Dag 25

Imorgon så var det dags. Äggplock.

Det känns både nervöst, pirrigt och spännande. En del av mig är livrädd för att få kassa ägg eller misslyckas med infästningen. En annan del tycker att det är fräckt. Astillbe ska göra IVF! Visst hade jag önskat att verkligheten vore annan, men nu när vi har dessa problem så har vi något inom räckhåll som kan vara lösningen.

Inatt jag har sovit uruselt och inte länge alls. Så jag tror att jag kanske har lättare att sova inatt istället, eftersom jag är så trött. Det dunkar och lever i äggstockarna, men inget som gör ont. Jag gjorde en akupunktur till idag, och då värkte det en del av nålarna.

Tänkte på det idag. Att jag har tio potentiella barn nu i min kropp. Tio äggblåsor, som kan ge tio ägg om jag har ruskig tur, som kan ge ett antal befruktade ägg som kan bli embryon. Hur många vågar jag inte tänka. Får jag åtminstone två till frysen så är jag glad. Och guldägget får jag tillbaka.

Men visst gnager det ett "tänk om". Att det inget blir. Att vi står där med lång näsa.

Men som jag läste hos någon (Tinselflickan?) - Stefan Holm kan ju inte ta guld i höjdhopp om han börjar tänka "jag kommer nog inte klara den här höjden, jag kommer att riva". Tänk om han skulle tänka så för att slippa bli besviken?

Så nu tänker vi positivt. Vi skall bli gravida. Får vi bara ett ägg tillbaka gör det inget, för det är ett enda som behövs. Basta!