Jag har dålig karakatär. Jag inledde veckan ganska bra. Promenad varje dag, ätit frukt och avstått från godis. Sedan rasade det utför...
I torsdags åt jag päronpaj som var himmelskt god ute i solskenet. I fredags blev jag bjuden på stubbe på jobbet till förmiddagsfikat, men jag var stark nog att ta en liten bit och tacka nej till att även ta en bit på eftermiddagsfikat. Min familj kom och fikade igår och hade med sig wienerbröd som jag inte hade hjärta till min mor att tacka nej till, trots att jag inte är så förtjust i dem. Hmmm borde nästan räknas som godis?!
I fredags skulle jag varit ute och gått, men pga av gäster så städade jag hela eftermiddagen och en bit in på kvällen. Sedan var jag helt slut. Bestämde mig istället för att gå både lördag och söndag.
I lördags var jag ute i trädgården från morgon till kväll. Rev mossa, grävde upp blommor, bar massa jord och sten. Min kropp skrek när jag slutade. Alltså ingen promenad (fast jag hade ju haft fysisk aktivitet hela dagen). Idag söndag fortsatte jag ute, fast inte med samma energi, var rätt sliten från gårdagens arbete. Så ingen promenad, fast ändå fysiskt arbete ute några timmar. Sedan var vi iväg på fotboll och då köpte jag mig en Centerrulle! Usch och fy! Men gott var det!
I fredags grillade vi och tog ett glas rödvin till det. Underbart gott. Men tyvärr tyckte jag att det var så gott att jag inte protesterade när sambon fyllde på ett glas till (jag vill hålla mig till en enhet max) så jag hade dåligt samvete i lördags när jag vaknade. Så himla gott var faktiskt inte heller det andra glaset. Men så höll jag mig duktig resten av helgen - en öl till grillen i lördags kväll och en öl till grillen ikväll.
Slutbetyget blir knappt godkänt.
------
VECKA 19
Alhohol: 1 folköl, 2 glas vin, 2 stark öl
Cykeldag: 7 dpo (dagar efter ägglossning)
Frukt: 5 bananer
Godis: 1 rulle med Center
Promenader: 2
Viktminskning: -
2 kommentarer:
Jag tycker att det låter helt godkännt!
Det är så få sommardagar här i Sverige så man måste få unna sig lite.
Kramar
Hej på dig! Nu tänker jag äntligen ge mig till känna! :) Jag har läst din blogg närmast slaviskt de senaste månaderna, men inte kommenterat. Har nu beslutat mig för att publicera min egen blogg (som tidigare varit "sluten") och är väldigt nervös för det...
Ville bara säga att det är så mycket i din blogg jag känner igen mig i, många ord är som skrivna av mig själv.. TACK för det stöd du gett, omedvetet! :) Och stora lycka-till-kramar!!
Skicka en kommentar