Har lugnat ner mig betydligt. Till och med lyckats koncentrera mig riktigt bra på jobbet, och kunnat skjuta det här åt sidan. Känner inte heller någon panik över att det nog inte blir något mer försök innan i augusti, vare sig med sprutor eller insemination. Känns faktiskt rätt skönt nu, nu skall jag bara vänta och ta det lugnt. Njuta av våren, värmen och min trädgård.
Funderar på om jag skall berätta för någon vad vi håller på med, kanske min syster eller en kompis. Eller mamma. Vet inte, har skjutit upp de här samtalen så många gånger. "Har det inte tagit sig till jul då berättar vi". Eller när jag börjar med sprutor. Eller till sommaren. Fast samtidigt är det så otroligt skönt att ingen vet. Detta är min och sambons djupaste hemlighet som på något sätt knyter oss så mycket närmare varandra, än om alla andra också vet om det. Så känns det i alla fall. Vi får se. Just nu heter det "på semestern". ;-)
4 kommentarer:
En bekant till mig går igenom samma sak som ni verkar göra. De har berättat att allt blev enklare sedan de berättade och var öppna med "sin kamp". de kunde slappna av mera och det var okej att bli ledsen, lättare att låta bli att bli ledsen också för folk insinuerade inte saker längre utan frågade uppriktigt och ärligt.
men alla väljer utifrån sitt tankesätt, ville bara berätta..
har du å din sambo aldrig funderat på adoption??
miss z - adoption är idagsläget inget alternativ. I framtiden, visst.
lovan - för mig känns det tvärtom. Fast visst är det skönt nu när vi har berättat för mina föräldrar, så finns det iaf någon man inte behöver ljuga för. Men annars tycker jag att det är skönt, orkar inte med att prata om det med alla.
Skicka en kommentar