Dag 26 - Äggplock

Vi gick upp tidigt på morgonen båda två. Duschade och jag fick i mig lite flytande föda (te och yoghurt), det enda jag fick äta. Sambon fick inte i sig något och 6:45 var vi på väg. Satt tysta nästa hela vägen dit.

Vi kom fram i god tid och kunde sitta en stund i bilen, försökte läsa dagens tidning men det gick sådär. När vi kom dit så blev vi visade in i ett bås/rum på andra våning. Sambon blev visad till herrummet och jag fick ta av mig kläderna och ta på mig de sexiga strumporna och rocken. Sedan fick jag krypa ner i sängen med filt över mig, tog två panodil och en lugnande tablett. De satte en sänka i min arm, det smärtstillande skulle jag få inne i operationssalen sedan. Låg och tittade upp i taket och tänke på alla som gjort detta före mig. Funderade om t ex Tinselflickan, Lillian eller Hoj legat här inne...

Efter en kort stund (jag var först på tur) blev jag visad in till operationsrummet. Fick ta på mig en mössa och lägga mig i stolen. Jag hade värmedyna både under ryggen och på magen. Personalen var helt underbara, förklarade allt och jag kände mig så trygg där. När jag fick det smärtstillande så gick det runt rejält i huvudet och hörseln försvann delvis. Men efter några minuter gick det över.

Själva plockandet gick fort. Allt hände så snabbt, så många saker på samma gång. Vi hann med den högra innan sambon hade hunnit tillbaka. Men han fick i alla fall se och vara med, det var jag glad för. Det kändes knappt något alls. Då tror jag att senaste VUL:et var värre. Det stack till lite och var lite obehagligt, men det gjorde aldrig ont. Allt visades på skärmar, vi kunde se både äggblåsorna när de stacks hål på, och sedan på äggen med ”molnen” runt om, sedan de kommit in i labbet.

Resultatet var väl lite misströstande. Av sex äggblåsor som var tillräckligt stora fick de ut fyra ägg. Sambons bidrag var tiptop som vanligt, så nu är det upp till dessa små att fixa resten.

Efter plocket ledde dem ut mig, lite groggy var jag, men inte så farligt. Jag kände mig mer klar i huvudet än kroppen för övrigt som vinglade lite. Fick komma tillbaka till rummet och låg där och vilade en stund med en värmedyna på magen. Jag var så lättad över att det var över. Och lättad för att det hade gått så bra rent fysiskt (dock ledsen att det inte blev fler). Tänk, hela den här processen har gått oförskämt bra avseende biverkningar och smärta. Nu återstår bara två saker – att äggen befruktas och delar sig samt att det embryo som sätts in fäster. Gärna ett till frysen också, just in case.

Just nu mår jag rätt bra. Börjar bli lite hungrig. Jag börjar få rejäl värk i äggstockarna, men jag känner mig klar i skallen och pigg. Det enda som påminner mig om vad vi gjort är när jag reser mig, då värker det till rejält. Annars känns det nästan som en dröm. Ett parallellt universum.

Och visst. Murphys jävla lag. Jag skall dit på måndag eftermiddag för ET (återförande av ägg). Konferensen är på eftermiddagen. Några tips på bra ursäkter? Varför skall jag komma senare till konferensen? Jag jobbar ju hela förmiddagen – varför måste jag åka iväg???