Samtal från Sahlgrenska

Igår förmiddag ringde äntligen barnmorskan. Hon bad om ursäkt att det dröjt, men för min del var det ingen fara alls. Inte nu när hon väl ringde – jag är ju redan inbokad för FET och det är ju ingen brådska med informationen till mig, även om det natuligtvis är skönt att veta.

I vilket fall kändes beskedet från henne otroligt bra. Hon har visat min journal för överläkaren på Sahlgrenska, precis som jag hoppats på. Han meddelade att jag skall knapra på pergotime och efter återförandet även ta progesteron! Recept och ny dagbok är på väg hem till oss.

Åh, det känns perfekt! Det ger mig även bekräftelse på att jag ”kan själv”. Jag är väl insatt i processen och min egen kropp, jag är inte helt ute och reser. Sedan kan det väl visa sig att det inte var rätt väg ändå, men detta känns i alla fall mer som rätt väg än att bara stoppa in embryot och korsa fingrarna.

Detta har ändå gett mig en gnutta hopp och lite optimism tillbaka. Den här gången var det inte ett steg fram och två steg bak, utan det känns som maskineriet flyttar sig framåt igen.

Jag skall ringa tillbaka till Sahlgrenska när jag fått min mens nästa gång och meddela det datumet. Sedan tar jag en tablett pergotime dag 5 till 9. Detta blir min nionde pergotime kur btw. På dag 12 skall jag börja använda ägglossningstickor. Samma dag jag får omslag (brukar vara dag 15) skall jag ringa och meddela SU som ger mig tid för FET. Samma dag som återföringen sker börjar jag med proggisarna igen.

Skönt!