter senare. Jag orkar inte.
Och inte är jag så trött på kvällarna heller utan går och lägger mig vid 23-24, och så sent gick jag aldrig och la mig ens som icke-gravid när jag ska upp och jobba dagen efter.
Funderar på om detta kan vara en fas? Just att jag sover så djupt? Jag vet ju att det ändras på slutet där jag istället förmodligen kommer sova kortare stunder, men mer frekvent.
Försäkringskassan
Igår var vi på två timmar lång information om föräldrapenning på försäkringskassan. Jag kände att jag visste det mesta, men sambon var inte lika insatt och tyckte att informationen var bra.
Däremot hänger jag inte helt med på det här med att ”skydda” sin SIG och allt det här. Jag hoppas inte att det är det som kommer att styra en dag när det är dags för syskon eller ej.
Sedan visade det sig att vi inte fått papper hemskickade där jag ska fylla i min inkomst osv. Av någon konstig anledning. Så de ska skicka dessa hem till oss – de poängterade att det var jätteviktigt att skicka in dem så fort som möjligt efter att man har fått dem – vi skickade in moderskapsintyget i mars! Så jag hoppas inte att vår utredning tar massa tid nu.
Så nu ska sambon och jag sätta oss ner och se hur mycket vi ska ta ut. När ska jag börja jobba deltid och han vara hemma två dagar i veckan? När planerar vi inskolning på dagis? Hur många dagar per vecka ska vi lyfta ut? Det vore ju bra om jag fick jobbat några timmar per vecka från och med i höst, så vi fick sparat våra dagar och kan jobba deltid längre.
Min chef har varken frågat mig exakt vilken dag jag tänker gå hem. Eller när jag tänker komma tillbaka. Men jag anar att de snart gärna vill veta det.
Däremot hänger jag inte helt med på det här med att ”skydda” sin SIG och allt det här. Jag hoppas inte att det är det som kommer att styra en dag när det är dags för syskon eller ej.
Sedan visade det sig att vi inte fått papper hemskickade där jag ska fylla i min inkomst osv. Av någon konstig anledning. Så de ska skicka dessa hem till oss – de poängterade att det var jätteviktigt att skicka in dem så fort som möjligt efter att man har fått dem – vi skickade in moderskapsintyget i mars! Så jag hoppas inte att vår utredning tar massa tid nu.
Så nu ska sambon och jag sätta oss ner och se hur mycket vi ska ta ut. När ska jag börja jobba deltid och han vara hemma två dagar i veckan? När planerar vi inskolning på dagis? Hur många dagar per vecka ska vi lyfta ut? Det vore ju bra om jag fick jobbat några timmar per vecka från och med i höst, så vi fick sparat våra dagar och kan jobba deltid längre.
Min chef har varken frågat mig exakt vilken dag jag tänker gå hem. Eller när jag tänker komma tillbaka. Men jag anar att de snart gärna vill veta det.
Min första dröm om förlossningen
Nu har jag äntligen drömt att jag fött mitt barn, iaf första drömmen under graviditeten. Jag drömde att jag födde barn hemma i mitt flickrum. Och vad blev det?! Det blev faktiskt inte en pojke – utan två pojkar!
Mina föräldrar som är utomlands till och med idag – de var utomlands i min dröm också och jag ringde dem för att berätta att jag faktiskt fick två stycken! Mamma tyckte det var underbart och bara grät.
Efter någar timmar kom jag på att jag kanske skulle ge dem mat också! (Herregud, vad ska jag bli för mamma?!). När jag kom in i rummet (utanför var det sjukhuskorridor, men innanför var det mitt flickrum) hade bebisarna blivit jättestora, typ 4-5 år och jag blev så ledsen! Jag minns att jag sa ”det är ju detta jag varit så rädd för och drömt om innan, nu har det slagit in”.
Saken är den att jag har tidigare drömt att jag har fött barn, men de har bara varit bebis en kort stund, sedan har de blivit jättestora och pratar!
Jaja, knäpp är man väl!
Mina föräldrar som är utomlands till och med idag – de var utomlands i min dröm också och jag ringde dem för att berätta att jag faktiskt fick två stycken! Mamma tyckte det var underbart och bara grät.
Efter någar timmar kom jag på att jag kanske skulle ge dem mat också! (Herregud, vad ska jag bli för mamma?!). När jag kom in i rummet (utanför var det sjukhuskorridor, men innanför var det mitt flickrum) hade bebisarna blivit jättestora, typ 4-5 år och jag blev så ledsen! Jag minns att jag sa ”det är ju detta jag varit så rädd för och drömt om innan, nu har det slagit in”.
Saken är den att jag har tidigare drömt att jag har fött barn, men de har bara varit bebis en kort stund, sedan har de blivit jättestora och pratar!
Jaja, knäpp är man väl!
måndag, maj 21, 2007
Helgen
Så fort dessa fyra dagar har gått! Det har varit så skönt att få vara ledig. I torsdags tog vi det bara lugnt.
I fredags jobbade sambon och då passade jag på att åka in tidigt och simma. Det var helt underbart ljuvligt, det var lugnt och skönt att få vara där tidigt innan det invaderades av helglediga föräldrar med sina barn. Simmade i lite mer än en timme faktiskt, men jag märkte en klar skillnad mot förra gången när det gällde flåset – jag fick simma mycket lugnare nu för att ha fortsatt ork. Sedan åkte jag hem – efter att först ha hälsat på mina systrar utanför badhuset samt på mina båda systersöner. Fick visat upp min lilla kanonkula och samtidigt snusa på Lillkillen, 2½ månader.
Åkte en snabbis till Babyproffsen och hämtade ut Litens startpaket. Sedan röjde jag i kartonger och packade upp till köket. Jösses så mycket jag har fått slänga – mycket har varit nerpackat i tre år. Hittat en del gamla ärvda saker som vi inte ens hade uppe i lägenheten.
Lördagen ägnades åt att storstäda huset. Vi höll på hela dagen både jag och sambon. På kvällen hade jag fruktansvärt ont i ryggen, tack gode gud för min vetekudde.
I söndags tog vi en tur till Göteborg. Sedan ägnade vi hela eftermiddagen och en stund av kvällen till att röja i trädgården – som jag har längtat! Vi drog upp maskrosor, klippte gräsmattan, gödslade, klippte/jämnade till häcken och så fick jag planterat flera av mina krukor. Nu ska jag bara fixa landet och växthuset också – där ligger jag en månad efter tyvärr. Hann faktiskt också gå igenom flera land och rensa ogräs (igen). Men ojoj igen, ryggen värkte till tusen på kvällen.
Märker att ryggen är mitt största problem, och det är inte särskilt stort ändå. Jo, när det värker så mycket att jag inte kan sova, men det har ju inte hänt så ofta. Men även om jag vet att jag får ont, så kan jag inte låta bli att greja. Jag är inte sådan. Istället försöker jag att ta det lite lugnare, men det är så mycket som ska göras och sambon kan faktiskt inte göra allt.
Nu har jag även under helgen haft sköna djupa nätter där jag sluppit att springa på toa!
I fredags jobbade sambon och då passade jag på att åka in tidigt och simma. Det var helt underbart ljuvligt, det var lugnt och skönt att få vara där tidigt innan det invaderades av helglediga föräldrar med sina barn. Simmade i lite mer än en timme faktiskt, men jag märkte en klar skillnad mot förra gången när det gällde flåset – jag fick simma mycket lugnare nu för att ha fortsatt ork. Sedan åkte jag hem – efter att först ha hälsat på mina systrar utanför badhuset samt på mina båda systersöner. Fick visat upp min lilla kanonkula och samtidigt snusa på Lillkillen, 2½ månader.
Åkte en snabbis till Babyproffsen och hämtade ut Litens startpaket. Sedan röjde jag i kartonger och packade upp till köket. Jösses så mycket jag har fått slänga – mycket har varit nerpackat i tre år. Hittat en del gamla ärvda saker som vi inte ens hade uppe i lägenheten.
Lördagen ägnades åt att storstäda huset. Vi höll på hela dagen både jag och sambon. På kvällen hade jag fruktansvärt ont i ryggen, tack gode gud för min vetekudde.
I söndags tog vi en tur till Göteborg. Sedan ägnade vi hela eftermiddagen och en stund av kvällen till att röja i trädgården – som jag har längtat! Vi drog upp maskrosor, klippte gräsmattan, gödslade, klippte/jämnade till häcken och så fick jag planterat flera av mina krukor. Nu ska jag bara fixa landet och växthuset också – där ligger jag en månad efter tyvärr. Hann faktiskt också gå igenom flera land och rensa ogräs (igen). Men ojoj igen, ryggen värkte till tusen på kvällen.
Märker att ryggen är mitt största problem, och det är inte särskilt stort ändå. Jo, när det värker så mycket att jag inte kan sova, men det har ju inte hänt så ofta. Men även om jag vet att jag får ont, så kan jag inte låta bli att greja. Jag är inte sådan. Istället försöker jag att ta det lite lugnare, men det är så mycket som ska göras och sambon kan faktiskt inte göra allt.
Nu har jag även under helgen haft sköna djupa nätter där jag sluppit att springa på toa!
onsdag, maj 16, 2007
Gravidyoga
Ikväll har jag varit på första gravidyogan - första gången jag varit på yoga över huvudtaget. Jag har ju varit på andra former av avslappning - meditation, akupunktur och zonterapi som jag har tyckt fallit rätt så väl ut.
Min första reaktion är att tiden gick så fort! När vi gjorde den sista avslappningen (och jag var på väg att somna flera gånger) tänkte jag att jag måste ha fått något om bakfoten för vi kan inte ha hållt på i mer än en timme - jag trodde ju att kursen skulle vara i 1½ timme. När vi var klara blev jag jätteförvånad när jag tittade på klockan och det hade gått 1 timme och 40 minuter!
Allt som allt kändes det jättebra! Vi började med avslappning - som jag hade lite problem med eftersom jag la mig på rygg och fick väldigt ont i ryggslutet efter ett tag - nästa gång la jag mig på sidan istället. Efter avslappningen var det många olika övningar - flera av dem kan användas för att underlätta vid förlossningen och längre fram i graviditeten när jag behöver få avlastning från bäckenet eller ryggen.
Därefter gjorde vi andningsövningar där jag fick lära mig att flytta upp min andning i takt med att smärtan förstärks (i värken). Vi fick sitta två och två och nypa varandra hårt för att simulera andning under smärta. Jag fick beröm av instruktören för att jag andades bra, vilket förvånade mig för jag tyckte att jag föll fullständigt när det gällde flämtandet - jag fick inte till det riktigt, det kändes inte som att jag fick tillräckligt med syre.
Men jag har fått lite övning och papper med information, så jag kommer definitivt att öva hemma, gärna med sambon. Insåg under övningen att det är mycket lättare att andas ihop med någon - förstår verkligen vilken skillnad det är med att just ha en coach. Annars kan det ju tyckas se löjligt ut ibland när man ser förlossningsvideos, men nu när jag själv suttit där och flämtat insåg jag hur mycket enklare det gick när jag hörde instruktören bakom mig, så att jag kunde falla in i rätt rytm.
Och min bok har kommit, ska se om jag kan få hämtat ut den imorgon! Och idag har jag fått min pyjamas jag beställde också... den verkar vara jätteskön!
Min första reaktion är att tiden gick så fort! När vi gjorde den sista avslappningen (och jag var på väg att somna flera gånger) tänkte jag att jag måste ha fått något om bakfoten för vi kan inte ha hållt på i mer än en timme - jag trodde ju att kursen skulle vara i 1½ timme. När vi var klara blev jag jätteförvånad när jag tittade på klockan och det hade gått 1 timme och 40 minuter!
Allt som allt kändes det jättebra! Vi började med avslappning - som jag hade lite problem med eftersom jag la mig på rygg och fick väldigt ont i ryggslutet efter ett tag - nästa gång la jag mig på sidan istället. Efter avslappningen var det många olika övningar - flera av dem kan användas för att underlätta vid förlossningen och längre fram i graviditeten när jag behöver få avlastning från bäckenet eller ryggen.
Därefter gjorde vi andningsövningar där jag fick lära mig att flytta upp min andning i takt med att smärtan förstärks (i värken). Vi fick sitta två och två och nypa varandra hårt för att simulera andning under smärta. Jag fick beröm av instruktören för att jag andades bra, vilket förvånade mig för jag tyckte att jag föll fullständigt när det gällde flämtandet - jag fick inte till det riktigt, det kändes inte som att jag fick tillräckligt med syre.
Men jag har fått lite övning och papper med information, så jag kommer definitivt att öva hemma, gärna med sambon. Insåg under övningen att det är mycket lättare att andas ihop med någon - förstår verkligen vilken skillnad det är med att just ha en coach. Annars kan det ju tyckas se löjligt ut ibland när man ser förlossningsvideos, men nu när jag själv suttit där och flämtat insåg jag hur mycket enklare det gick när jag hörde instruktören bakom mig, så att jag kunde falla in i rätt rytm.
Och min bok har kommit, ska se om jag kan få hämtat ut den imorgon! Och idag har jag fått min pyjamas jag beställde också... den verkar vara jätteskön!
Värsta natten på länge
Det var länge sedan jag sov så dåligt som inatt. Somnde sent och vaknade redan efter två timmar av att jag var fruktansvärt kissnödig. Gick upp - hade fått väldigt ont i ryggen redan under kvällen som hade blivit värre under natten (trots vetekudden).
När jag kissade fick jag väldigt ont i höger njure, en värk som satt i väldigt länge inatt - tillsammans med ryggvärk och mensvärk. Jag fick inte sovit speciellt mycket, och ingen ställning var skön att ligga i.
Jag tycker att jag har växt mycket snabbt nu och nu känner jag mig verkligen höggravid. När jag sitter vanligt känner jag magen mot benen. Liten är stor och stark nu och rör sig otroligt mycket, speciellt sista tre dagarna. En del kickar känns rätt bra också.
Angående det här med njuren. När jag var 18 år fick jag problem just när jag kissade, att det kom en fruktansvärd värk som kunde nocka en totalt. Jag har varit inne akut för det och man hittade inget - och då har jag sedan gjort både gynundersökning, rektoskopi och gastroskopi. Efter ett tag försvann det, men till och från under åren har jag fått värk, men det har varit ytterst sällan - kanske bara någon gång per år.
Sedan igår kväll har det kommit varje gång jag varit på toaletten. Det känns inte bra.
Längtar tills jag får sova igen.
När jag kissade fick jag väldigt ont i höger njure, en värk som satt i väldigt länge inatt - tillsammans med ryggvärk och mensvärk. Jag fick inte sovit speciellt mycket, och ingen ställning var skön att ligga i.
Jag tycker att jag har växt mycket snabbt nu och nu känner jag mig verkligen höggravid. När jag sitter vanligt känner jag magen mot benen. Liten är stor och stark nu och rör sig otroligt mycket, speciellt sista tre dagarna. En del kickar känns rätt bra också.
Angående det här med njuren. När jag var 18 år fick jag problem just när jag kissade, att det kom en fruktansvärd värk som kunde nocka en totalt. Jag har varit inne akut för det och man hittade inget - och då har jag sedan gjort både gynundersökning, rektoskopi och gastroskopi. Efter ett tag försvann det, men till och från under åren har jag fått värk, men det har varit ytterst sällan - kanske bara någon gång per år.
Sedan igår kväll har det kommit varje gång jag varit på toaletten. Det känns inte bra.
Längtar tills jag får sova igen.
tisdag, maj 15, 2007
Vecka 33 (32+0)
Barnet
När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden. Vikt 2 200 gram.
Det märks att bebis har det trångt där inne nu, rörelserna är av en annan karaktär. Det är coolt att försöka kommunicera med magen och känna en spark till svar. Hoppas den inte sparkar bara för att den är rädd för vad det är som buffar på den. Sista veckan, men framför allt idag och igår har Liten även varit väldigt livlig.
Mamma
Ditt magmått (symfus-fundus) är nu 29-34 centimeter. Det varierar något beroende på barnets storlek och fostervattenmängden. Huvudsaken är att magen växer. Tänk inte för mycket på vikten, tänk istället på vad du äter och att du äter nyttigt. Ladda med kolhydrater inför förlossningen. Mycket grönsaker är också bra och ett par frukter om dan. Många tänker på förlossningen nu. Kanske är det dags att besöka en förlossningsmottagning?
Jag vet inte när jag ska hinna äta allt? Jag är inte speciellt hungrig nu för tiden, kanske bara på morgonen. Frukost älskar jag och det är det bästa målet på dagen - te, apelsinjuice, två smörgåsar och youghurt med musli och russin. Sedan blir det youghurt eller risifrutti till mellanmål. Lunch på jobbet (oftast är jag inte hungrig utan äter bara en halv portion). På eftermiddagen försöker jag äta någon frukt. Sedan kvällsmat när jag kommer hem - på sistone har det blivit mycket smörgås eller snabbmat tyvärr.
Sista månaden har jag ätit mer godis än vanligt - har bestämt mig för att dra åt svångremmen där lite nu också. Frukt är precis lika gott, så jag har börjat köpa vindruvor till jobbet igen. Physalis och gula plommon är andra favoriter. Eller vattenmelon! Mums.
Vikten ligger nu på ungefär +3-3½ kg. Magen känns som den har blivit mycket mycket större än innan. Och sista veckan flåsar jag mer än vanligt och får lätt mjölksyra i benen när jag går i trappor. Tyvärr har jag inte hunnit gå så mycket (beror faktiskt en del på vädret) - och inte simmat på 2 veckor, men nu är det yoga imorgon, förhoppningsvis en promenad med gravida vännen T och på fredag är jag ledig och tänkte gå och simma då.
Någon förlossningmottagning får vi inte besöka. Men visst funderar jag mer och mer på förlossningen och jag har börjat läsa lite böcker nu. I början av graviditeten ville jag inte alls läsa något om detta och ryggade nästan bakåt. Nu ser jag på det med öppna och intresserade ögon, och just nu är jag faktiskt inte så orolig för förlossningen. Men det ändrar sig väl hela tiden.
Pappa/partner
Väntar ni första barnet kan det vara lärorikt, göra er säkrare och tryggare inför förlossningen att få komma på ett studiebesök på förlossningen några veckor innan det är dags. Alla har olika uppfattningar om hur det ska se ut att det kan vara bra att försäkra sig om hur det är i verkligheten. Hör med er barnmorska vad som gäller.
Hoppas på att sambon börjar visa lite mer intresse snart och kikar i böckerna han med...
Hos barnmorskan/kontroller
Dags att besöka barnmorskan igen. Hon eller han känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Din partner kanske har svårt att följa med på besöken varje gång men är alltid välkommen.
Vi ska dit nästa vecka för kontroll.
måndag, maj 14, 2007
Helgen
Lördagen var så där. Våra meningskiljaktigheter om en del saker gjorde mig ledsen och allt triggades upp och blev irriterat - för att sedan bli infekterat. Så det var ingen rolig dag. Men innan det blev för ledsamt så åkte vi till Göteborg, tittade lite på fartygen och tog en tur till IKEA för att komplettera med lite saker till köket.
Vi var även inne en sväng på Barnens Hus. Tyvärr hade jag inte mycket pengar kvar den här månaden, annars hade jag nog handlat lite mer. Men jag köpte iaf ett Grobag egg som jag varit ute efter men inte hittar här i stan.På söndagen hade vi nog surat klart och det blev en bättre dag. Vi grejade här hemma men tog det mest lugnt. På eftermiddagen åkte vi iväg till en krog där vi åt och tittade på fotboll. Vi var även ute och tog en längre promenad sedan på kvällen och det var jätteskönt ute då. Och pratade en hel del, tyvärr redde vi inte ut saker, men det kändes som att vi inte orkade med en runda till just nu. Men det var underbart skönt att vara ute och röra på sig.
En blandad helg.
Fast med lugnt.
söndag, maj 13, 2007
ESC
Har ju inte bloggat något om ESC iår. Får väl skylla på det som med allting annat - jag hinner inte alls med.
Jag är inget The Ark-fan, med hade väl trott på en lite bättre placering än 18:e... Serbiens låt var vacker, även om framträdandet var så där. Moldavien hade jag hoppats på, men kom inte alls så bra som jag trodde. Finlands låt var helt suverän, också en besvikelse. Och till min egen besvikelse inser jag att jag nu går och smånynnar på Ukrainas dragspelsgingel... Rumänien var ännu en besvikelse - ni minns kanske att jag var helt begeistrad i "Tornero" förra året? Georgien var bra, dock lite för lik Ray of Light med Madonna.
Men - det där med kompisröstning. Hallå, vi gör ju samma sak här! Och faktiskt fick Serbien och många av de andra östländerna massvis med höga röster från "Väst". Så det där med "kompisröstning" och "lägg ner skiten" är bara snack från dåliga förlorare.
Men visst var Vitrysslands låt en kopia av Rysslands från förra året?!
Och hur kunde Cypern inte gå vidare från semin?
Jag är inget The Ark-fan, med hade väl trott på en lite bättre placering än 18:e... Serbiens låt var vacker, även om framträdandet var så där. Moldavien hade jag hoppats på, men kom inte alls så bra som jag trodde. Finlands låt var helt suverän, också en besvikelse. Och till min egen besvikelse inser jag att jag nu går och smånynnar på Ukrainas dragspelsgingel... Rumänien var ännu en besvikelse - ni minns kanske att jag var helt begeistrad i "Tornero" förra året? Georgien var bra, dock lite för lik Ray of Light med Madonna.
Men - det där med kompisröstning. Hallå, vi gör ju samma sak här! Och faktiskt fick Serbien och många av de andra östländerna massvis med höga röster från "Väst". Så det där med "kompisröstning" och "lägg ner skiten" är bara snack från dåliga förlorare.
Men visst var Vitrysslands låt en kopia av Rysslands från förra året?!
Och hur kunde Cypern inte gå vidare från semin?
fredag, maj 11, 2007
Gravidyoga
Jag har inte kunnat släppa helt det här med profylaxkursen, så jag ringde till min barnmorska. Hon rekommenderade varmt avslappningsteknik och föreslog gravidyoga här i min hemstad istället för att åka till Göteborg.
Hon påpekade att om man kan lyckas lära sig det här med mental avslappning så kommer förlossningen att fungera så mycket bättre. Vi pratade ganska länge och det kändes faktiskt väldigt bra. Jag har väldigt stort förtroende för min bm, önskar bara att sambon hade lyssnat också...
Jag sökte lite på nätet och hittade en som har gravidyoga. Ringde henne och vi pratade lite. Det var inte alls försent för mig att börja så jag kommer att hoppa in mitt i en kurs, så jag kommer att gå några gånger bara. De kommer ev att gå igenom andningsteknik/profylax och även bjuda dit någon som pratar om detta, vilket jag kunde delta i.
Så nu ska jag testa detta och invänta min bok så jag kan läsa den. Sedan får vi snabbt ta ställning till om jag/vi behöver lära oss mer.
Bm menar att hjärnan får svårt att slappna av för den skall kontrollera smärtan. Kroppen kommer att göra sitt för att föda barnet, men det är med avslappningstekniken man kan låta hjärnan få kroppen till att sköta det på sitt sätt. Och man kan lättare härda ut smärta och orka längre.
Det min underbara bm säger är lag! :-D
Dessutom passade jag faktiskt på och bytte den bm jag ska ha när min går på semester. Jag bytte till en som jag känner sedan tidigare och har förtroende för. Det känns bra! Med tanke på det som komma ska med förlossning och oro så vill jag ha en jag känner mig trygg med.
Hon påpekade att om man kan lyckas lära sig det här med mental avslappning så kommer förlossningen att fungera så mycket bättre. Vi pratade ganska länge och det kändes faktiskt väldigt bra. Jag har väldigt stort förtroende för min bm, önskar bara att sambon hade lyssnat också...
Jag sökte lite på nätet och hittade en som har gravidyoga. Ringde henne och vi pratade lite. Det var inte alls försent för mig att börja så jag kommer att hoppa in mitt i en kurs, så jag kommer att gå några gånger bara. De kommer ev att gå igenom andningsteknik/profylax och även bjuda dit någon som pratar om detta, vilket jag kunde delta i.
Så nu ska jag testa detta och invänta min bok så jag kan läsa den. Sedan får vi snabbt ta ställning till om jag/vi behöver lära oss mer.
Bm menar att hjärnan får svårt att slappna av för den skall kontrollera smärtan. Kroppen kommer att göra sitt för att föda barnet, men det är med avslappningstekniken man kan låta hjärnan få kroppen till att sköta det på sitt sätt. Och man kan lättare härda ut smärta och orka längre.
Det min underbara bm säger är lag! :-D
Dessutom passade jag faktiskt på och bytte den bm jag ska ha när min går på semester. Jag bytte till en som jag känner sedan tidigare och har förtroende för. Det känns bra! Med tanke på det som komma ska med förlossning och oro så vill jag ha en jag känner mig trygg med.
torsdag, maj 10, 2007
Det kan ju inte vara party jämt
Så när man har fått sura på var sitt hörn och ilskan runnit av så kan man ju börja le åt skiten. Ursäkter är sagda och sedan är det inget mer med det.
Vi är så väldans vuxna nu för tiden!
;-)
Tänk så hemskt om någon skulle spela in när man bråkar och sedan tvinga en att sitta och titta på det. Fy fan - visst är många bråk helt enkelt bara för löjliga?!
Ikväll blir det mys framför TV:n och ESC, tänkte faktiskt överraska med räkor!
onsdag, maj 09, 2007
Vecka 32 (31+1)
Barnet
De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas. Vikt 2 kg.
De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas. Vikt 2 kg. Den pressar ju sig mer och mer utåt i sidled och på eftermiddagen när den vaknar till liv rejält så trycket det på bra upp mot brösten och det blir tungt att sitta. Kan inte fatta att den är så stor redan så att den väger 2 kg! Min egen lilla bebis... Ikväll ska jag sjunga vaggvisor för den har jag bestämt! Apropå och svettas, hela denna vecka har jag känt mig helt annorlunda när det gäller att bli varm - har fått värmevallningar som påminner lite om när jag var underkastad hormonbehandling.
MammaMagen tar mycket plats och dina lungor, urinblåsa och magsäck har det trångt därinne. Det är inte ovanligt att man drabbas av trög mage eller förstoppning under senare delen av graviditeten. Orsakerna kan vara flera, bland annat hormonet progesteron som hämmar tarmrörelserna, att man inte kan röra sig lika mycket som vanligt eller att livmodern trycker på tarmarna En annan bidragande orsak till trög mage är järntabletter som många tar under sin graviditet. Drick mycket, ät fibrer och rör på dig så mycket du orkar.
Kroppen börjar förbereda sig för förlossning och du kan känna lättare förvärkar som mensvärk ungefär. Det kan också läcka mjölk ur brösten. Har du anmält dig till en förlossningskurs?
Jo tack, trångt är det! Men ibland är det fortfarande att jag kan sova en hel natt utan att gå upp på toaletten, men det blir allt mer och mer sällan som det inträffar. Har också märkt, faktiskt sista dagarna, att magen är betydligt trögare. Kanske får jag använding för mina katrinplommon jag köpte i vintras?!
Törstig är jag hela tiden och jag har varit duktig nu sista dagarna med att ta mina järntabletter, kände mig fortsatt trött under måndagen och tisdagen, men nu börjar det kännas bra igen. Däremot inga förvärkar ännu, inte mer än sammandragningar när jag anstränger mig. Inte direkt något mer läckage i brösten har jag har haft heller.
Pappa/partner
Trygghet blir viktigare när man väntar barn och det är vanligt att man ser över sin ekonomi och försäkringar. Hur är det med hem- och livförsäkring? Ska barnet försäkras? Allt detta bestämmer ni själva.
Trygghet blir viktigare när man väntar barn och det är vanligt att man ser över sin ekonomi och försäkringar. Hur är det med hem- och livförsäkring? Ska barnet försäkras? Allt detta bestämmer ni själva.
Prata redan nu om hur ni ska göra med föräldraledighet och uttag av föräldrapenning. Några vill ta ut ungefär lika. I andra familjer tar en part större delen. Motiven varierar. Ni kan ta ut föräldrapenning redan 60 dagar innan förlossningen, men tänk på att om ni tar ut dagar innan födseln så har ni färre dagar att ta ut efter. Hör med försäkringskassan om vilka regler som gäller.
Vi har inte diskuterat detta än faktiskt. Hur länge vi ska vara hemma. Inte mer än att sambon ska ta två dagar i veckan från våren någon gång. Vi får ju inte så värst många dagar då vi kommer att ta ut full fp - det hänger på om jag kommer att vilja/kunna jobba i höst eller inte. Önskan är ju att vi är hemma till antingen 1 septemer eller 1 oktober i någon form. Med hjälp av semesterdagar ska vi nog kunna pussla ihop det.
Nionde månaden
Oj då. Nu var man visst inne i nionde månaden.Usch så fort det går. Jag vill fortsätta att vara gravid!!!
Och varför tusan stänger Blogger av min rörliga gifar för????
*morr*
Just nu är jag förbannad som jag vet inte vad.Sambon har varit på uruselt humör sedan igår kväll. Jag försökte motstå det så länge som möjligt, han ska inte få förstöra min morgon. Men nu gick det inte längre att stå emot.
Vem fan är det som är gravid egentligen?
tisdag, maj 08, 2007
Profylaxkurs eller ej
Tiden går så fort att jag inte börjat tänka på förlossningen innan typ nu.
Sambon och jag har diskuterat fram och tillbaka över Annas Profylax-kurs i Göteborg. Jag tycker att det är mycket pengar och velar fram och tillbaka om det är något för oss eller ej. Dessutom känns det som att tiden inte är på vår sida heller.
Sambon har kollat runt lite på sitt jobb och alla säger nej. Man får veta på förlossningen hur man ska andas osv och de kommer att hjälpa oss där. Och folk har fött barn i tusentals år och det har ju gåt bra... bla bla bla.
Jag är så kluven. Jag vill verkligen göra det som känns rätt, och jag vet inte vad det är. Missar jag något om jag inte går? Tänk om jag går och blir snittad?
Sambon säger att beslutet är upp till mig. Vilket inte gör det hela lättare eftersom jag vill att vi resonerar oss fram. Men han har redan bestämt sig för att detta är något som man tar bra betalt för från förstagångsföräldrar som oroar sig för förlossningen. Han har fullt förtroende för personalen på BB och förlitar sig på dem. Det är kanske där skillnaden ligger. Att jag istället vill förlita mig på mig själv. Att jag ska ha en stark tro på att jag fixar detta.
Det är ju ändå jag som står för jobbet. Det är jag som ska uthärda flera timmars smärta. Jag vill inte göra något fel, att utsätta mig eller barnet för onödigt utdragen förlossning. Att kunna klara mig utan bedövning. Slippa spricka.
Har kollat runt på nätet och det är spridda skurar. Det finns de som har gått kursen och klarat förlossningen jättebra. Andra har det inte hjälpt.
Nåväl, jag har kompromissat och beställt boken om Annas Profylax. Jag är ju som bekant en kontrollfreak och jag vet att jag gärna lär mig onödigt mycket än för lite. Ska läsa den först sedan får vi se.
Sambon och jag har diskuterat fram och tillbaka över Annas Profylax-kurs i Göteborg. Jag tycker att det är mycket pengar och velar fram och tillbaka om det är något för oss eller ej. Dessutom känns det som att tiden inte är på vår sida heller.
Sambon har kollat runt lite på sitt jobb och alla säger nej. Man får veta på förlossningen hur man ska andas osv och de kommer att hjälpa oss där. Och folk har fött barn i tusentals år och det har ju gåt bra... bla bla bla.
Jag är så kluven. Jag vill verkligen göra det som känns rätt, och jag vet inte vad det är. Missar jag något om jag inte går? Tänk om jag går och blir snittad?
Sambon säger att beslutet är upp till mig. Vilket inte gör det hela lättare eftersom jag vill att vi resonerar oss fram. Men han har redan bestämt sig för att detta är något som man tar bra betalt för från förstagångsföräldrar som oroar sig för förlossningen. Han har fullt förtroende för personalen på BB och förlitar sig på dem. Det är kanske där skillnaden ligger. Att jag istället vill förlita mig på mig själv. Att jag ska ha en stark tro på att jag fixar detta.
Det är ju ändå jag som står för jobbet. Det är jag som ska uthärda flera timmars smärta. Jag vill inte göra något fel, att utsätta mig eller barnet för onödigt utdragen förlossning. Att kunna klara mig utan bedövning. Slippa spricka.
Har kollat runt på nätet och det är spridda skurar. Det finns de som har gått kursen och klarat förlossningen jättebra. Andra har det inte hjälpt.
Nåväl, jag har kompromissat och beställt boken om Annas Profylax. Jag är ju som bekant en kontrollfreak och jag vet att jag gärna lär mig onödigt mycket än för lite. Ska läsa den först sedan får vi se.
Stirrande
Jag har nu blivit högst medveten om hur mycket folk stirrar. När jag varit i stan och mataffären sista dagarna dyker det upp folk som helt ogenerat stirrar på min mage. Det är ingen kort blick utan verkligen ett stirrande.
Det är olustigt ibland faktiskt. Jag har inga problem med att folk tittar - jag är fortfarande stolt över min mage och försöker aldrig dölja den - snarare tvärtom. Men det finns en gräns mellan titta och stirra som gör det hela lite obekämt. Då vet jag inte vart jag ska ta vägen riktigt eller vart jag själv ska titta. Det hände t ex i kön på Hemtex för någon vecka sedan. En kvinna som stod framför mig stirrade i en hel evighet kändes det som. Och då står man ju också väldigt nära också i en kö...
Däremot har jag inte problem med att folk tar på min mage. Okej, om främmande dyker fram så skulle det väl kännas olustigt. Men familj, vänner och bekanta som klappar magen - det har jag inget som helst emot. Det har aldrig gått till överdrift och det känns som en ömhetsbetygelse för barnet i magen - sedan råkar min hud ligga ivägen. Jag är stolt över att vara gravid, att vi ska ha barn och blir glad över den uppmärksamhet som min mage får.
Oftast lägger folk, som inte står en så nära, handryggen emot - det är mindre intimt än handflatan. Så gör jag likadant mot andra (både nu och innan). Fast många gånger undrar jag hur de reagerar, eftersom det skrivs så mycket om kvinnor som absolut inte vill att någon rör deras mage.
Det är olustigt ibland faktiskt. Jag har inga problem med att folk tittar - jag är fortfarande stolt över min mage och försöker aldrig dölja den - snarare tvärtom. Men det finns en gräns mellan titta och stirra som gör det hela lite obekämt. Då vet jag inte vart jag ska ta vägen riktigt eller vart jag själv ska titta. Det hände t ex i kön på Hemtex för någon vecka sedan. En kvinna som stod framför mig stirrade i en hel evighet kändes det som. Och då står man ju också väldigt nära också i en kö...
Däremot har jag inte problem med att folk tar på min mage. Okej, om främmande dyker fram så skulle det väl kännas olustigt. Men familj, vänner och bekanta som klappar magen - det har jag inget som helst emot. Det har aldrig gått till överdrift och det känns som en ömhetsbetygelse för barnet i magen - sedan råkar min hud ligga ivägen. Jag är stolt över att vara gravid, att vi ska ha barn och blir glad över den uppmärksamhet som min mage får.
Oftast lägger folk, som inte står en så nära, handryggen emot - det är mindre intimt än handflatan. Så gör jag likadant mot andra (både nu och innan). Fast många gånger undrar jag hur de reagerar, eftersom det skrivs så mycket om kvinnor som absolut inte vill att någon rör deras mage.
måndag, maj 07, 2007
Föräldrautbildning del 3
Sista föreläsningen på MVC idag.Föreläsningen handlade om Amning, BB-avdelningen, Kvinnan & Barnet.
Jag har ju läst ett häfte jag fick från barnmorskan angående amning, så det var inte så mycket nytt för mig. Sambon var med, så det var ändå bra att han fick höra hur det fungerar. Vad jag däremot inte visste var hur lätt det är att blockera utdrivningsreflexen - dvs att mjölken inte rinner till när det är dags för matning. Signalerna från hjärnan blir blockerade och då kommer ingen mjölk alls hur mycket man än gör allt annat rätt.
Eftersom jag är en stressad människa tog jag verkligen åt mig av detta. Jag vill verkligen amma och jag vill att det ska fungera jättebra mellan mig och bebisen. Så jag måste börja trappa ner sedan med arbetet så att jag känner mig utvilad inför förlossningen. Och sedan när den är över tänka på att inte stressa upp mig utan bara skapa en lugn och rofylld miljö hemma. Och den för oss alla tre.
Sambon var upprörd just över att det bara var fokus på kvinnan och barnet. Pappan nämndes bara i förbifarten. Och jag är helt enig. Där sitter vi 10 blivande mammor - alla utom en har med sig pappan. När man ändå lyckas få män intresserade av att gå på en föreläsnig om amning, då ska man utnyttja det på ett bättre sätt för att få pappan att känna sig delaktig och engagerad.
Även om pappan av naturliga skäl inte kan amma så finns det så mycket mer som han kan göra. Som vikten av att bebisen ligger hud mot hud mot honom. Att han kan hålla den på samma sätt som den ligger i famnen hos mamman, fast utan att amma. Om man behöver pumpa mjölk kan man ju frysa in den och använda den senare - vilket gör att pappan redan tidigt kan få vara med om att mata barnet med flaska. Att byta blöja är faktiskt mer än en hygienaktivitet. Även då skapar man band till barnet och det är intimt. Och även att hjälpa till mer än vanligt hemma.
Det kanske hade varit annorlunda om barnmorskan varit en man som höll i föreläsningen?
Om man ska få männen mer delaktiga måste vi släppa in dem. Vi kan inte stå och skrika efter jämställdhet sedan om vi samtidigt håller stenhårt på våra moderliga värderingar. Barnmorskan pratade nämligen om att hormonerna som utvecklas efter förlossningen kan göra det svårt för pappan att tränga sig emellan och ta över barnet. Att mamman helt enkelt inte släpper in pappan. Så hoppas jag verkligen inte att det blir för oss. Det ska vara vi tre tillsammans.
Samtidigt kan jag även känna mig väldigt trött på allas åsikter. Om hur det kommer att bli. Hur det kommer att kännas. Att andra hela tiden ska tala om för oss hur vi kommer att ha det och hur allt kommer att kännas. Sådant kan jag störa mig på.Som t ex när man åker utomlands. Och åker med några som redan varit på det stället - och så säger de att "vi ska gå dit och dit, och där kan man göra si och så, den stranden måste vi bara gå till" osv osv. Då blir jag lite störd - charmen med att själv få upptäcka saker försvinner. Och på något sätt försvinner då också mina förväntningar - de har blivit någon annans.
Jag har fått höra hela tiden hur hemsk en graviditet kan vara. Jag väntar fortfarande på att det ska bli jobbigt (förlåt alla ni som har det jobbigt, jag klankar absolut inte ner på er!). Folk talar om för mig hela tiden hur allt kommer att vara. Och då går jag och väntar på att det ska bli si eller så. Ringde min gravida kollega och frågade henne när hon blev så där dödstrött i början av graviditeten. Aldrig svarade hon då. Nähe, sa jag och fortsatte att vänta. Och det kom aldrig. Ringde och frågade när hon började spy. Jag har inte spytt säger hon. Nähe, säger jag och fortsätter vänta.
Nu sitter vi på föreläsningen och får återigen påprackat åsikter och en målad bild av verkligheten - "så här KOMMER det att bli för er". Alltså - vi kommer att byta blöjor konstant, jag kommer att amma konstant, jag kommer inte att duscha på en vecka, jag kommer inte att kunna lägga ifrån mig barnet en enda gång på hela dagen, jag kommer inte ens att få 10 minuter för mig själv på en dag.
Det går 1440 minuter på en dag. Nog fan ska jag väl få till 10 då?! Eller om jag bara hinner duscha en gång på en vecka är det 10 minuter av 10080 minuter.
Nåväl, det handlar inte egentligen om minutrarna. Utan att det ska vara en så negativ klang på allt. Framför allt kvinnor ska tala om hur jobbigt allt är. Betoningen ligger fel. Man kan betona mer av hur det kan vara, snarare än hur det blir.
Nu låter jag kanske jätteneggo över föreläsningen, men i det hela taget var det faktiskt ganska så bra. Speciellt när de väcker diskussionen hos en själv, då har de ju ändå lyckats med något. Och det var en hel del information ändå som var nyttig, framför allt angående amningen.
Oj så långt det blev...
söndag, maj 06, 2007
Så trött
Mitt korkade jag har börjat slarva med järntabletterna. Jag har dem på tvättfatet så att jag kommer ihåg att ta dem varje kväll innan jag går och lägger mig. Men så tog asken slut och den andra nyinköpta låg där nere. Varje kväll tänkte jag att jag tar det imorgon istället, orkar inte gå ner och hämta.
Löjligt.
Så nu har jag nog inte ätit Niferex på fyra dagar. Minst. Kände när jag åkte hem från stan i eftermiddags att det var som någon slog mig hårt i huvudet. Tröttheten bara ramlade över mig och jag kände mig helt slut i hela kroppen.
Det har iofs varit en jäkligt tuff vecka också och jag har inte hunnit vila någonting alls.
Löjligt.
Så nu har jag nog inte ätit Niferex på fyra dagar. Minst. Kände när jag åkte hem från stan i eftermiddags att det var som någon slog mig hårt i huvudet. Tröttheten bara ramlade över mig och jag kände mig helt slut i hela kroppen.Det har iofs varit en jäkligt tuff vecka också och jag har inte hunnit vila någonting alls.
fredag, maj 04, 2007
Besök hos barnmorskan v31
Idag var det dags för ännu en kontroll hos barnmorskan. Den här gången var en student med så att alla mått och kontroller gjordes två gånger, så det tog lite längre tid.
Jag var ju lite orolig för att barnet växer fel eftersom jag gått upp så lite i vikt*. Men allting såg jättebra ut. Blodtrycket låg på samma som det brukar, men inte högt undertryck som förra gången utan 120/75 tror jag det var. Magen har växt 5 cm och ligger precis där den ska ligga, oavsett om vi tittar på UL:s datum eller mitt BF-datum.
Sambon kunde tyvärr inte medverka idag, men samtidigt så har ju barnmorskan bett att han inte ska komma med på en av träffarna så det passade ju bra att det var nu. Barnmorskan ville nämligen fråga om våld i hemmet och då förstår jag att det är bäst att tala utan mannens närvaro. Men där kan jag helt sanningsenligt och ärligt svara att det inte förkommer hos oss. Varken från honom eller mig. **
Det lustiga var att jag faktiskt stod och tänkte på det häromdagen, vet ej varför jag kom in på det. Det var när jag stod och (kärleksfullt) smörjde magen med mitt Body Butter, så tänkte jag att jag inte kan förstå hur någon kan slå eller sparka mot en gravid mage. Och jag kunde verkligen förstå den panik den blivande mamman måste få om något sådant händer. Sambon vågar knappt peta på magen när jag säger att han ska trycka lite hårdare för att få känna på t ex ryggen/rumpan. Och ibland när jag buffar lite på magen för att se om den svarar, så kan jag lite oroligt undra om jag petade den i ögat eller något (fy så hemskt!).
Men bebisen verkar ligga som jag trodde. Huvudet nedåt (anses vara rörligt) och så ligger den med ryggen och rumpan utmed min högra sida och benen upp längs med bröstkorgen! Tänk jag som inte trodde mig veta eller känna hur den låg fick ändå rätt i hur jag upplevde det! Det är så häftigt på kvällarna när jag ligger i soffan och bebisen knölar runt och sticker ut rumpan så att den blir en stor bula som sticker ut på högersidan. Sådant trodde jag alltid skulle vara obehagligt eller göra ont, men det är bara mysigt! Ibland känner jag inte ens att den flyttat sig utan ser bara magens konstiga form.
Jag pratade också med barnmorskan om ett för mig pinsamt problem. I mars trodde jag att jag hade urinläckage. Det uppträdde nämligen några få gånger efter att jag varit på toaletten, strax efter att jag ställt mig upp att den kommit väldigt mycket vätska. Och jag var helt säker på att det var urin. Men jag har inte haft några problem med något läckage innan jag går på toa. Men enligt barnmorskan så skulle detta med största sannolikhet bara vara en ökad mängd vattniga flytningar som uppstår i och med att när man sätter sig och slappnar av/lättar på trycket, så kommer det ut också. Känns skönt iaf att äntligen fått fråga om det, det var något jag tyckte var lite pinsamt. Det har bara hänt någon enstaka gång senare också, så det är egentligen inget problem längre. Däremot ökar ju mängden flytningar i slutet av graviditeten och det har jag ju definitivt märkt av.
Tyvärr har min barnmorska tidig semester så det verkar som jag bara kommer att träffa henne en gång till. Har jag tur så kanske det blir ytterligare en gång.
Magmått: 30 cm
Hjärtslag: 140
Blodtryck: 120/75
Blodvärde: 116
Blodsocker: 5,7
Bebisens huvud: Rörligt
Vikt: +3 kg
* Jovisst är jag tacksam för att jag har gått upp lite i vikt, men samtidigt oroar jag mig för allt som avviker från det normala – och undrar om jag gör rätt.
** Det enda våldet som förekommer är klösmärken på armarna från katterna...
Jag var ju lite orolig för att barnet växer fel eftersom jag gått upp så lite i vikt*. Men allting såg jättebra ut. Blodtrycket låg på samma som det brukar, men inte högt undertryck som förra gången utan 120/75 tror jag det var. Magen har växt 5 cm och ligger precis där den ska ligga, oavsett om vi tittar på UL:s datum eller mitt BF-datum.
Sambon kunde tyvärr inte medverka idag, men samtidigt så har ju barnmorskan bett att han inte ska komma med på en av träffarna så det passade ju bra att det var nu. Barnmorskan ville nämligen fråga om våld i hemmet och då förstår jag att det är bäst att tala utan mannens närvaro. Men där kan jag helt sanningsenligt och ärligt svara att det inte förkommer hos oss. Varken från honom eller mig. **
Det lustiga var att jag faktiskt stod och tänkte på det häromdagen, vet ej varför jag kom in på det. Det var när jag stod och (kärleksfullt) smörjde magen med mitt Body Butter, så tänkte jag att jag inte kan förstå hur någon kan slå eller sparka mot en gravid mage. Och jag kunde verkligen förstå den panik den blivande mamman måste få om något sådant händer. Sambon vågar knappt peta på magen när jag säger att han ska trycka lite hårdare för att få känna på t ex ryggen/rumpan. Och ibland när jag buffar lite på magen för att se om den svarar, så kan jag lite oroligt undra om jag petade den i ögat eller något (fy så hemskt!).
Men bebisen verkar ligga som jag trodde. Huvudet nedåt (anses vara rörligt) och så ligger den med ryggen och rumpan utmed min högra sida och benen upp längs med bröstkorgen! Tänk jag som inte trodde mig veta eller känna hur den låg fick ändå rätt i hur jag upplevde det! Det är så häftigt på kvällarna när jag ligger i soffan och bebisen knölar runt och sticker ut rumpan så att den blir en stor bula som sticker ut på högersidan. Sådant trodde jag alltid skulle vara obehagligt eller göra ont, men det är bara mysigt! Ibland känner jag inte ens att den flyttat sig utan ser bara magens konstiga form.
Jag pratade också med barnmorskan om ett för mig pinsamt problem. I mars trodde jag att jag hade urinläckage. Det uppträdde nämligen några få gånger efter att jag varit på toaletten, strax efter att jag ställt mig upp att den kommit väldigt mycket vätska. Och jag var helt säker på att det var urin. Men jag har inte haft några problem med något läckage innan jag går på toa. Men enligt barnmorskan så skulle detta med största sannolikhet bara vara en ökad mängd vattniga flytningar som uppstår i och med att när man sätter sig och slappnar av/lättar på trycket, så kommer det ut också. Känns skönt iaf att äntligen fått fråga om det, det var något jag tyckte var lite pinsamt. Det har bara hänt någon enstaka gång senare också, så det är egentligen inget problem längre. Däremot ökar ju mängden flytningar i slutet av graviditeten och det har jag ju definitivt märkt av.
Tyvärr har min barnmorska tidig semester så det verkar som jag bara kommer att träffa henne en gång till. Har jag tur så kanske det blir ytterligare en gång.
Magmått: 30 cm
Hjärtslag: 140
Blodtryck: 120/75
Blodvärde: 116
Blodsocker: 5,7
Bebisens huvud: Rörligt
Vikt: +3 kg
* Jovisst är jag tacksam för att jag har gått upp lite i vikt, men samtidigt oroar jag mig för allt som avviker från det normala – och undrar om jag gör rätt.
** Det enda våldet som förekommer är klösmärken på armarna från katterna...
GRATTIS!!!
Ett jättestort grattis till Betty2 med tvillingarna!
Fick veta att två pojkar kom med snitt nu på morgonen!
Massvis med grattiskramar till er alla fyra!
Fick veta att två pojkar kom med snitt nu på morgonen!
Massvis med grattiskramar till er alla fyra!
torsdag, maj 03, 2007
Äntligen ett kök
Idag var det helt underbart att åka hem. Huset var tyst och lugnt - alla hantverkare och gäster borta*. Köket är uppsatt och det ser så otroligt bra ut! Vi är båda helnöjda och går hemma och myser. Sambon säger att han älskar att stå och bara titta på det.
Ikväll har vi börjat torka ut lite skåp och ställa in saker. Alla kartonger vi har packat ner gås igenom - det vi sparar ska diskas innan. Mycket saker slänger vi - en del saker har varit nerpackade i över tre år - har vi inte saknat det hittills så vad ska vi med sakerna till?
Det återstår visserligen några få saker innan det är ett helt fungerande kök. Vi måste köpa bänkar, hoar och kran. Så det enda som saknas egentligen för full funktion är rinnande vatten.
Men snart så är allt på plats!
Och jag är fullkomligt slut efter en jävligt intensiv vecka. Phu!
*Vi var sex personer totalt och 2 katter i en fullkomlig röra. Alla ska ha mat och det ska finnas plats att båda laga den och servera den. Phu!
Ikväll har vi börjat torka ut lite skåp och ställa in saker. Alla kartonger vi har packat ner gås igenom - det vi sparar ska diskas innan. Mycket saker slänger vi - en del saker har varit nerpackade i över tre år - har vi inte saknat det hittills så vad ska vi med sakerna till?
Det återstår visserligen några få saker innan det är ett helt fungerande kök. Vi måste köpa bänkar, hoar och kran. Så det enda som saknas egentligen för full funktion är rinnande vatten.
Men snart så är allt på plats!
Och jag är fullkomligt slut efter en jävligt intensiv vecka. Phu!
*Vi var sex personer totalt och 2 katter i en fullkomlig röra. Alla ska ha mat och det ska finnas plats att båda laga den och servera den. Phu!
Först ut i fikagruppen
Idag är Betty2 inne för igångsättning!!! Det är så spännande och fast jag vet att det är för tidigt springer jag ut och in på hennes sida hela tiden för att se om någon skrivit någon information där.
Jag berättade för svärmor imorses att en vän nu var på förlossningen i vår gravidgrupp. Oj då sa hon, och frågade hur många vi var och så. Sedan frågade hon ”vem är det som står näst på tur?”. Jag blev faktiskt lite paff där över frågan, för jag har inte tänkt på det. Men det är ju faktiskt *glupp* jag!
Hjälp!
:-D
onsdag, maj 02, 2007
Föräldrautbildning del 2
Så var det dags för nästa steg i att utbilda oss till föräldrar! ;-)
Den här gången handlade det om förlossning och smärtlindring. Sambon var med, vilket jag var väldigt glad över. Jag tror att han nu mer förstod sin roll i det hela och att han kan bli tvungen att prata för oss båda. Vi har en hel del att prata om och gå igenom och besluta oss för. Framför allt diskutera vad det finns olika saker och vad vi tycker om dem. Sedan kan vi ju aldrig bestämma oss för när och hur vi ska ha ska ha det men det kan vara bra att diskutera igenom olika alternativ och vad vi känner inför dem.
Men just nu är det bara för stressigt med tanke på uppsättningen av köket och att vi har folk omkring oss överallt.
Men lite tankar som jag har ändå när det gäller smärtlindring är att försöka klara mig så mycket som möjligt utan medicinsk hjälp. Min akupunktör sa ju att jag uthärdar smärta bra, nu är väl ett bra tillfälle att testa det. Jag skulle vilja ha TENS och akupunktur, och försöka ta mig igenom med bara lustgas. Men sedan hänger ju allt på hur lång tid det går. Jag kanske inte orkar.
Under min systers första förlossning gjorde man fel och gav henne EDA alldeles för sent, jag tror hon var öppen 7 cm. Hon fick jätteproblem med att få ut pojken (fick ta sugklocka) och sedan fick hon komplikationer själv. Vid nästa förlossning hade hon ju bestämt sig för att klara sig utan, och med tanke på att det bra tog 15 min från det att de kom till förlossningen så hade hon ändå inget val heller än att klara sig själv.
Sedan tycker jag ju att det är skönt med att bada när jag har ont. Men å andra sidan är det skönt att ha en dusch. Men jag skulle nog vilja ha ett rum med badkar och hoppas att det finns ett duschmunstycke som jag kan ha mot magen om jag skulle vilja.
På utbildningen demonstrerade även barnmorskan hur barnet tar sig ut genom förlossningskanalen och hur den vrider sig ut. Naturen är fantastiskt, det hade jag faktiskt ingen aning om, jag trodde väl att den pressades rakt ut. Så jag måste bara orka att vara uppe och röra på mig så mycket som möjligt och gunga höfterna – kan det underlätta för barnet (och mig) så är det ju jättebra. Här gäller det att sambon är med och pushar mig så att jag kommer upp och går. Eller vaggar.
Vi fick vi även se en film på 30 min där man fick följa några par under timmarna på förlossningen. Och eftersom jag kände mig snyftig redan när barnmorskan stod där med dockan och vred den genom bäckenet så funderade jag på hur jag skulle klara filmen utan att störtlipa.
Och det var svårt! Herregud, den filmen hade jag velat titta på ensam och bara släppa alla hämningar och gråta! Fast stundtals var det ju tjatigt. Ibland hade det lika gärna kunnat vara säljsnack a la tvättmedelsreklam – hur fantastiskt det var, urstyrka, smärtan som släpper bla bla bla, det var lite väl rosenrött ibland.
Men bilderna var det som jag kände för – bara barnmorskan torkade kvinnan i pannan snyftade jag till över den omtänksamma rörelsen. Kärleksfulla gester mellan mannen och kvinnan. Slutskedet. Barnet kommer ut. De nyblivna föräldrarnas reaktion på när de får se sitt barn för första gången (jösses, nu börjar jag snart gråta IGEN). Barnet som ligger på bröstet och nyfiket och vaket försöker titta.
Då kommer faktiskt verklighetskänslan. Det som finns i min mage ska faktiskt komma ut. Och det är faktiskt SNART. Hjälp!
Sambon fick lite pluspoäng för han torkade sig i ögonen när filmen var slut! Och det var många som fick något i ögat, speciellt i slutet av filmen. Verkligheten blir genast ganska påtaglig.
Den här gången handlade det om förlossning och smärtlindring. Sambon var med, vilket jag var väldigt glad över. Jag tror att han nu mer förstod sin roll i det hela och att han kan bli tvungen att prata för oss båda. Vi har en hel del att prata om och gå igenom och besluta oss för. Framför allt diskutera vad det finns olika saker och vad vi tycker om dem. Sedan kan vi ju aldrig bestämma oss för när och hur vi ska ha ska ha det men det kan vara bra att diskutera igenom olika alternativ och vad vi känner inför dem.
Men just nu är det bara för stressigt med tanke på uppsättningen av köket och att vi har folk omkring oss överallt.
Men lite tankar som jag har ändå när det gäller smärtlindring är att försöka klara mig så mycket som möjligt utan medicinsk hjälp. Min akupunktör sa ju att jag uthärdar smärta bra, nu är väl ett bra tillfälle att testa det. Jag skulle vilja ha TENS och akupunktur, och försöka ta mig igenom med bara lustgas. Men sedan hänger ju allt på hur lång tid det går. Jag kanske inte orkar.
Under min systers första förlossning gjorde man fel och gav henne EDA alldeles för sent, jag tror hon var öppen 7 cm. Hon fick jätteproblem med att få ut pojken (fick ta sugklocka) och sedan fick hon komplikationer själv. Vid nästa förlossning hade hon ju bestämt sig för att klara sig utan, och med tanke på att det bra tog 15 min från det att de kom till förlossningen så hade hon ändå inget val heller än att klara sig själv.
Sedan tycker jag ju att det är skönt med att bada när jag har ont. Men å andra sidan är det skönt att ha en dusch. Men jag skulle nog vilja ha ett rum med badkar och hoppas att det finns ett duschmunstycke som jag kan ha mot magen om jag skulle vilja.
På utbildningen demonstrerade även barnmorskan hur barnet tar sig ut genom förlossningskanalen och hur den vrider sig ut. Naturen är fantastiskt, det hade jag faktiskt ingen aning om, jag trodde väl att den pressades rakt ut. Så jag måste bara orka att vara uppe och röra på mig så mycket som möjligt och gunga höfterna – kan det underlätta för barnet (och mig) så är det ju jättebra. Här gäller det att sambon är med och pushar mig så att jag kommer upp och går. Eller vaggar.
Vi fick vi även se en film på 30 min där man fick följa några par under timmarna på förlossningen. Och eftersom jag kände mig snyftig redan när barnmorskan stod där med dockan och vred den genom bäckenet så funderade jag på hur jag skulle klara filmen utan att störtlipa.
Och det var svårt! Herregud, den filmen hade jag velat titta på ensam och bara släppa alla hämningar och gråta! Fast stundtals var det ju tjatigt. Ibland hade det lika gärna kunnat vara säljsnack a la tvättmedelsreklam – hur fantastiskt det var, urstyrka, smärtan som släpper bla bla bla, det var lite väl rosenrött ibland.
Men bilderna var det som jag kände för – bara barnmorskan torkade kvinnan i pannan snyftade jag till över den omtänksamma rörelsen. Kärleksfulla gester mellan mannen och kvinnan. Slutskedet. Barnet kommer ut. De nyblivna föräldrarnas reaktion på när de får se sitt barn för första gången (jösses, nu börjar jag snart gråta IGEN). Barnet som ligger på bröstet och nyfiket och vaket försöker titta.
Då kommer faktiskt verklighetskänslan. Det som finns i min mage ska faktiskt komma ut. Och det är faktiskt SNART. Hjälp!
Sambon fick lite pluspoäng för han torkade sig i ögonen när filmen var slut! Och det var många som fick något i ögat, speciellt i slutet av filmen. Verkligheten blir genast ganska påtaglig.
tisdag, maj 01, 2007
Vecka 31 (30+0)
Så var det bara tio veckor kvar. Och en dag. Enligt mig då så klart, enligt UL är det ju ytterligare 8 dagar till.
Barnet
Barnet är nu cirka 40 centimeter långt huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Barnet har fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger ibland med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan. Vikt 1 800 gram.
Så förvånad jag blev nu när jag läste om längden! 40 cm redan!!! I min mage?! Hur får den plats? Och så snabbt den har växt nu!
BarnetBarnet är nu cirka 40 centimeter långt huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Barnet har fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger ibland med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan. Vikt 1 800 gram.
Så förvånad jag blev nu när jag läste om längden! 40 cm redan!!! I min mage?! Hur får den plats? Och så snabbt den har växt nu!
Mamma
Din lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Bebisen fyller upp större delen av magen. Det kan kännas trångt och tungt. Många kvinnor samlar på sig vatten. Om dina ben är svullna och känns tunga kan du prova med stödstrumpor. Tala med din barnmorska eller hör efter på apoteket. Har du börjat tänka på förlossningen? Känns det bra, roligt, spännande, ångestframkallande, häftigt? Prata med din familj och dina vänner. Din barnmorska finns också där för att reda ut begrepp och lyssna till dina tankar.
Jag har faktiskt reagerat på att jag snabbare blir anfådd. Om jag går från källaren upp till andra våning får jag mjölksyra i benen och flåsar som en gris. Ibland får jag stanna i slutet på trappan och ta igen mig lite. Däremot har jag inte problem med att jag svullnar upp.
Angående förlossningen, jag funderar inte så mycket på det än. Det är väl dags att göra det snart antar jag. Inse fakta att graviditeten snart tyvärr är slut.
Hos barnmorskan/kontroller
I vecka 31 är det dags att besöka barnmorskan igen. Från vecka 31 sker besöken varannan vecka fram till vecka 40 om du väntar första barnet. Har du fött barn förut kan det räcka att komma lite mer sällan även nu. Sedan beror tätheten mellan besöken på om du går över tiden. Barnmorskan brukar nu lyssna på barnets hjärta, känna efter hur barnet ligger, kontrollera ditt blodtryck och hur livmodern och barnet växer. Kanske behövs ett extra urinprov eller blodvärde. Din partner är alltid välkommen att följa med.
Kontroll på fredag. Men jag tror inte att det blir varannan vecka redan nu. Vi får se vad bm säger.
Svårt att arbeta
Om du har ett tungt arbete kan du fråga barnmorskan om havandeskapspenning. Har du ont i ryggen eller andra besvär kan du vända dig till en sjukgymnast eller ordna läkarbesök för recept eller sjukskrivning. Du kan också använda din föräldrapenning i slutet av graviditeten.
Det fungerar ganska så bra. Jag jobbar på kontor och sitter hela dagarna. Jag borde nog röra lite mer på mig än vad jag gör just nu. Kan på eftermiddagen och kvällarna känna en trötthet/ömhet i höger sida som är obehaglig. Liten är som livligast på kvällen och då är det skönt att kunna ligga ner i soffan.
Informationen ovan är som vanligt hämtat från Vårdguiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
