Min förra cykel var ju helknäpp, äl var 6 dagar försenad, har varit max +- 2 dagar innan. Så jag visste att det skulle bli ett fruktlöst försök den här månaden, med det enda resultatet att det skulle bli en extra lång cykel. Har hoppats så länge på att hon skulle dyka upp.
Men så igår kom det äntligen igång! Jag är förväntansfull och pirrig eftersom vi nu skall försöka med hjälp av sprutor (Gonal-F) och insemination. Är dock konfunderad över två saker; det ena är vilken dag som räknas som dag 1 och det andra är när jag skall börja med sprutorna.
Mensvärken drog igång igår sent på eftermiddagen, men tack vara värktabletterna kom inte blödningen igång, utan det har den väl eg först gjort idag. Däremot blödde jag visserligen en del igår, men inte som "dag1". Däremot har jag inte mensvärk idag, har alltid en väldigt kraftig och jobbig sådan, den var igår och inatt. Lite förbryllad, skall fråga bmsk sedan när jag ringer vad de tror.
Sedan är det om jag skall börja spruta på dag 3 eller 5? Det kanske blir dags redan imorgon?! *pirrigt* Oj, vilken tid skall man välja... tror att kl 19 blir en bra tid!
Tack var den långa cykeln så hinner vi bara ett försök innan semestern, eftersom jag kommer att få äl under midsommar och då är vi bortresta. Hade cykeln uppfört sig normalt så hade vi hunnit med 2 försök. Så nästa kommer inte att bli innan i augusti. Så jag hoppas att det kommer att fungera med sprutorna, att jag inte blir överstimulerad, att det kommer en fin äggblåsa och att mannens armé av soldater är redo och starka. Mycket som skall fungera för att det skall gå ihop sig.
Jag började ju med min första kur med pergo i juni. Herregud vad tiden går fort. Snart ett år sedan. Jag åt då 3 enkla kurer, med kontroll på den sista. Mina progesteronvärden var för dåliga så jag fick en trippekur därefter. Och efter de åt jag två dubbelkurer och hade hela tiden väldigt höga progesteronvärden. Kanske för bra? Överstimulerad?
I vilket fall som helst, vi gjorde en månads uppehåll därefter. Jag var deprimerad till tusen och mådde skitdåligt. Har haft alla möjliga sorters biverkningar, men så här efteråt har jag förstått att depressionen var nog värst. Men det förstod jag aldrig då att jag hade. Efter uppehållet testade vi en sista gång med dubbeldos pergo. Nada.
I tre (i rad) månader har jag nu hållt upp från hormonbehandling, istället har jag testat på zonterapi. Första månaden gjorde den underverk med kroppen och ställde iordning allt, men då hade jag terapi varje vecka i fem veckor. Sedan har det blivit varannan till var tredje vecka och det har bara blivit värre och värre - som nu med en cykel på 35 dagar. Inte kul.
Så äntligen känns det som att vi har fått en ny ärlig chans! Jag har inte löjligt stora förhoppningar eller så (tror jag), utan jag känner mig glad över att vi skall testa detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar