Efter att ha testat nu på morgonen så kan jag konstatera ännu ett misslyckande. Det kom inte som någon överaskning, dels för att jag inte förväntar mig något annat och dels för att allt känns som vanligt.
Men nu kommer det absolut jobbigaste, att ge sambon beskedet när han kommer hem.
Jag önskar att vi hade gjort en IVF i maj som vi först tänkte. Det känns lite meningslöst att göra en för 20 000 i augusti/september om vi kommer fram i kön och börjar på SU i oktober/november.
Fan ta all den här väntan.
6 kommentarer:
Massor av kramar till dig!
En stor kram till er! Vet hur det känns :(
Jag lider så med dig.
Jag har ju själv aldrig haft den månatliga förväntan eftersom jag inte fungerar alls utan läkarhjälp, men jag kan tänka mig att det på något sätt blir ännu mer tröstlöst när man varje månad får ett misslyckande kastat i ansiktet.
Jag tror att du står nästan allra först nu i kön för att få bli gravid. Det är så otroligt mycket din tur!
Kramar
Åååh gumman jag önskar så att jag kunde ge dig ett av mina +. Jag vill så gärna ha dig med mig vi har kämpat tillsammans så länge nu så det borde vara din tur också nu!
Skickar kramar i massor!
Kram!
Tack vänner. Jag vet att ni vet hur det är, nu är det en sådan där period när jag känner mig så fullkomligt maktlös. Orken försvinner och med den också hoppet. Men det går upp och ner hela tiden, just nu pekar det neråt.
*kramar tillbaka*
Skicka en kommentar