Jag har sovit så dåligt inatt. Jag har vaknat flera gånger om. Klarvaken. Kan inte somna om. Drömt mardrömmar. Massa konstigheter. Enligt sambon är jag nog på ett fruktansvärt dåligt humör idag. Eller var åtminstone på morgonen.
Allt gick fel idag. Hann inte äta frukost. Vi kom iväg sent till jobbet. Måste köra sambon först till hans jobb. Tom tank, fick köra på ångorna. Måste tanka. Kommer alldeles för sent till mitt eget jobb.
Tårarna hotar att svämma över hela tiden. Minsta lilla motgång och jag känner att jag nästan bryter ihop. Jag vet att det låter skitlöjligt men jag känner mig sviken. Jag är så jävla ego istället för att tänka på hur min syster måste må. Min lillasyster var den som hela tiden förstått mig precis och stöttat mig. Precis som jag stöttat henne och hjälpt henne vid hennes läkarkontakter. Och så händer detta. Och då blir jag egoistisk.
Vill poängtera igen, det är inte henne jag är arg på. Jag är arg på allt och inget. Men inte på någon person. Och sedan är det möjligt att jag låtit det gå ut över sambon i morses [förlåt älskling].
Det tog mig flera timmar efter beskedet innan jag kände något. Jag till och med lugnade ner sambon som förmodligen fick samma känslor som jag har nu, dock kom hans med en gång. Jag kände inget. Det var bara ord. Men jag trodde aldrig att man skulle må så här. Det är så många känslor så jag kan inte få någon ordning på dem.
Jag måste nog få rasa ut så att jag kan finnas där för henne. Jag vet att hon mår jättedåligt över att hon är gravid när vi har kämpat så. Och att hon är orolig för framtiden. Detta var inget de planerade för, de skulle inte ha barn än på länge. Hon är tjugo år gammal.
Min väninna här på jobbet såg att jag var i behov av en kram nu på morgonen och vi kramades länge. Det var skönt. Det var nog det jag behövde, klumpen i bröstet börjat lättas upp. Och jag börjar skämmas för att jag är så egotrippad.
9 kommentarer:
Skäms inte för att du känner dig egotrippad, det är ju tyvärr en biverkning som man får på köpet när man vill ha barn men inga får. Livet är inte rättvist tyvärr... Skönt att du har en så förstående arbetskamrat som såg vad du behövde just då.
Var rädd om dig!
Kram Mary
det är inte löjligt. herre gud jag går och tittar snett på de som är gravida.. inte för att jag missunnar dem graviditeten utan för att jag så gärna skulle vilja gå där som dem... skickar en varm kram idag igen...
Du är inte egoistisk - det framgår starkt ur din text. Du är bara ledsen över att ni är i den situation ni är och för att livet inte är rättvist! Oj vad jag känner med dig - jag vet inte hur jag skulle ha behandlat en sådan situation. Men jag skickar dig alla kramar jag kan, telepatiskt, och önskar dig reda i dina tankar, på ett eller annat sätt. Det här är en jättehård bit att ta itu med. KRAM igen.
Det klart du måste få vara ledsen, kan inte ens förställa mig hur blandade känslor du måste ha. Glad för hennes skull men så ledsen för er egen situation.
Många kramar
KRAM. Klart att du har rätt att känna sorg och vara förbanand på det orättvisa livet. :(
Va helt övertygad om att hon hade cancer när jag hade läst halva inlägget. Skönt att det inte var så iallafall...
Jag säger samma sak som singelmingeltjejen....
Stor kram till dig! Jag skiver under på ovanståendes kommentarer...
Det är inte konstigt att du känner som du gör. Jag känner igen mig väldigt - först känner man inget och sedan blir man jättearg och ledsen. Låt det vara så. Du behöver inte skämmas! Var rädda om varandra nu, din syster och du. Kram!
Du är INTE det allra minsta egotrippad!!!!!
Och jag tycker verkligen att du ska tillåta dig att rasa och gråta. Inte rakt i i ansiktet på din syster men hemma för dig själv eller tillsammans med sambon.
Och återigen, det här är jättejobbigt för din syster, men du behöver inte finnas där för henne just nu om det känns det minsta jobbigt, se till att ta hand om dig själv istället.
Skicka en kommentar