Igår kände jag faktiskt en förändring när jag kom hem - jag var inte lika trött som jag varit sista två veckorna, då jag emellanåt kommit hem mer död än levande. Trots att jag mått piss hela dagen och bara längtat hem, så kändes det rätt ok faktiskt på kvällen.
Men jag klarar inte av att diskutera mat, jag kan inte ens tänka på mat utan att jag känner klumpen i halsen.
Jag äter hela tiden. Konstant. Ett kex här. Ett plommon där. vindruvor. Godis. Youghurt. I måndags gjorde jag misstaget att inte äta innan jag gick och la mig. Jag vaknade vid halv två och var vrålhungrig. Dock däremot utan att må illa. Jag misstänker att det var nog även därför jag mådde så dåligt igår, framför allt under morgonen och förmiddagen.
Jag glömde mina seaband idag också när jag åkte till jobbet, men tog på dem direkt när jag kom hem. Jag känner mig mycket bättre idag. Imorses testade jag även en ny metod. Eftersom jag inte kan äta något i sängen (Liten sover jämte och blir i så fall väckt) så la jag mig på soffan framför tv:n och käkade digestive kex. Sedan duschade jag - och bara hälften så mycket frukost som innan (och då hade jag redan skurit ner). Sedan åt jag ytterligare en smörgås vid halv tio, en vid halv tolv och däremellan en massa annat. På eftermiddagen har jag inte alls samma behov av att äta utan där har det räckt (efter lunchen vid ett) med lite frukt eller hårt godis som jag kan suga på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar