Igår kväll fick jag inte in hankatten, var ute och ropade på honom flera gånger, men ingen pingla eller små glada rop hördes som annars är brukligt.
I somras när det var så varmt, var det svårt att få in katterna på kvällarna eftersom det var först när det blev svalt som de kvicknade till och hellre ville vara ute och busa än att "gå in och lägga sig". Sova hade de ju ändå gjort större delen av dagen. Då hände det att vi inte fick in dem förrän morgonen efter - trots att vi gick upp mitt i natten för att ropa igen.
Jag vaknade klockan 01 och ropade igen. Hördes inget. Gick och la mig igen men så jagade jag upp mig. Jag såg honom framför mig att han hade fastnat och inte kom loss. Eller att han smitit in i någons garage och var inlåst. Till slut fick jag nästan panik och tog på mig morgonrocken och gick runt huset och lockade på honom. Hela tiden inbillade jag mig att jag hörde hans pingla långt bortifrån.
Efter 10-15 minuter var jag på väg att ge upp - insåg att jag håller på att bli knäpp som tycker mig höra honom hela tiden. Men så plötsligt satt han där. Och när han fick syn på mig rusade han sig fram och slängde sig på marken och krävde att bli kliad. Jag blev så lättad!!! Vi busade lite där ute innan vi gick in till sambon och honkatten.
Fattar ni vilken nervös och nipprig morsa jag kommer bli en dag?!
;-D
1 kommentar:
*skrattar* förhoppningvis kommer barnen när man ropar.. men jag förstår din tanke...
Jag lär nog bli likadan om jag någon gång får barn.
Skicka en kommentar