torsdag, maj 04, 2006

Alla utom jag...

Alla* gör IVF känns det som.

Själv står jag bara och stampar och skall genomföra ännu en meningslös ha-sex-varannan-dag-för-nu-är-det-ägglossning. Jag vill också göra IVF. ..

När jag ser tillbaka på tiden i januari och februari, så inser jag att jag faktiskt mådde ganska bra. Det var en spännande tid och jag saknar den. Och jag vet att tyvärr kommer inte känslan att bli likadan vid nästa IVF. Men på något sätt kändes det så bra. Det var så stor chans för oss att äntligen få bli föräldrar. Och ruvningen var det allra bästa. Varje kväll värmde jag vetekudden och gick och la mig, somnade med handen på magen... i några dagar fanns ju faktiskt en levande organism, ett resultat av våra ansträngningar. En liten del av mig och en liten del av sambon. Men tyvärr fäste den inte.

Jag hatar att vänta. Och jag hatar att stå och stampa medan livet fortsätter förbi mig.

* Som när man var liten. Och ALLA fick vara ute längre än en själv. Naturligtvis är det ju inte så, men det känns så...

4 kommentarer:

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Jag förstår vad du menar, och jag har faktiskt tänkt på dig nu när vi alla infertilitetsbloggare gör IVF, jag kan tänka mig hur det känns.

Men snart är det sommar, och sen är det er tur också! Och bara för att det inte gick förra gången så betyder det ju inte att det inte kommer att lyckas nästa gång. Chansen är lika stor som förra gången, fast statistiskt har ni ökat på era chanser att lyckas.

Kramar

Anonym sa...

Jag förstår precis vad du menar. Första året som jag gick på Iris-träffarna kände jag att precis alla gjorde något medan jag bara väntade.

Men nu är det snart sommar och då har alla kliniker sommarstängt! Liten tröst i eländet, iaf... =)

Och precis som Bridz skriver så kommer en höst efter sommaren och då är det verkligen er tur!

Stor kram!

Astillbe sa...

Det känns som att tre år har gått och jag stampar på samma jäkla fläck hela tiden. Kommer inte vidare. Blir hindrad för att göra saker. Kan inte planera.

Och under tiden så går just tiden. Livet rullar vidare, men jag står kvar...

Linda sa...

Jag förstår vad du menar, sådär kännde jag när vi höll på med våra inseminationsförsök och jag alltid ägglossade på helgerna. Och så höll vi på i 6 månader! Och runtomkring blev folk gravida och fick mage. nätvänner lyckades med sina behandlingar och jag fortsatte att ägglossa på helgerna.

Men jag säger som de anndra tjejerna snart är det höst och ni får börja ni med och inget har hänt spontant innnan dess.

KRAM!