Telefonsamtal

Min mamma ringde för en stund sedan. Lillsyrran hade ju ringt mamma och pappa igår och berättat att det inte blev något och att jag inte klarade av att säga det till dem.

De vågade inte ringa till oss igår och knappt idag heller. Men så bestämde de sig för att ringa ändå, och ringde under eftermiddagen när vi inte var hemma. Och nu ikväll, efter vi kommit hem, ringde de igen.

Samtalet gick rätt så bra. Jag bad faktiskt om ursäkt för att jag inte meddelat dem själva, men förklarade att jag klarade bara inte av att säga det. Jag kan prata om det, men inte meddela själva "nyheten". Mamma sa att hon förstod, och det tror jag nog att hon gör också.

Vi pratade på lite om framtiden, vad som händer härnäst. Mamma sa att det är ju så otroligt många saker som måste klaffa för att man skall bli gravid. Jag svarade (lite förvånad) att det är ju knappast det som vi fått lära oss på sexualkunskapen, där hette det skyddar ni er inte blir ni med barn. Min mamma har faktiskt börjat ta till sig en hel del saker och förstår så mycket mer än hon gjorde för snart ett år sedan, då vi berättade om våra problem. Hon läser om det, ser på tv om det och snappar upp olika saker.

Och det är helt fantastiskt. Från en liten mikroskopisk spermie som intar ett ägg - delar sig och växer fram till en liten människa. Det är så många förutsättningar som måste finnas - för det första rätt spermie och rätt ägg - och sedan rätt förhållanden, rätt mängd hormoner etc etc etc för att det ens skall fastna.

Och så är det fantastiskt att ha föräldrar som förstår mer och mer hur det fungerar och hur vi har det.