Kravsex är inte roligt. Men det har varit bra den här månaden och inte alls känts som något tvång. Kanske för att det just var 4 veckor sedan vi hade sex senast. Men nu när man är trött och lite småtjuriga på varandra och man ändå är 99 på att ägglossningen redan varit, då orkar man inte anstränga sig. Så igår satt vi på våra ändor i var sitt rum och bara pustade ut. Ännu en ägglossning över.
Varje månad så säger vi att vi måste börja ha sex utanför perioden för ägglossning också. Och nästan varje månad bommar vi fullständigt på det. Och det är synd för det är nog då vi behöver varandra som mest. Lite kärlek och ömhet.
Infertiliteten känns som den dödar all romantik. Istället blir det kliniskt med undersökningar och tester, män i vita rockar som tussar ihop våra spermier och ägg. För att inte tala om hur upphetsande det säkert är för sambon att se sin flickvän ligga in gynstolen med särade ben framför främmande människor.
Och livet rusar på i 180 knyck. Våren som jag längtat så efter hinner jag knappt njuta av. Eller vart tog våren egentligen vägen? Som det är nu är det ju rena sommaren och det kommer vara svårt att anpassa sig till 10-15 grader som det blir i helgen. Och det är otroligt mycket att göra på båda våra jobb. Vi har husets renovering, trädgården och våra katter att sköta om.
När finns det tid för romantik?
1 kommentar:
Ja usch.
Jag minns den tiden med fasa. Tvångssex i en vecka, sen inget sex alls.
Jag är glad att vi till slut släppte det för då blev genast sexlivet bättre och mer spontant.
Men vi har ett trick som vi brukar ta till ibland när vi inte setts så mycket och när kraven blir för många.
Vi försöker ligga nära varandra och kramas (med kläder på, eller utan - helst både och) i minst tio minuter varje kväll. Närhet gör väldigt mycket.
Kram!
Skicka en kommentar