Samtal med SU

Åh! Det känns så mycket bättre! :-D

Ringde till SU idag – kom fram direkt. Fick prata med en av de bästa av bmsk, och hon tog sig verkligen tid att prata med mig och mina farhågor (förlåt ni som ev hamnade i kö).

Hon började med att gratulera hjärtligt och lyssnade sedan på mina frågor (halvsvamlande sådana. Sedan berättade hon att det är praxis (på SU) att man fortsätter med tre progesteron varje dag till vecka 12. Nu fick jag iaf noggranna instruktioner hur jag ska göra. Jag ska ta tre varje dag hela vecka 11 och 12. Och under vecka 13 gör jag min nedtrappning.

Hurra! Det känns så skönt att få slippa proggisarna (som jag har tagit varje dag – 3 gånger om dagen – sedan 20:e oktober = en hel evighet sedan). Men visst blir det lite oroligt.

Sedan berättade jag om min oro. Mina tankar över att inte kunna förstå och glädjas. Bmsk berättade att hon förstod precis hur jag menade och det är väldigt vanligt att känna så här efter behandlingar och flera års försök. Hon menade också att det eg är fel att slussa ut oss direkt i den vanliga vården när vi har plussat, vi har mer behov av den mentala biten är de flesta ”normala” graviditeter.

Jag berättade också om min oro för att jag mår ”för bra”, att den kanske inte lever där inne längre. Att inte heller kunna glädjas åt att ha en lättare graviditet (nåja, jag vet ju inte vad som väntar, men jämfört med andra har jag nog haft det väldigt bra i början iaf). Men hon sa att så länge jag inte fått någon blödning så ska jag inte alls oroa mig, då mer bebisen fint och att det med största sannolikhet kommer att gå jättebra.

Det var så skönt att få prata med någon som förstår och är kunnig med detta. Hon var otroligt varm och hjärtlig, jag är glad att jag ringde och att det var hon som svarade. Vi avslutade samtalet med att hon önskade oss all lycka till – och det kändes verkligen att det kom från hjärtat. Och jag önskade henne en alldeles underbar jul.

Så. Nu ska jag tänka positivt. 95% sannolikhet är ju faktiskt ganska nära 100%. ;-)