Det har inte varit en rolig morgon. Vaknade och kände mig ganska ok ändå. Hade sovit bättre än förväntat - vaknat många gånger men lyckats somna om ganska fort. Men direkt när jag kom in i duschen började jag gråta. Skärpte till mig. Fixade iordning mig. Kände mig ok igen. Stängde ytterdörren. Började gråta igen. Samma sak när jag kom in på mitt rum på jobbet. Min syster ställde upp och kramade om mig och tröstade. Sa inget, men det behövdes inte. Skönt att bara få krama någon.
Nu har jag till och med lyckats klara av att visa "happy face" och varit trevlig och lett här på jobbet. Och skrattat en gång och till och med menat det.
Jag måste bara få sörja. Sörja ett barn jag aldrig fick. Det lilla åtta-celliga embryot som inte fick fästa.
Sedan får vi se vad som händer. Det känns otroligt sorgligt att vi inte kommer att få en bebis under 2006 - ett år som ändå precis börjat.
Och jag vet att jag inte skall ha det, men jag har sådana skuldkänslor mot min sambo. Det är min kropp som jävlas och det mår jag dåligt över. Och det har jag gjort länge. Men jag har ändå haft förhoppningen att få gottgöra honom med ett barn - att vi lyckas. Men den drömmen grusades nu.
Just nu känns bara framtiden oviss, oplanerad och tom med ett stort hus utan små springande fötter.
Jag vet inte vad som ska hända.
Inte mer än att det blir en till jul.
Utan barn.
7 kommentarer:
jag blir så ledsen när jag läser hur ledsen du är.
marmelad - du har rätt. Jag är bara så jävla besviken och deprimerad. Naturligtvis skulle det vara skithäftigt att sitta med en stor mage på julafton och puffa lite på den och känna en spark till svar... är bara så frukstansvärt pessimistisk.
trez - gumman, du får inte bli ledsen! Jag kommer tillbaka, vet inte bara hur och när än. Jag är bara så rädd att jag aldrig kommer att få bära ett barn.
Kram.
Blir otroligt ledsen för din skull, har varit i samma situation. När jag accepterade tanken på adoption så gick allt bra. kram
Åh gumman jag blir så oerhört ledsen för din/er skull att pricken inte ville fastna. Men en sak som jag är fullständigt övertygad om det är att ni kommer att bli föräldrar, vägen är bara lite extra lång och krokig.
Sen som Marmelad skriver, nu i jul kanske ni inte har ett barn i famnen men du kanske sitter med en liten i magen och det är ju inte helt fel det heller!
Låt dig sörja och vara ledsen, sen kommer förhoppningsvis orken att börja om tillbaka.
*kramar om hårt*
Anki
Kära, kära du...
Det gör mig ont att du är så sorgsen. Men jag förstår att du är det, tillåt dig själv att sörja och var nära din fina man. Att gråta är det enda som hjälper, sade en god vän till mig en gång. Ja, och så kanske att älska och känna sig älskad.
Det kommer visst att springa små fötter i ert hus. Jag bara vet.
Kanske kommer det att finnas en vacker Prick i din mage innan jul?
Tusen varma kramar
Det var Devali som skrev, Devali på ruvardag 11...
Kram igen
jag har också gråtit hela dagen. tårarna hjäper men ack vad det gör ont. kramar dig
Skicka en kommentar