torsdag, januari 25, 2007

Day from hell

Denna dagen har verkligen varit en day from hell. Jag är helt slut och det känns i ögonen att man har gråtit mycket.

Nåväl, blödningen avtog när det var dags för läkarundersökning. Läkaren kunde inte hitta varken blödning eller orsak. Vi tittade till Esmeralda och det var bara bra med Pyret.... phu. Livmodertappen fyra centimeter, stängd och alla skiljeväggar intakta.

Jag var så nervös när jag låg där och väntade på att läkaren skulle komma igång. Många tankar hann gå igenom huvudet. När jag kom därifrån rann allt över och jag var trött, lealös och frusen.

Läkaren visste inte vad som orskat blödningen. Simningen trodde hon inte på. Kunde inte förklara molvärken. Moderkakan trycker inte på och har inte heller orsakat blödningen. Däremot hittade hon svamp vaginalt, vilket jag inte känt av. Det var det enda hon kunde komma på som orsakat blödningen - men det köper jag inte riktigt. Men huvudsaken är att allt ser ok ut, så får vi bara hoppas på det bästa.

Nu har jag fått lova min mamma att inte simma mer, inte lyfta något, inte springa runt utan bara ligga på soffan och jäsa. Hmmm undra vem som kommer att föda mitt barn när jag inte orkar?! Men vad gör man inte för att lugna lilla mamman. Jag tar det mycket lugnt och jag lyfter lite åt gången när det behövs - går heller två gånger och bär lite mindre.

Jag har fortfarande lite restblödning, gissar på det iaf för att det är lite brunt som kommer ut. Magen värker fortfarande, så oron har jag inte släppt helt även om jag kunnat slappna av lite mer.

Dessutom hände något otroligt ledsamt idag. En av dem som snickrar här hos oss, hans barnbarn på 2½ månader dog inatt. Pojken fick en hjärnskada vid födseln som gjort honom halvsidesförlamad, bland annat. Så just nu går våra tankar till den lille pojken och hans familj. Som svärmor sa, "Gud har kallat till sig pojken, så han slapp lida mer".

Dagen avslutades iaf med en mysig fika med gravida vännen T som var på inskrivning idag. Det var skönt att få sitta och prata lite.

Tack för era kommentarer, peppning och tankar. Önskar er alla en riktigt god natt.

Kram.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Ohhh, gud så skönt att det har gått bra!!! Ska strax lägga mig, men tänkte: ska jag våga mig in till Astillbe och se om hon uppdaterat med något bra innan jag stänger av datorn? Åh, en sådan lättnad!

Men så tråkigt med pojken! Och så onödigt! Efter att själv ha blivit brutalt misshandlad och slaktad av förlossningspersonal, så skyller jag helt kallt alla förlossningsskador på dem, de har en massa övervakningsutrustning, men väntar alldeles för länge med att ingripa och enbart av ekonomiska skäl. Jag har inget som helst förtroende för dem längre. Det blir snitt för mig den här gången.

Lyssna nu på ALLA som säger att du ska ta det lugnt!!! Nu fick du ett skrämskott, låt det stanna vid det! Dessutom borde detta göra att du borde bli sjukskriven, åtminstone på deltid. Du kan väl ta upp det med din bm? Man känner sig jättefånig, jag vet, men det gör nytta att tvingas varva ner, tro mig!

Elca sa...

Åh, jag har suttit och varit orolig för din skull under dagen, skönt att läsa att allt ser ut att vara ok! Ta hand om dig nu!

Anonym sa...

Åh vad mycket dramatik jag hade missat här i dag, men jag är på sätt o vis glad att jag läste nu när jag kunde se direkt att det slutade lyckligt. Vad bra att du fick tid så snabbt och fick veta att allt är ok.

Jag har tänkt på dig en hel del de här dagarna när bloggen inte har uppdaterats och hoppats att allt är bra. Ta det lugnt nu vännen, du har all rätt i världen att vila så mycket du bara kan. *Bamsekram*

Anonym sa...

Å så skönt, ibland får man oförklarliga blödningar, jag hade det i v 14 och det kom troligen från ett brustet kärl i livmodertappen. Ibland brister kärl pga den ökade blodvolymen och en blödning från tappen syns inte på ultra och ej heller säkert på undersökning. Molvärken kan ju komma från det oxå tex, tappen gör ju ont vid förlossning så varför inte vid en blödning tex. ja det går ju att spekulera vilt i flera dagar, hur som hels är det ju skönt att allt var bra i övrigt.
Lycka till
L

Anonym sa...

Så skönt att allt var bra med Esmeralda. Hon kanske ville säga hej till sin mamma helt enkelt och la en liten välriktad spark på ett blodkärl?! :) Jag förstår att du inte kan släppa oron helt, men ta det lugnt och lyssna på din kropp. Tänker på dig. KRAM.

Astillbe sa...

annah - pojkens skador är definitivt orsakade av förlossningspersonalen, i det här fallet läkaren som väntade för länge för att ingripa. Men detta hände inte i Sverige, men visst hade det lika väl kunnat hända här.

Och jag lovar att ta det lugnt! Jag har kontorsjobb så jag sitter mest ner hela dagarna och jag låter inget stressa mig här och jag har redan märkt att de har gett mig större andrum än tidigare.

Hur mår du själv nu? Vilken vecka är du i? *kram*

elca - gulle! Inte min mening att göra er andra oroliga också... men i onsdags kväll trodde jag faktiskt att det nu var kört och att jag sörjde mitt förlorade barn... men livet kan ta snabba vändningar ibland, eller nåja, i det här fallet var det väl mer min hjärna och underliv... *kram*

betty2 - jag är så crappy på att uppdatera. Vi är inne i en ganska intensiv period hemma nu, vi jobbar till 21-22 för att bli klara. Och jag gör BARA lätta saker och slutar före sambon och lägger mig tidigare, så det är inget ansträngande mer än att det är fullt upp. Jag är mest hushållerska och ficklampshållare. Hoppas att vi får ta en grav-fika snart - innan dina ploppar ut! :-D *kram*

L - tack, det låter som den mest logiska förklaringen. Och blodmängden var ju väldigt ringa, nästan pinsamt liten. Men jag trodde ju att det var början på ett mf att det skulle komma mer. Jag ska prata med bm, för jag skulle verkligen behöva fortsätta simma pga min dåliga rygg, annars vet jag inte hur jag ska klara av graviditeten. Men jag vill ju inte riskera Pyret något. Men nästa vecka hoppar jag över simningen så får vi se sedan. *kram*

tess - ;-) sambon hade en rolig förklaring till det igår, haha, det måste jag skriva ett inlägg om. Det lät så sött, inte alls något som brukar hoppa ur sambons mun direkt... *kram*

Kajsa Bergman Fällén sa...

Det var skönt att höra att det var bra med Esmeralda. Svamp är faktiskt en vanlig orsak till blödning i graviditet, slemhinnorna är redan sköra av hormonerna och svampinfektionen gör dem ännu skörare. Det var också den troliga förlkaringen till att jag blödde när jag var gravid!

Kram

Anonym sa...

Så skönt att det inte var någon fara med lilla pyret! :)

Ledsamt och tragiskt med den lilla pojken! Jag saknar ord..

Anonym sa...

Gud så skönt att allt var bra med liten! Det är nog en bra ide att ta det lite lugnare framöver, det skadar ju inte iallafall!

kram, kram Anki

Anonym sa...

Jag går just in i vecka 21 nu och tiden går enormt fort! Tycker du inte att det går snabbare och snabbare? Jag mår OK nu, men plötsligt för ett par veckor sedan visade det sig att var STOR risk att bebis var allvarligt sjuk. En rejäl chock måste jag säga, att behöva fundera allvarligt på en väldigt sen abort. Missfall upp till ca v 12 hade jag tänkt att jag skulle kunna stå ut med, när vi diskuterade att försöka göra bebis, man kan ju inte räkna med att allt ska gå som på räls..., men abort efter v 20... Jag gjorde fvp, trots att vi var jätterädda för risken för mf, men det var verkligen ingenting! Kändes hur tryggt som helst, mkt kompetent läkare. Allt såg tack och lov bra ut där, men det återstår ett par undersökningar, men de tror inte det ska vara något *håller tummarna för mig själv den här gången* :-)

Vet du i vilket land det hände med pojken som dog av sina skador? Jag har alltid trott att Sveriges förlossningsvård håller internationellt sett hög klass, men efter att både släkt och vänner fött barn i flera andra länder vet jag att det snarare förhåller sig tvärtom... det är pinsamt dåligt i Sverige.

Jag hade också kontorsjobb under min första graviditet, men det var ändå en väldigt stressande miljö, så jag blev sjukskriven. Jag var vädigt uttråkad av att inte ha något att göra, men för att bebisen skulle stanna kvar, så fick det bli så. Men det var en väldigt konstig arbetsplats, där cheferna mobbade personalen dagarna i ända. Och det fanns fler chefer än personal... Så är det nog inte där du är. De verkar ha förståelse för att du behöver ta det lite lugnare. Bra! Och en kram!